HBK-supporter i Bajenland

Lennart Kjörling är uppväxt i Halmstad på Furet och i Söndrum och flyttade till Stockholm 1971. Han är matematiker och jobbade många år som planerare på Skolöverstyrelsen. Efter jobbet på Skolöverstyrelsen har han jobbat som teaterproducent, biståndsarbetare i Brasilien, journalist och skrivit fem böcker.

Halmstad är fortfarande ”hemma” för Lennart.

- Min anknytning till Halmstad idag är att min syster bor i Halmstad och jag försöker att åka dit ett par gånger om året, berättar Lennart när vi pratar med honom.

- Mitt smultronställe i Halmstad är Långenäsudden i Grötvik. Det ger ett härligt lugn att sitta på de kala klipporna och se utöver havet.

Lennarts första HBK-minne är från 1955 när han som sexåring följde med sin pappa till Örjans Vall och den sista matchen mot Djurgårdens IF. ”Silvermatchen” slutade 0 – 0 och HBK tog stora silver genom att komma tvåa i Allsvenskan.

- Det var en härlig känsla att sitta på pappas cykel och ta sig från Furet över järnvägsbron till Örjans Vall. Vi smågrabbar satt bakom det ena målet och jag kom ihåg att Djurgården och AIK var inga populära lag men Hammarby var okej. Hammarby blev mer omtyckta eftersom de, samtidigt som HBK spelade, hade match mot AIK och vann den matchen. Det gjorde att HBK passerade AIK och blev tvåa, minns Lennart. 

Lennart har inte spelat så mycket fotboll själv.
- När jag gick i skolan, så hade vi ett skollag som deltog i BK Astrios skolfotboll. Vi hette Arsenal. Sedan har jag gjort en träning i Astrios juniorlag och efter det är min främsta fotbollsmerit att jag har varit spelande lagledare för Skolöverstyrelsens korplag, berättar Lennart och skrattar.

Sylve Bengtsson var en mycket framgångsrik anfallare i HBK på 50-talet. Han vann skytteligan i Allsvenskan säsongen 1955/56 med 22 mål och har gjort 75 mål i Allsvenskan för HBK. Det är bara Rutger Backe som är bättre med sina 77mål. Sylve var Lennarts favoritspelare när han började gå på Örjan.

- Sylve var en mycket elegant spelare och han kunde till exempel mycket snyggt skruva in frisparkar. På senare tid var Fredrik Ljungberg en favoritspelare. I dagens HBK gillar jag Thomas Boakye, för han har en härlig bollkänsla.

Brasilien och musik är viktiga delar i Lennarts liv. Genom musiken finns det också en koppling till Hammarby.
- Jag spelade i ett dansband i början på 80-talet som hette Hägersten Hot Heaven och jag hade en granne som var medlem i Bajenklacken ”Bajen Fans”. Jag tyckte att Bajenklacken skulle må bra av litet samba-komp. Hösten 1982 kom samarbetet i gång och vi började spela när Hammarby hade hemmamatcher på Söderstadion. 

- Allsvenskan 1982 avgjorde genom slutspel och Hammarby mötte UEFA-cupmästarna IFK Göteborg i den första finalmatchen på Ullevi. Bajenklacken, tillsammans medsambatonerna från Hägersten Hot Heaven, tog över hela Ullevi. Hammarby vann den första finalmatchen med 2 – 1 och efter matchen var flera spelare i Göteborg irriterade på sambatakterna. I returmatchen på Söderstadion fortsatte sambatakterna men det hjälpte inte Hammarby den gången. Göteborg vann SM-guldet efter 3 – 1 – segern på Söderstadion, berättar Lennart

- Musik på läktarna är ett bra stöd för sångerna som klacken har och det är något som förstärker supporterkulturen, tycker han. 

Jens Lind beskriver sambatakterna från finalmatcherna i sin Stopptid: 

Sambamusiken med Hägersten Hot Heaven gjorde att Lennart åkte till Brasilien i slutet på 80-talet. Det blev besök på karnevaler och 1997 blev han biståndsarbetare i Brasilien. Han arbetade med en kulturförening i Salvador och medlemmar från den föreningen tog han till Halmstad Gatuteaterfestival och de uppträdde även i pausen mellan HBK och IFK Göteborg på Örjans vall 1999.

I dessa pandemitider så följer Lennart HBK:s matcher via TV:n.
- Jag lever med mycket i matcherna och följer HBK:s matcher med stort engagemang. En förlust kan ta lång tid att bearbeta. Jag hoppas att HBK slipper bottenstrid i år. Hittills har det varit lite upp och ner, avslutar Lennart vår pratstund med att säga.