En av de stora spelarna i HBK under 1950-talet var
centerhalven Åke Hallström. En oerhört skicklig och bollsäker spelare som var
en finlirare och som effektivt höll ihop försvaret. Han var så pass nära
VM-laget 1958 att han fick prova ut en VM-kostym, men han blev aldrig
uttagen.
Bilden ovan är från säsongen 1954/55, bakre raden Helge Ahlström, Olle Göransson, Lars-Olof Johansson, Åke Hallström, Östen Ståhl, Lennart Westergren, Sylve Bengtsson, Bengt Winge. Främre raden Gunnar Johansson, Nils Håkansson, Rune Ludvigsson, Sven Nilsson, Gottfrid Direnius. Infälld är en samlarbild på Åke Hallström inför VM 1958.
Åke var tidigt en stor talang och som ung HBK:are blev han dubbel svensk juniormästare. I laget ingick flera spelare som senare var stommen i det s.k. silverlaget 1954/55. Förutom Åke fanns Gunnar Johansson, Olle Ericsson, Sylve Bengtsson och Östen Ståhl med i laget. Det blev samspelta och fick efter hand ta steget upp i A-laget.
Första gången HBK blev svenska juniormästare var 1946. Åke syns här i bakre raden längst till vänster, jämte Östen Ståhl och Gunnar Johansson.
A-lagsdebuten för Åke skedde i april 1950 mot Örgryte men det var först hösten 1951 som han var helt ordinarie.
Att han var centerhalv är ingen överdrift, för i hans 141 sista seriematcher för HBK hade han alltid denna position. I 115 av dessa matcher hade han Gunnar Johansson och Olle Ericsson vid varsin sida om sig som ytterhalvor.
Åke var placeringssäker, hade fin teknik och härlig bollkänsla. Han var en verklig klippa i försvaret och dirigerade spelet i samråd med målvakten, som under större delen var Rune Ludvigsson. Han var en verklig elegant och benskydd använde han bara i en enda match.
- Enda gången jag använde benskydd var mot Landskrona BoIS och den gången fick jag benet avsparkat på två ställen. Landskrona på den tiden var ett jobbigt lag att möta. Tidigare hade skåningarna sparkat sönder såväl Rune Karlsson och Olle Göransson i vårt lag, sa Åke i en intervju till Hallandsposten 1988 när han var med i artikelserien ”Fotbollslegendaren”.
HBK 1952/53 i Rekordmagasinet. Åke i bakre raden tvåa från höger.
Till en början spelade HBK i div. 2 men 1953/54 vann de den s.k. mammutserien med 14 poäng och HBK var åter allsvenskar. I premiären uppe på Stadion blev det storförlust (1-5) mot Djurgården men tre raka segrar därefter visade att HBK-laget, anförda av lagkapten Hallström, var att räkna med och till slut blev det stort silver.
- Silvermatchen mot Djurgården var en stor upplevelse, sa Åke i samma artikel.
- VI var inga robotar som styrdes utav tränaren utan fick tänka själv. Inför varje ny match sa alltid Bengt Winge: ”Spela som vanligt!”.
Sommaren 1955 fick han spela en B-landskamp borta mot Sovjet och han var även sent aktuell för VM-truppen inför 1958 och fick bl.a. prova ut VM-kostymen. Men någon uttagning blev det aldrig för Hallström då de valde att plocka hem bl.a. ”Julle” Gustafsson från Italien.
När han spelade i B-landslaget började han på bänken och i paus ledde Sovjet med 5-0. I paus fick han komma in och de spelade 1-1 i andra halvlek, vilket gjorde han lite stolt.
Efter sista matchen mot AIK i oktober 1958 var Hallströms tid i HBK över och han skrev på för Markaryds IF. Redan påföljande sommar skrev Åke på för IS Halmia och det blev mycket skriverier i den lokala pressen.
En bild från Rekordmagasinet 1958, vilket var Åkes sista säsong i HBK. Han syns trea från vänster i bakre raden.
I Halmia blev Hallström återigen allsvensk och han är ensam om att ha varit med när både HBK (mot Djurgården 1955) och Halmia (mot Landskrona 1962) satte sina publikrekord.
Hallström var efter sin karriär även tränare i bl.a. Varbergs GIF, Nyhems BK, Laholms FK och IS Halmia.
ÅKE HALLSTRÖM
Född 9 maj 1929, avled 20 juni 2017
Egen produkt, till Markaryds IF 1959.
Allsvenska matcher/mål 91/3.
Div. 2-matcher/mål 64/6.
Stora silver 1954/55.
JSM-Guld 1946, 1947.
HP-Dribblern 1957.
Allsvensk i IS Halmia 1963 (21/1).
Landskamp 1 B