Bollklubbaren som är minnesmästare

Martin Nilsson bor i Halmstad men jobbar i Lund som lärare i Psykologi på gymnasienivå. Han har också flera kurser på skolan i hur man tränar upp sitt minne.
- Jag brukar säga att mitt jobb födde min hobby och nu har jag förmånen att ha min hobby som mitt yrke, säger Martin.

Martins minnestalang är en stor del av hans liv och nästa år kommer till exempel en bok av honom med tips på hur alla kan träna upp sitt minne.
- Jag är ute och föreläser om minnet en hel del. Det är definitivt det jag brinner mest för. Parallellt med jobbet och föreläsningarna håller jag just nu på att skriva klart min debutbok som kommer ut i början av nästa år på Polaris Fakta. Boken följer min resa från ett relativt sett vanligt minne till att kunna slå världsrekord. Förhoppningen är att läsaren ska kunna följa både hur jag gjort för att träna upp minnet och samtidigt få verktygen att själv kunna göra detsamma.

- Jag pendlar varje dag med Öresundståget söderut och de timmarna har varit avgörande för allt jag gjort de senaste åren. Boken har skrivits där, jag har tränat minnet där och i princip allt jag läser och fördjupar mig i har jag pendlingen att tacka för. Att få tre timmar ostört om dagen är en guldgruva för produktivitet. Idag har jag tränat minnet så mycket att det genomsyrar allt jag gör. Alla lektioner jag ska hålla bär jag med mig i minnet. När jag ska lägga till fakta i boken jag skriver plockar jag det från huvudet också. Det har verkligen förändrat mitt liv på djupet, berättar Martin. 

Så här beskriver Martin sin relation till staden Halmstad.
- Jag är Halmstadbo sedan födseln och det är klart att det finns ett stark tband till hemstaden. Men där bilden av Halmstad kan gå upp och ner beroende på dagsform, så är känslorna för HBK konstanta. Jag bor sedan snart tio år tillbaka på Frennarp. Närheten till löprundor och skog utanför dörren samtidigt som stan, Örjan och tågstationen bara är några minuter bort längs Sveriges vackraste sträcka, är en enorm förmån, berättar Martin när han beskriver vad staden Halmstad betyder för honom.

Martin gillar choklad och han tycker att Halmstad har en del matproducenter i världsklass och enligt honom finns det ingen som gör bättre choklad än Triple Chocolate på Brogatan.
- Jag älskar att träffa människor som kan mycket, nästan oavsett vad det handlar om. På Triple Chocolate finns både kunskap, ödmjukhet och en stor vilja att dela med sig kring det de gör. 

I våras startades podden ”Sigges cirkus” och Martin är med i gänget som kör podden. Här är texten om podden som fanns här på hemsidan i slutet av maj.

”Sigges cirkus” finns på Spotify.
- Sigges Cirkus ser jag som en enorm förmån att få vara med i. Jag har följt HBK minutiöst sedan 1986 och att äntligen få ge tillbaka till klubben i mitt hjärta är enormt stort för mig. Jag är väldigt stolt över det vi gör men kanske framför allt känner jag ett stort ansvar att göra bra saker för HBK. Arbetet vi lägger ner är helt ideellt och att dessutom kunna hjälpa klubben ekonomiskt känns också viktigt.
Tyvärr får vi inte gå ut med hur många som lyssnar på oss men vi kan säga så mycket som att intresset för det vi gör har överträffat alla våra förväntningar. Det är fyrsiffrigt antal lyssnare och hade du frågat oss om det i april hade vi nog snarare gissat på tvåsiffrigt...

- Att det vi gör dessutom slår an en ton hos de som lyssnar gör såklart att vi alla anstränger oss lite extra. Vi vill hela tiden bli bättre samtidigt som vi nog rätt tydligt också hittat vad vi ska vara för en podd. De minutiösa detaljanalyserna lämnar vi åt andra. Inte för att det inte är viktigt utan för att vi tycker andra gör det bättre. Däremot pratar vi gärna historia och historier. Högt och lågt. Det ska vara kul att lyssna. Många har uttryckt att de skrattar högt och får konstiga blickar när de går runt och lyssnar på podden. Det, och att många lyssnar på oss även om de är supportrar till andra lag, tycker jag nog är den respons som känns bäst så här långt, säger en stolt Martin när han pratar om podden.

Martin spelade ytterst sporadiskt fotboll genom uppväxten men samtliga matcher gjorde han i HBK. Han säger att om man tittar i Kvasten från 1987, så ser man att han och Fredrik Ljungberg spelade i samma lag. Det blev två matcher och noll mål för Martin medan Fredrik gjorde massor med mål. Därefter har det blivit någon enstaka korpmatch. Det var pingis som var hans sport.

Varför blev du HBK-supporter?

- Min styvpappa, som kom in i bilden när jag var nio år, hade ett stort HBK-hjärta. Första julen ihop fick både jag och min mamma abonnemang. På min första match på Örjan 1986 gjorde vår nuvarande tränare Per Olsson matchens båda mål. Jag blev ett livslångt fan av HBK, Örjan och Pelle den dagen. Tyvärr gick min styvpappa bort i mitten av 90-talet och fick aldrig vara med och uppleva klubbens bästa period genom tiderna. 

Vem har du som favoritspelare i HBK genom tiderna?

- För mig finns det många som delar andraplatsen när det kommer tillfavoritspelare men det finns bara en nummer ett: Fredrik ”Fidde” Andersson. Det ska kanske tilläggas att vi också är kusiner. Jag följde Fiddes karriär redan innan han debuterade i A-laget och åren som han sedan prenumererade på en plats i laget är de jag själv känner starkast för. Hans inställning är det som imponerade mest på mig. Han tog det som borde varit hans svaghet, huvudspelet, och gav sig inte förrän det blev hans adelsmärke. Det han bidragit med efter sina år, som aktiv spelare, cementerar väl egentligen bara ytterligare att han är Mr. HBK, och i min värld blir du inte större än så.

Vem har du som favoritspelare i dagens HBK?

- I dagens lag går det inte att komma runt Ante G. Inställningen, noggrannheten och hur han hela tiden får omgivningen att bli bättre imponerar på mig. Han är en av de största vi har haft. Otroligt glad att han valde att vända hem efter åren i Norrköping och att han kritat på för ett år till, tror jag var mycket viktigt. 
 
Som många andra har Martin HBK:s 6 – 0 vinst mot IFK Göteborg 1997, som sitt bästa HBK-minne.
- 3 augusti 1997 är svår att komma runt. Robban till IFK dagarna innan och allsvensk guldstrid på Örjans vall, som slutar med en 6 – 0-vinst. Magisk kväll som fortfarande 24 år senare känns overklig att ha varit med om. Till och med starkare glädje än efter Parma -95. Att se Fidde få höja pokalen efter guldet 2000 är också med och slåss om medaljerna i upplevelser. 

Vad tror du om resten av årets säsong i Allsvenskan?

- Jag tror inte att vi har sett det bästa av HBK ännu. Mitt förtroende för Haglund/Olsson är enormt stort. Det handlar inte om att nå kortsiktig framgång utan att vi bygger långsiktigt. Det var det jag saknade mest under en tioårsperiod då vi tappade bort lite av adelsmärket, säger Martin.

Vi avslutar med att prata om vad HBK kan göra för att förstärka supporterkulturen. 
- Jag tror framför allt att man ska utgå från de fans som redan finns. Jag hade samma sittplats på Örjan i över 30 år. Det är klart att man kan hoppas att folk ska fortsätta stötta i vått och torrt oavsett, men jag tror att många som varit med länge också hade uppskattat att höra ett "Tack för att du stöttat oss i 25 år. Vi delar inte ut guldklockor för lång och trogen tjänst men vi bjuder på en våffla på Örjansstugan efter en träning. Utan supportrar är vi inget och vi vill ta tillfället i akt att uttrycka vår tacksamhet".

 
- Haha, något sånt. Det har jag hört från fler. Kanske inte just om våfflan men att man ska uppskatta de trogna supportrarna. 

Vid kvällens match när HBK möter AIK på Örjans vall, så kommer podden ”Sigges cirkus” att vara på Örjan. De står bakom södra målet och då finns det möjlighet att prata med de ansvariga för podden.