Guldtränaren Tom Prahl

Vi har träffat Tom i Ljunghusen, ca två mil söder om Malmö, för att prata gamla HBK-minnen. Tom Prahls första år som tränare i HBK var 1996 och då hade han redan en lång tränarerfarenhet. Allting började direkt efter gymnasiet när han flyttade till Tyskland för att studera till idrottslärare. Efter utbildningen blev han under sex år tränare i sin moderklubb Onslunda IF i Tomelilla kommun och samtidigt var han idrottslärare i bland annat Karlshamn och Svedala.

”Under ett år slet jag ut en Fiat 128”

- Det blev många mil i bilen, som var fylld med bollar och västar. 1974, när det var bensinransonering, blev det extra många mil eftersom halva laget bodde i Malmö och inte kunde ta sig till Onslunda. Jag körde först till Malmö och tränade halva laget där och sedan till Onslunda och tränade resten av laget, berättar Tom.

Blev allsvensk tränare i Trelleborgs FF

Genom olika kontakter så fortsatte Tom sin tränarbana i olika klubbar. Han var tre år i IFK Kristianstad, åtta år i Kirsebergs IF innan det blev sex år i Trelleborgs FF. Han gjorde TFF till ett allsvenskt lag och 1992 kom de trea och 1993 fyra i Allsvenskan. Det mest minnesvärda ögonblicket för Tom i TFF var när de slog ut de blivande Premier League-mästarna Blackburn Rovers ur UEFA-cupen hösten 1994.

Prahl förde upp Trelleborgs FF i Allsvenskan där de tog dubbla medaljer och även slog ut Blackburn Rovers ur UEFA-cupen.

Det var först under 1994 som Tom kunde jobba som tränare på heltid. Tidigare hade han alltid jobbat parallellt som idrottslärare.

Stig Nilsson ville ha Tom Prahl som tränare redan 1987

Redan på hösten 1987 ville Stig Nilsson ha Tom Prahl som tränare men då blev det inget. Hösten 1995 ställde Stig frågan igen till Tom om att träna HBK.

- Det stämmer att Stig redan 1987 frågade mig om tränarjobbet i HBK men då passade det inte. Men det var ett annat läge inför 1996. Jag tyckte att HBK var ett intressant lag. De hade kommit trea i serien och vunnit Svenska cupen. Även Tromsö kom med ett erbjudande men deras fotboll passade inte mig, så därför blev det HBK, förklarar Tom.

Första guldfesten 1997 tillsammans med Stig Nilsson och Mats Lilienberg.

Första tränaråret i HBK för Tom Prahl slutade med en sjundeplats. Inför 1997 värvades Mats Lilienberg, som Tom kände väl från Trelleborgs FF, Michael Svensson, Artim Sakiri och Mikael Gustavsson (Rosén) och med en endast en förlust på hemmaplan, så vann HBK guldet. Det var HBK:s tredje SM-guld och Toms första. Ett av Toms bästa minnen från tiden i HBK är från 1997.

Bästa HBK-minnena

- Mitt bästa HBK-minne från Allsvenskan är från augusti 1997. "Robban", vår bäste forward, såldes på fredagen till IFK Göteborg och sedan mötte vi dem på söndagen på Örjans vall och vinner med 6-0. Det var en av få gånger som det var elektrisk stämning på ett soligt Örjan. Att "Robbans" ersättare, Stefan Selakovic, skulle göra tre mål var ju makalöst, säger Tom.

Här är ett sammandrag från HBK – IFK Göteborg 

- Mitt andra minne är från UEFA-cupmatcherna 2000 mot Benfica. Vi vann hemma med 2-1 och gjorde en heroisk insats på bortaplan och spelade 2-2 och gick vidare. I Benfica var den välmeriterade Jupp Heynckes tränare men han fick sparken efter Benficas förlust på Örjans vall. Efterträdare blev José Mourinho och det var flera år senare som jag fick veta att Mourinho tog över laget, berättar Tom.

Här är ett sammandrag från Benfica – HBK.

Tom Prahl i sitt hem med en HBK-kopp och programbladet från matchen mot Benfica. Han är imponerad över vilket lag HBK hade då och han anser att upplagan från detta guldår är det bästa lag han har tränat.

Champions Leaguekvalet 1998

HBK följde upp guldet med att komma fyra 1998 och få en bronsmedalj. En av Toms besvikelser under tiden i HBK var förlusten mot bulgariska Liteks i kvalet till Champions League 1998.

Läs om fler gamla HBK-profiler här.

- Vi spelade bra på bortaplan, på en mycket stor plan, men ett mål på tilläggstid av Liteks ledde till en 2-0 förlust. På Örjans vall gick HBK fram till 2 – 0 ledning och Liteks fick en man utvisad. Trots detta gick bulgarerna på offensiven och kunde reducera till 1-2 och genom detta bortamål gick Liteks vidare. Mycket bittert, säger Tom.

SM-guldet 2000

Nu är vi framme vid 2000 och SM-guldet, som nu blir uppmärksammat eftersom det är 20 år sedan.

- Jag är mycket stolt över att vi 2000 kunde ta ett nytt guld med ett nästan nytt lag jämfört med guldlaget från 1997. Vi fick ihop ett mycket bra lag med många bra spelare och vi hade en bra och harmonisk atmosfär i spelargruppen. HBK-laget 2000 är det bästa laget som jag har tränat under alla år. 

Jubel efter ett mål i hemmamatchen mot IFK Göteborg 2000.

Många framgångsrika lag ville möta HBK i träningsmatcher. Bland annat kom Rosenborg, då Nordens bästa lag, till oss för en träningsmatch, när vi var på träningsläger i Holland, säger Tom.

”Var fan är pinnarna?”

- Jag har ett roligt minne från träningslägret i Delden i Holland 2001. Vi hade skaffat plastkäppar som vi använde i alla möjliga sammanhang. En morgon var pinnarna borta. De har aldrig kommit fram sen. Jag misstänker att några av spelarna gömde dem, eftersom de var trötta på dem. Jag har luskat lite och har mina aningar om vem som låg bakom försvinnandet, skrattar Tom.

”Bengan boys”

Tom berättar vidare att han och HBK tog mycket intryck och inspirerades av hur ”Bengan” Johansson jobbade med handbollslandslaget.

- Spelarna fick prova bland annat på att paddla kanot, spela ishockey och handboll. Vi hade klubbmästerskap i t.ex. bågskytte, boule, skidåkning. Ett par somrar åkte vi till Dalarna på träningsläger och då fick familjerna följa med. Det gav en väldigt bra sammanhållning. Jag kommer ihåg att det var en lugn period och då mådde jag bra, berättar Tom.

Vad är skillnaden mellan fotbollen 2000 och 2020?

- 2000 var tredje året som spelarna var heltidsproffs och då tränade vi mer än vad man gör nu. Spelarna var då fysiskt starka. Ledarstaben var mindre 2000 och som tränare hade man fler uppgifter och man hade tid att bygga ett lag. Spelarna hade 2000 mer tålamod och accepterade att under en tidspela i B-laget. Då hade vi ett mycket starkt B-lag som också vann sin serie. När spelare försvann från A-laget fanns det spelare i B-laget, som var redo att ta den platsen. Då hade man möjlighet att bygga ett lag under en längre tid, säger Tom.

Tillsammans med assisterande tränare Janne Andersson och lagledaren Anders Smith på bänken 2000.

Vilka av spelarna och deras spelstilar hade stått sig idag? 

- Det är svårt att jämföra för vi spelade en annan sorts fotboll då. Nu har vi possessionfotboll och det har gått till överdrift, därför att man har inte tillräckligt med skickliga spelare för att utöva den. Tidigare gnällde man över att man spelade för långt och nu är det tråkigt för att man har för mycket passningsspel. Det blir för få målchanser nu. Jag har många videos från HBK-tiden och jag tror att den fotbollen hade klarat sig bra idag också, säger Tom.

”Petter Hansson var vår potatis”

- Petter Hansson hade en spelstil som hade stått sig i dag. Vi kallade Petter för ”vår potatis”, för honom kunde man sätta i vilken ”maträtt” (position) som helst och han hade klarat sig. De flesta spelarna från guldlaget 2000 hade klarat sig bra men spelare idag är skickligare med boll eftersom de är skolade på konstgräs och bollarna och skorna är annorlunda. Om dagens spelare är bättre spelare totalt sätt, kan jag inte svara på, säger Tom.

Många landslagsspelare

Under den här perioden fostrade Tom och HBK många landslagsspelare. De här spelarna debuterade i landslaget under Toms ledning: Fredrik Ljungberg, Magnus Svensson, Mikael Nilsson, Mikael Svensson, Petter Hansson, Stefan Selakovic och Håkan Svensson. Enligt Tom är nyckeln till det att spelarna fick utvecklas i en miljö som inte var för krävande. Spelarna hade tålamod och var träningsflitiga.

- De hade också en talang, som de hade lyckats dölja i unga år, säger Tom.

HBK spelade med tolv man mot Newcastle i UEFA-cupen

Under Toms år i HBK spelade HBK många internationella matcher. På sommaren var det Intertotocupen och 1997 spelade HBK final mot Bastia från Korsika. Finalen förlorade HBK efter förlängning. HBK kvalade också två gånger till Champions League och 2001 var de en ribbträff från att gå vidare mot Anderlecht.

Avtackning efter sista matchen i Halmstads BK där han mottagit blommor från ordförande Bengt Sjöholm och supporterklubben Kvastarna.

- Det hände en rolig sak när vi mötte Newcastle i UEFA-cupen hemma på Örjans vall i september 1996. I slutet på matchen, när vi ledde med 2– 1, blev Fredrik Ljungberg skadad och han har så ont och ligger bakom målet och kvider. Massören signalerar för byte, så vi slänger in Selakovic. Men Fredrik Ljungberg blev snabbt spelklar igen och sprang in på planen och då var vi 12 spelare. Domaren märkte inget men Newcastles manager Kevin Keegan skrattade och sa: - It’s not fair. You’re playing with twelve men.
Fredrik kunde smyga ut utan att domarteamet märkte något. Det kunde man göra på den tiden, berättar Tom och skrattar.

Fotbollsuppdrag idag

Tom Prahl slutade sin tränarkarriär 2011, när han slutade i Trelleborgs FF. Efter några år blev han engagerad av Janne Andersson som spion för landslaget och det uppdraget har han fortfarande. I år är han också medlem av Trelleborgs FF:s sportråd och stöttar TFF:s tränare.

Nu arbetar Tom och Janne i hop i Svenska Fotbollförbundet då Prahl är spion för landslaget.

- Det är roligt att återigen arbeta tillsammans med Janne. Vi hade ett bra samarbete i HBK och han är en bra ledare med en bra ton och passar utmärkt som förbundskapten. En av hans styrkor är att han är prestigelös och lyssnar och tar intryck från sina medarbetare, säger Tom.

Hur vill du beskriva föreningen Halmstads BK?

- Det ska vara en förening som styrs av jordnära människor. Stig Nilsson gick i bräschen för det här och Mikael Kaller var hans utförare. Det präglar föreningen och man hade också tagit tillvara gamla spelare, som hade olika roller. Det som personifierade HBK var egentligen Stig och Kaller, och där hade jag tur att få vara med under den tiden, menar Tom. 

Vilka smultronställen hade du i Halmstad?

- Vi bodde längst ner i Stenhuggeriet och det var ett smultronställe. Jag sprang mycket på Prins Bertils stig och vi badade i Grötvik. På vintern åkte jag långfärdsskridskor i Simlångsdalen, berättar Tom.

Mina bästa år som tränare

- Åren i HBK var mina bästa år som tränare, avslutar Tom vår träff med att säga.

FAKTA OM TOM PRAHL

Född 5 januari 1949

Tränare i HBK 1996 –2001

Allsvenska matcher i HBK som tränare: 156 (Janne Andersson har 8 fler)

Guldtränare 1997, 2000, lilla silver 1999 och brons 1998

Allsvensk tränare i Trelleborgs FF 1992-95, Malmö FF 2002-05 och Trelleborgs FF 2008-11.

Guldtränare i Malmö FF 2004