Guldtränaren Roy Hodgson 75 år i dag!

Säsongen inleddes med en 0-3 förlust mot Östers IF och HBK låg på sista plats direkt. Laget lyfte och låg fem omgångar senare etta i tabellen. På de sista tjugoen omgångarna ledde HBK serien i arton av dessa och från omgång 18 låg laget etta.

Inför premiärmatchen mot Öster uttalade sig Roy i Hallandsposten:

- HBK spelar en annorlunda fotboll i år som jag hoppas skall göra motståndarna konfunderande. Vi skall jobba hårt för att ta poäng. HBK skall inte bli något bottenlag.

En viktig poäng tog HBK när de i femte omgången tog poäng hemma mot Malmö FF efter att Sigge Johansson kvitterat med tolv sekunder kvar till 1-1.
- Både MFF och HBK har väl gjort bättre matcher, men jag är mycket nöjd med insatsen. Oavgjort mot MFF väger tungt. Det var glädjande att vårt lag kom igen så starkt i andra halvlek då alla kämpade fram till slutsekunderna. Det gav en härlig utdelning.

Ingen ville ta HBK riktigt på allvar men efter 7-1 i 20:e omgången hemma mot Landskrona BoIS så började man nog ana vad som skulle kunna hända. Sju mål av sju olika målskyttar.

- Vi fick fin utdelning på alla chanserna. Givetvis är det roligt när Rutger gör mål och leder skytteligan, men det är bättre om vi kan gå fram på en bredare front och fördela målskyttet, sa Roy efter matchen i Hallandsposten.

Efter 3-1 segern i Norrköping var det första guldet ett faktum men Roy ville inte åt sig:

- Spelarna skall ha berömmet, det är dom som är på planen, det är dom som svettas och når resultaten.

SÄSONG 2 - 1977

Då laget inte vann på bortaplan så kom man aldrig med i den absoluta tabelltoppen. Bästa placeringen under året var femma (omg. 5) och faktiskt låg man en gång på 13:e plats (omg. 8) vilket innebar nedflyttningsplats.

Annars varierade det rätt mycket på sjätte till tolfte plats och man hamnade till slut på en åttonde plats.

Roy Hodgson var optimistisk inför den allsvenska starten:

- Vi har samma spelare som i fjol när vi vann guldet, träningsspelet har givit besked om att vi kommer väl rustat. Det finns inte någon anledning att vara bekymrad.

Det blev inte som man tänkte och på de åtta inledande matcherna blev det bara en vinst. Då väntade en ren jumbofinal mot nykomlingarna BK Derby. Det var lättade HBK:are efter att ha vunnit med 2-0.

- Vi hade ett klart grepp om spelet matchen igenom, skapade som i tidigare hemmamatcher bra med chanser, som kanske motiverat en större seger, menade Roy efter matchen i en kommentar till Hallandsposten.

Lyftet kom när hösten började med fem segrar på åtta matcher och man behövde inte slåss för nytt kontrakt. Det blev en åttondeplats och en liten besvikelse då man hade räknat med att slåss om medaljerna.

Allsvenska säsongen 1977

SÄSONG 3 - 1978

Detta år var laget ett tydligt mittenlag och där de under de sista åtta omgångar låg på en åttonde plats i tabellen. I nitton av de tjugosex omgångarna låg laget på plats 6-8.

Även inför denna säsong var Roy optimistisk före serien:

- Jag hoppas vi skall kunna prestera ett bättre vårfacit än ifjpl och att vi skall kunna vinna på bortaplan. Det är nödvändigt om vi skall vara med bland de fyra bästa lagen vilket vi ju mer eller mindre lovat.

Men det blev inga segrar på bortaplan detta år heller. Vid sju av tretton bortamatcher lyckades man inte göra ett enda mål och totalt endast åtta mål utanför Örjans vall. Hemma gick det bättre med bara två förluster.

- Det är visserligen sant att vi inte vunnit borta på två säsonger, men vi har nått så många oavgjorda resultat och det är vacker så. Jag hade annars förväntat mig att den första bortasegern skulle ha kommit i Åtvidaberg, men där åkte vi dit på en domartabbe, som kanske sen avgjorde hela bottenstriden av vad som hänt senare, sa Roy efter sista matchen mot Hammarby.

Allsvenska säsongen 1978

SÄSONG 4 - 1979

1979 låg man som sämst sexa i tabellen och det var efter första omgången. Från omgång fyra låg man aldrig sämre än tvåa och ledde serien i femton omgångar och precis som tre år tidigare ledde man serien från omgång 18 ända in i mål.

Efter två säsonger i följd på åttonde plats och utan bortaseger hoppades Roy på en bättre säsong där det även väntades två derbyn mot lokalkonkurrenten IS Halmia.

- I år skall vi försöka förbättra den positionen. Vi har kapacitet för en placering på övre halvan och med litet tur kan vi får snudd på medaljer.

Serien inleddes med poäng borta mot regerande mästarna Östers IF innan det blev seger hemma mot Landskrona BoIS. Efter AIK-matchen borta kunde man läsa rubriken på HP: "Bortaseger för HBK för första gången på 2,5 år".

- Vi var mycket överlägsna idag. Det gjorde mycket att vi fick ledningsmålet. Jag misstänkte att det skulle räcka eftersom vårt försvar spelade så start. Vid 2-0 var det helt klart att vi skulle äntligen vinna en bortamatch, sa en glad Roy efter att i 28:e försöket spräckt bortanollan.

Med undantag av en omgång ledde HBK serien från omgång 11.  Undantaget var efter omgång 17 men den 23 augusti tog man över serieledningen för resten av säsongen. Detta efter att Göteborg tappat poäng men framför allt för att man själva för andra gången under säsongen slog Halmia.

- Jag är nöjd med grabbarna och vinsten och givetvis att Öster tog poäng av Göteborg, men i längden måste vi ändå lita till oss själva, sa en belåten Roy till HP.

En viktig match var exakt en månad senare när HBK slog Blåvitt hemma med 2-0 och där Hasse Selander, som fick spela mittback, fick mycket beröm av tränare-Roy.

- Det är svårt för en mittfältare att ta steget ner i backlinjen. Hasse gjorde emellertid allting rätt, svarade för en strålande match, menade Roy.

Det var strid ända in i mållinjen men det förlösande målet kom i sista matchen hemma mot AIK när Rutger Backe elegant gjorde 1-0 i andra halvleks första minut.

- Ett klassiskt mål, helt underbart, som taget ur instruktionsboken, jublade Roy efter sitt andra SM-guld med HBK.

När Stefan Larsson senare nickade in 2-0 stod det klart att HBK var svenska mästare för andra gången.

SÄSONG 5 - 1980

Jämfört med 1979 var det tvärtom, för detta år låg man som bäst sexa en gång. Annars var det mittenplaceringar där man under arton av omgångarna när Roy ledde laget låg i absoluta mitten på plats 6-8.

Under försäsongen var förlustnollan intakt och målskillnaden fina 23-7. Inför premiären uttalade sig Roy i HP:

- Jag är nöjd med spelet i träningsmatcherna och blir besviken om vi hamnar utanför medaljerna. Målet är givetvis att försvara guldet.

Året blev inte som man hade tänkt sig och i början på oktober kom nyheten att Roy slutar trots att han hade ett år kvar på kontraktet.

- Bob (Houghton) och jag har fått en del negativ kritik för föga publikvänlig fotboll, men folk som är fotbollsmedvetna vet vad vi har uträttat. Jag är stolt över mitt arbete i HBK och glad över att jag inte lämnar över ett sjunkande skepp utan ett lag som mycket väl kan rycka upp i tabellen igen till nästa år.

- Jag skiljs från HBK med ett visst vemod. Åren i HBK har varit de bästa i mitt liv. Jag kunde inte fått en bättre start som tränare. Flera av spelarna har jag haft under hela perioden och de har offrat sig i alla situationer och hela tiden varit inspirerande att jobba med, sa Roy till HP.

Precis som sin debut som tränare i HBK blev sista matchen mot Östers IF och båda matcherna förlorades.

- Det känns lite vemodigt att lämna Halmstad, inte minst efter förlusten mot Öster. Detta var en typisk 0-0 match, och så åker vi dit på ett eget onödigt misstag. Det har varit lite för många motgångar av det här slaget i år, sa Roy Hodgson efter matchen innan han senare samma dag tog flyget för att påbörja arbetet hos Bristol City.

EUROPACUPEN

Den 5 juli 1977 lottades första omgången av Europacupen i Zürich och på lotten stod Dynamo Dresden på bortaplan. Ett erkänt duktigt lag med många landslagsmän i laget. Inför första matchen borta mot Dynamo vågade inte Roy Hodgson satsa på ett tremannaanfall utan han petade Sigge Johansson till förmån för att unge Mats Jingblad skulle passa bättre in.

Efter första mötet stod det på HP:s framsida "HBK gjorde en heroisk försvarsmässigt och höll nollan tills en kvart återstod av matchen".

Även Roy tyckte om insatsen:
- Jag är jättebesviken att vi förlorade med 0-2 efter en sån fin insats. Förmodligen var det den bästa laginsatsen sedan jag kom till Sverige och HBK.

I returen på Örjans vall var Sigge Johansson med i startelvan och han gav hopp när han gjorde 1-0 i 19:e minuten. Dock kvitterade östtyskarna efter paus men i slutminuterna kunde "Svängsta" Larsson avgöra matchen med ett 2-1 mål. Det hjälpte inte då Dynamo Dresden gick vidare med 3-2 sammanlagt.

Lagfoto sommaren 1976 

Hallandsposten inledde sitt matchreferat: "Halmstads BK har med sin enorma viljestyrka, i sin kraft starkare än den hårdaste orkan, fått Dynamo Dresden, ett av Europas bästa klubblag, på fall i det andra mötet i Europacupen".

Trots förlusten sken Roy som en som efter matchen:

- Jag kan inte nog berömma mina spelare. De hade varit en bragd att klara oavgjort mot dessa bollsäkra östtyskar och så vinner vi. Helt otroligt. Det var som om två lag i samma liga möttes. Jag tror inte ens Liverpool hade gjort en bättre retur mot Dynamo efter att ha förlorat första matchen med 0-2. En härlig lagtriumf.

Tre år senare var det dags för mästarcupen igen när de lottades mot danska Esbjerg. Förhoppningarna att gå vidare var större än mot Dresden och dessutom fick de börja på hemmaplan och kunde skaffa sig ett bra läge inför returen. Men matchen på Örjans vall gav inga fördelar utan den slutade 0-0 och HP:s Torgny Holmsten beskrev det med: "Det var samma visa som i tidigare under säsongen. HBK samlade sina trupper på motståndarnas planhalva, pressade envetet i 90 minuter och skapade chanser på löpande band, men över mållinjen ville inte bollen".

Roy själv var positiv efter matchen:

- I returen måste Esbjerg våga anfalla någon gång. Blir det samma spel som nu kan vi bara inte förlora.

Inför returen fick unge och oprövade Stefan Hermansson chansen efter att Rutger Backe tvingats lämna återbud p.g.a. skada.

Returen blev inte vad man hade tänkt sig där danskarna vann med 3-2 och Sigge Johansson stod för två straffmissar vilket gjorde att HBK:s Europasaga var över för denna gången. Chanserna fanns även denna kväll men det var som så många gånger tidigare denna säsong att chanserna förvaltades alltför dåligt.

TIPSCUPEN

Under Roy fick HBK 1977 för första gången delta i Tipscupen. Öppningsmatchen borta mot israeliska Maccabi Yaffo slutade 1-1 efter att hemmalaget kvitterat med 45 sekunder kvar av matchen. Därefter blev det 1-1 hemma mot FC Amsterdam innan det blev klar förlust borta mot jugoslaviska FK Vojvodina i Novi Sad med 0-3 efter ett par försvarsmissar.  

De tog revansch och slog Maccabi Yaffo med klara 4-1 i en match där HBK slog in två straffar. Borta mot Amsterdam blev det återigen 1-1 och avslutningsvis slog det Vojvodina på Örjans vall med 3-1. Tyvärr hade de behövt vinna med ett par mål till för att vinna gruppen. Nu blev det i stället jugoslaverna som tog gruppsegern med HBK på samma poäng men sämre målskillnad.

SVENSKA CUPEN

1976 spelade HBK veckan efter första guldet borta mot IFK Göteborg, som precis hade tagit sig tillbaka till Allsvenskan. Hemma på Ullevi vann Blåvitt med 4-2 och HBK var ute ur cupen.

Året efter ändrades cupen då även "mindre" klubbar fick deltaga och HBK besegrade Gammelstads IF, Ändebol SK och Örebro SK innan det blev respass våren efter mot Kalmar FF.

I cupen 1978/79 åkte HBK ut direkt mot IF Elfsborg, innan man 1979 först slog ut Edsbyns IF innan Örebro SK blev för svåra.

Under Roys sista år blev det först en vinst borta mot  Älvsjö AIK innan HBK åkte ur mot IFK Göteborg.

Intervju med Roy Hodgson från 2020 finns här.

LANDSLAGSMÄNNEN 

Innan Roy kom till HBK hade föreningen inte haft en A-landslagsman sedan 1958. Under engelsmannens fem år var det sex spelare som fick spela i landslaget. Första året fick Sigge Johansson och Lennart "Lie" Larsson debutera, medan Peder Amberntsson och Hasse Selander kom med 1977. Två år senare fick Rutger Backe debutera medan Stefan Larsson kom med 1980.

Flest landskamper under dessa åren gjorde "Lie" med 14 och Sigge med 11. Därefter Backe med 8, Selander och Stefan med 3 och Peder gjorde sin enda mot Polen 1978.

Lennart Ljung var uttagen i landslagstrupperna men fick aldrig spela. I U-landslaget fick Lennart "Lie" Larsson (1 match), Alf Peterson (1), Mats Jingblad (7) och Anders Westergren (1) spela.

SPELARTRUPPERNA

Under Roys fem år som tränare använde han 32 spelare. Många var med alla fem åren och där fem spelare spelade över 90 % av matcherna. 

Flest matcher gjorde Sigge Johansson med 127 (missade bara en match), följt av Alf Peterson 120, Hans Selander 119, Rutger Backe och Lennart Ljung 117 st.

Några av spelarna blev aldrig placerade på avbytarbänken och av dessa spelade Rutger Backe och Lennart Ljung 117, Hans Selander 109, Bertil Andersson 70 och Bengt Sjöholm 46 flest matcher. 

Störst vinstprocent i sina matcher hade Claes Grundström 75,0 %, Ingvar Flink 68,75 % och Lars Carlsson 60,0 %. 

På denna tid hade man bara två avbytare och Roy gjorde inte så många byten, utan i snitt var det 0,6 byten/match.

Den som blev utbytt flest gånger var Hans Selander med tio gånger, följt av Alf Peterson åtta och Lars-Erik "Svängsta" Larsson sju. Målvakten Lennart Ljung blev aldrig utbytt på sina 117 matcher och bland utespelarna är Lennart "Lie" Larsson den spelare som spelade flest matcher (76) utan att bli utbytt.

Mats Jingblad är den spelare som blev inbytt flest gånger (10), följt av Ingvar Flink (8) och Lars Carlsson (7).

Flest matcher som avbytare utan att bli inbytt hade Lars Carlsson 33, Stellan Elmgren 32, Olle Sjödahl 19 och Mats Jingblad 17.

Bäste målskytt under de fem åren är Rutger Backe med 48 mål, följt av Sigge Johansson 30, Lennart "Lie" Larsson 21 samt Hans Selander och Mats Jingblad med 15 mål var.

Två spelare blev under åren utvisade i HBK-tröjan. Claes-Göran Karlsson blev det i premiärmatchen 1977 borta mot IF Elfsborg i 70:e minuten medan Sigge Johansson blev det i slutminuterna borta mot IFK Sundsvall 1979.

Olle Sjödahl spelade totalt sju matcher och är den ende som aldrig förlorade en match, medan det för Ingemar Järdler är tvärtom. Han spelade tre matcher men fick inte vara med om någon vinst.

   

Totalt var det 35 domare som dömt de allsvenska matcher där Roy var chefstränare i HBK. Flest matcher dömde Alf Håkansson och Erik Fredriksson med elva matcher var, följt av Arne Axelsson nio och trion Jan-Ingemar Svensson, Rolf Eriksson och Ulf "Utta" Eriksson med åtta matcher var.

Flest segrar (6) togs när Jan-Ingemar Svensson och  Erik Fredriksson dömde. Hans Gustavsson var den domare som dömde flest matcher (5) men där HBK aldrig vann en enda match.

Den som dömde flest matcher med bara segrar (3) var Bo Sandin.

Domaren Ingemar Johansson dömde fyra matcher på Örjans vall. De tre första blev oavgjort men i den fjärde blev det vinst. Matchen var den guldavgörande mot AIK i oktober 1979.

MOTSTÅNDARNA

Av de åtta lagen som var med samtliga säsonger var IFK Norrköping det lag man förlorade minst emot med bara en förlust. "Peking" var även laget man vann mest mot, tillsammans med Landskrona BoIS, fem matcher.

Tuffast var det att möta Östers IF där det bar blev en seger på tio försök. Den segern kom i den avslutande matchen 1976 när guldet skulle delas ut till HBK.

Enda laget som Roy aldrig vann emot var IK Brage men de var bara uppe i Allsvenskan under engelsmannens sista år.

Totalt sett vann HBK 51 av 128 matcher (39,8 %) och förlorade 33 (25,8 %). Resterande 44 matcher (34,4 %) slutade lika.

HEMMAMATCHER

Hemma på Örjans vall gick det bra. Laget vann 38 av 64 hemmamatcher (59,3 %) medan endast åtta förlorades (12,5 %). Lättast han mot IFK Norrköping med fyra segrar och en oavgjord. Det blev även fyra segrar mot Landskrona BoIS men även en förlust.

Mot Malmö FF, som tränades av Bob Houghton, blev det inga förluster på Örjans vall. HBK vann två av fem matcher medan de andra blev oavgjorda.

Det enda lag som Roy förlorade två gånger emot på Örjans vall var Östers IF och där den andra förlusten kom i hans sista match i oktober 1980.

BORTAMATCHER

Under Roys tid hade HBK två tuffa år (1977-78) där laget inte vann en enda bortamatch och därför vann HBK endast tretton av sina bortamatcher (20,3 %). 

Lagfoto 1979

De lyckades aldrig vinna bortamatcher mot Östers IF (5 matcher), IFK Göteborg (4) eller IFK Sundsvall (4) samt några lag som man mötte i färre matcher.

Den stora bortamatchen under Roys tid är från 17 oktober 1976 när guldet säkrades på Idrottsparken. Noterbart är att det var enda bortavinsten mot IFK Norrköping på fem försök.

Tack för allt, Roy -

vi glömmer dig aldrig!