Längst bort på huvudläktaren, närmast B-planen, finns Örjans valls mediacenter. I mediacentret jobbar Gerd Ragnvid. Gerd har en lång och trogen tjänst i HBK och är en riktig eldsjäl.
- Min man och jag började 1988 hjälpa Siv i Örjansstugan eftersom vår son spelade fotboll i HBK. Vi hjälpte till ett antal år men sedan gick min man bort och då slutade jag också. Då träffade jag Daisy Nilsson och Hjördis Andersson, som hade hand om souvenirshopen, och då tyckte de att jag behövde komma ut lite och hjälpa till med souvenirförsäljningen och det gjorde jag. Det var roligt att vara tillbaka.
- Därefter blev det jobb i en av kioskerna på huvudläktaren. Sedan frågade Birgitta Strömblad om jag ville hjälpa till i köket på Örjans vall och det gjorde jag under många år, berättar Gerd.
- Innan ombyggnaden av huvudläktaren var det ett större kök och då kunde vi fixa mat till spelarna där. Vi hade också hand om fikat till media och CMore-kommentatorn Patrik Westberg, som är känd för sitt fikaintresse, gav oss ett år utmärkelsen ”Guldbullen” för bästa fikat. Det var mycket roligt att bli uppmärksammad för vårt arbete.
Vilka uppgifter har du när det är hemmamatch?
- I mediacentrat ordnar jag med fika till mediarepresentanterna som kommer till matchen och även bortalagets busschaufförer brukar besöka mediacentret. Jag dukar fram mackor, kaffe, olika drycker och serverar korv med bröd.
Varför är det roligt att hjälpa till när det är en hemmamatch?
- Jag är en fotbollsnörd och det är roligt att lära känna många människor och jag är glad för att prata. Jag har fått många vänner genom mitt engagemang i HBK och det är roligt. Vi är många som jobbar ideellt för HBK. Jag har också lärt känna många spelare under mina år i HBK och det är jätteroligt. Det var tomt under pandemin när jag inte fick jobba under matcherna. Oh, vad jag mår bra nu, när jag är tillbaka på Örjan.
Vilket är ditt bästa HBK-minne?
- De senaste guld-matcherna är naturligtvis trevliga minnen men då såg jag ingenting av matcherna eftersom jag jobbade i Örjansstugan då. Vi hörde bara jublet. Så jag väljer matchen mot Parma på Gamla Ullevi 1995 som mitt bästa HBK-minne. Vår son var bollkalle och vi satt på läktaren och det var en fantastisk känsla att se Bollklubben vinna med 3–0.
Hur följer du HBK:s bortamatcher?
- Jag bor på Vallås och när jag för några år sedan flyttade från mitt hus till en lägenhet, så fixade min son att jag har rätt kanaler och kan se matcherna. För jag vill ju inte missa någon HBK-match.
Vad tror du om årets säsong?
- Jag hoppas verkligen att de går upp i Allsvenskan. Det har ju varit för mycket jojo de senaste åren, menar Gerd och säger som avslutning att hon är stolt över att hennes dotter fortfarande håller på HBK.