Björn trivdes bra i HBK

Egentligen började hans fotbollskarriär i HBK:s fotbollsskola och engelska ligan och som utespelare. När målvakten blev skadad fick Björn hoppa in och på den vägen är det. Som åttaåring följde han med en kompis till BK Start där det blev spel i miniputtelag, puttelag och knattelag. Det blev tidigt spel i seniorlag.

- Jag debuterade i B-laget som 12-13 åring och när jag var 15 fick jag spela med A-laget i en bortamatch mot Väröbacka i div. 4.

Under tiden i Starts ungdomslag hade han blivit inbjuden av HBK att spela en match.

- Det var väldigt tråkigt för jag hade inget att göra. Då var det bättre i Start, där hade jag att göra hela tiden.

Inför 1984 kom han till HBK och debuten skedde på hösten hemma mot Örgryte IS. Det blev även någon match året därpå men i maj 1986 tog han över målvaktströjan. Året därpå hade han varit med U21-landslaget i Schweiz och det började ryktas om att IFK Göteborg ville ha honom.

- Det stod på löpsedlarna att IFK var intresserade av att förhandla och detta var innan Ravelli kom dit. Jag fick ofta bättre poäng än honom i kvällstidningarna men det blev inget, berättar Björn.

Hemma på Örjans vall tränade han på med HBK och på en träning ville han spela ut.

- Det blev ett motlägg som gjorde att inre och yttre ledband skadades, säger Björn som var borta resten av 1987 och där HBK fick ta in engelsmannen Eddie Blackburn.

Han blev återställd året därpå och han fick ett bra uppswing, vilket ledde till att skottska Dundee ville ha honom.

- Jag var över där i två veckor och var klar för att skriva på. Kommer ihåg att deras lagkapten kom fram till mig och sa att du kan få debutera nästa helg mot Glasgow Rangers borta. Men det rann ut, det fanns ingen Bosman på den tiden så Stig Nilsson sa nej.

- Stig höll rätt hårt i mig. Jag vet att Trelleborg ville ha mig senare, innan Andreas Isaksson kom fram, men Stig sa bara ”nej, du har det bättre här, gräset är inte grönare på andra sidan Nissan”.

Han fick från 1990 konkurrens på målvaktssidan av Håkan Svensson och från 1992 blev det mer och mer avbytarbänken för Björn. Han fick uppleva cupguldet 1995 och SM-guldet 1997 från sidan men var delaktig på sitt sätt. Björn var alltid på gott humör och var inte den som klagade trots att han var mest vid sidan om.

1998 blev hans sista säsong i HBK. Han kände mättnad och hade inte drivet länge. Han ville att det skulle hända lite andra saker.

- HBK var en fantastisk förening med en härlig lagsammanhållning. Jag har inget negativt alls och hade så jäkla roligt där. Jag fick vara med från Sigges sista år, alla härliga resor och det var ett antal tränare som passerade förbi, säger Björn som fortfarande har lite kontakt med gamla HBK:are och då framför allt med Roger ”Nemo” Johansson.

Inför 1999 blev han erbjuden nytt kontrakt med HBK men Björn tackade nej. Telefonen hemma ringde kopiöst och det visade sig vara Falkenbergs FF.

- Vi möttes på Falkenbergs IP en kväll och när jag kom till HBK-träningen dagen efter fick jag en rejäl utskällning av Stig Nilsson. Jag sa att bara lyssnade på dem och Stig sa: om du ska gå dit så kommer vi sätta en prislapp på tre miljoner, skrattar Björn.

 I stället blev han spelande tränare i Ullareds IK. De hade året innan varit ett mål från att trilla ner i div 7 men var ett väldigt gott gäng. Efter halva serien låg de i ingenmansland när Björn fick ett erbjudande från Husqvarna FF i div. 1.

- Det året åkte många lag ut och de var bomsist i ettan, men om de skulle avancera några placeringar skulle de få mer pengar. Jag pratade med killarna i Ullared och när jag sa att Husqvarna skulle betala ett träningsläger i Belgien, så sa dem: ”bara stick”, säger Björn.

Björn såg tiden i Husqvarna som en rolig grej och jag tror att vi vann de tre första matcherna och skulle i komma match möta Falkenbergs FF borta.

- Det var första gången i min karriär som jag har fått stått över för sjukdom, hade magsjuka. De ringde och sa att jag måste spela, men det gick inte. Husqvarna vann med 5-3 men sen blev det inte fler segrar, men de klättrade några placeringar i tabellen.

Han har varit Ullareds IK trogen. Först i tolv år som spelande tränare och sen 6-7 år som assisterande och målvaktstränare. Det blev en kort sejour i Ätrans FF som gick upp från div. 6 till div. 5, innan han kom tillbaka.

- Jag har totalt varit i Ullared i 24 år I år har jag tränat målvakten två gånger i veckan.

Jämte det har han varit målvaktstränare i Falkenbergs FF sedan 2017.

- Under de två första åren valde jag att vara där på halvtid och fortsätta jobba på Ätrans Turist, men en har jag varit målvaktstränare på heltid, säger Björn.

Som målvakt beskriver han sig själv som orädd med bra spelförståelse, han spelade ganska långt ut vilket inte var så vanligt då som nu. Men i spelet med fötterna är det mycket bättre i dagens fotboll.

Han skulle vilja följa HBK mer på plats men som ledare i annan förening är det svårt.

- Förra året var jag på 2-3 matcher men i år har det inte gått. Jag har varit jättedålig att vara på plats, är det inte något med FFF så är det Ullared, men självklart följer jag matcherna, säger Björn Nordberg avslutningsvis.

Född 21 juni 1966

Spelarkarriär  BK Start (-1983), Halmstads BK (1984-98), Ullareds IK (1999), Husqvarna FF (1999), Ullareds IK (2000-10)

UEFA-matcher/mål  9/0 

Allsvenska matcher/mål  89/0

Kvalsvenskan matcher/mål  13/0 

Div. 1-matcher/mål  27/0

Vinnare  Div. 1 1988, Söderettan 1992, Höstettan 1992, HP-Dribblern 1989, Årets Kvast 1988. Ingick i truppen vid cupguld 1995 och SM-guld 1992

Landskamper 6 U