Det är
inte många som kan mäta sig med Michael Svenssons fotboll-CV. Svensk mästare,
landslagsman, proffs i två länder, spelat FA-cupfinal. Nu har han precis gjort
sin fjärde säsong som tränare för Vinbergs IF – och en femte väntar.
Michael Svensson är uppväxt i Skillingaryd som ligger tre mil norr om Värnamo. Familjen bodde närma ett friluftsområde och det var mycket idrott som gällde för den unge Michael.
- Jag hade en väldigt bra uppväxt och miljö. På den tiden kunde man testa många idrotter, vilket det inte finns riktigt utrymme för i dag. Jag höll på med motorcross, badminton och åkte längdskidor. Med cykel kunde jag ta mig själv till träningarna och det var en väldigt bra start och grund för mig.
Det var fotboll som var huvudidrotten och som sextonåring fick han spela div. 5-fotboll med Skillingaryds IS. Efter en säsong så värvades han till IFK Värnamo som precis hade missat kvalet till div. 2 och genomgick en generationsväxling.
- De värvade en massa talanger från närområdet och jag fick spela i startelvan, det var ett stort steg. En av mina första matcher var mot Östers IF i Tipshallen där jag fick möta en allsvensk skyttekung i Hasse Eklund. När vi pratats vid senare så kommer han ihåg att det var någon som sprang och flåsade han i nacken hela tiden, skrattar Michael.
1998 debuterade Michael Svensson i Allsvenskan. Här från en match mot AIK på Örjans vall.
HBK hade fått nys om spelaren i de småländska skogarna, redan hösten 1995 av förre spelaren Sigge Johansson, och inför 1997 värvades Michael Svensson till föreningen. Dock blev säsongen väldigt kortvarig för ”Micke”.
- Vid vår första internmatch i januari eller februari, så satsade jag friskt i en närkamp. Bakre korsbandet gick av och på den tiden visste man inte lika mycket som i dag, så jag var borta i ett helt år. Det blev mycket rehab där jag var i goda händer hos Simon (Bakkioui).
I maj året därpå (1998) blev det allsvensk debut när han fick hoppa in i 66:e minuten för att ersätta Artim Sakiri i matchen borta mot BK Häcken. Innan han tog en plats i en allsvensk startelva så gjorde han det faktiskt i kvalet till Champions League.
- Vi mötte Liteks borta i kvalet och då fick jag spela från start, då Tom Prahl ville ha Jesper Mattsson på mittfältet. Jag tyckte att det gick bra för mig i matchen och någon vecka senare fick jag göra debut som startspelare i Allsvenskan. Jag började i rätt ända med Champions League först, ler Michael.
Här finns alla tidigare artiklar om gamla Bollklubbare.
Första matchen som startspelare var hemma mot Örebro SK och smålänningen skallade in 2-0 målet. Därefter var han given i startelvan och på dagen nästan ett år efter matchen mot ÖSK fick han göra landslagsdebut.
- Vi spelade borta mot Hammarby och efter matchen kom Tom Prahl fram till mig och sa ”i morgon ska du ner till Malmö för att spela med landslaget mot Österrike”. Det hade blivit något återbud och jag och ”Gus” (Mikael Gustavsson, numera Rosén) blev inkallade till matchen.
Även om han ingick i truppen vid guldet 1997 så var det först 2000 han fick sitt eget guld. Här i kamp med Hammarbys Andreas Hermansson.
Det rullade på för Michael och han blev 2000 svensk mästare med HBK, men när guldet säkrades i Borås fick han uppleva det från läktaren p.g.a. avstängning. Året efter blev det nytt Champions League-kval, denna gång var den avgörande matchen borta mot belgiska Anderlecht.
- När man tänker tillbaka på den matchen så var vi ett ribbskott från att gå till gruppspelet. Själv kunde jag inte fullfölja matchen efter att ha fått mig en rejäl holmgång. Först försökte jag täcka ut en boll lite glidande ute vid sidlinjen och fick då en stämpling i huvudet. Det blödde lite men jag fortsatte men några minuter senare skallade jag ihop i en nickduell och när jag landade i marken stukade jag vänsterfot kraftigt, säger Michael, som blev utburen på bår.
- Inne i omklädningsrummet var det tre personer som höll på med mig för att göra mig spelklar igen. En lindade foten, en satte klammer i bakhuvudet där jag blödde och doktorn höll på med mitt svullna öga. Tyvärr råkade han slå sönder ispåsen så jag fick allt i mitt öga. Jag försökte springa ut igen men jag märkte att foten inte fungerade, så jag fick bryta, vilket var trist.
Med tungan rätt i mun när HBK möter Hammarby 2001. Här i kamp med deras legend Kennedy Bakirciouglu.
Bara någon vecka senare så var han fransman. Efter utträdet ur Champions League blev Michael Svensson värvad till franska Troyes.
- Jag skrev på ett fyraårskontrakt och kom ner i början av september. Tränaren Alain Perrin gav mig förtroende även om jag själv tyckte att det gick så där för mig. Det var ett ganska stort steg att komma till Frankrike med tekniskt individuellt skickliga spelare och där vi spelade man mot man i en trebackslinje. Det blev en bra säsong där vi slutade sexa i ligan.
Under tiden hade han blivit landslagsman och blev uttagen i VM-truppen 2002 där Sverige var stationerade i Japan.
- Jag spelade lite kvalmatcher på vägen till VM men fick tyvärr inte spela något i Japan. Jag hade haft en allsvensk säsong bakom mig och sedan en hel i Frankrike, och fick bara ett kort uppehåll. Jag var långt efter och var inte i form. Desto längre VM gick blev jag fräschare och när Patrik ”Bjärred” Andersson blev skadad stod det mellan mig och Andreas Jacobsson. Så här i efterhand gjorde det rätt beslut och han gjorde det fantastiskt bra, men visst var det en besvikelse för mig, minns Michael, som även spelade kvalmatcher inför EM i Portugal 2004 men som han missade p.g.a. skada.
Landslaget 2003 med tre som förr eller senare spelat i HBK. Bakre raden Teddy Lukic, Olof Mellberg, Andreas Jacobsson, Michael Svensson, Kim Källström, Marcus Allbäck. Främre raden Mikael Nilsson, Andreas Isacsson, Mattias Jonsson, Christoffer Andersson, Anders Svensson.
Det blev dock bara en säsong i Frankrike. Southamptons manager Gordon Strachan gav sina scouter uppdrag att hitta en ny mittback och det var just Michael som de ville ha.
- Man är ju uppväxt med Premier League, så det kändes väldigt bra när jag fick reda på att de var intresserade av mig. Jag var över där och träffade dem och det kändes rätt.
Första matchen av Premier League 2002/03 satt han på bänken mot Middlesbrough men redan i nästkommande match mot Liverpool fick han göra sitt första inhopp.
- Om jag inte var avstängd så spelade jag alla matcherna, minns Michael, som fick avsluta säsongen med en FA-cupfinal mot Arsenal, förlust 0-1.
Spel i Premier League. Här är motståndet Manchester City och Nicolas Anelka.
Han spelade i drygt 1,5 år innan han blev skadad och det skulle dröja till 2005 innan han kom tillbaka.
- Jag spelade då drygt tio matcher, innan jag återigen blev skadad och var borta i tre år. Han gjorde en brosktransplantation och hade sen rehab i 1,5 år.
Han kom tillbaka 2008 och han ville ge sig själv chansen att spela. Dock var nu Southampton degraderade till Championship.
- Jag var nu utsedd till lagkapten och det var en härlig känsla att få spela igen. Under hösten fick jag problem med vänster hälsena, säger Michael.
Runt jul och nyår blev tränaren sparkad och det påverkade Michael.
- Jag blev assisterande tränare till holländaren Marc Wotte och jag hade då tappat energi som spelare. Jag var kvar som assisterande tränare säsongen ut. Southampton hade då ekonomiska problem och skulle få starta kommande säsong med femton minuspoäng och då bestämde vi oss för att flytta hem, då Lukas snart skulle börja skolan med. Så till julen 2009 flyttade vi tillbaka till Halmstad.
"Micke" blir uppvaktad efter sitt mål mot Liverpool 2003.
Han tog kontakt med HBK och slängde ut en förfrågan och blev i december 2009 presenterad som assisterande tränare till Lasse Jacobsson, som fick efterträda Janne Andersson. Efter en säsong fick Lasse lämna och in kom spanjoren Pep Clotet Ruiz. Michael blev assisterande tränare till Pep men var sugen på att börja spela igen.
- Mitt knä kändes bra och Simon (Bakkoui) som stöttade mig till hundra procent sa att det kommer att gå bra. Min plan var att försöka komma tillbaka till premiären med jag överbelastningsskada.
Tillbaka i HBK 2010 som assisterande tränare. Här tillsammans med lagledare Anders Smith och tränare Lasse Jacobsson.
På sommaren fick Pep lämna och in kom Jens Gustafsson som ny tränare. Dock inte med Michael vid sidan om.
- Jag vill spela och vara spelare fullt ut. Det kändes bra att vara tillbaka även om laget var i en kärv situation.
Comebacken i HBK-tröjan kom i 5-4 matchen mot IFK Norrköping när han fick hoppa in i slutet av matchen och två matcher senare fick han spela från start i bortamatchen mot Helsingborgs IF. HBK klarade inte kontraktet men Michael fortsatte som spelare.
Tillsammans med Pep Clotet Ruiz på HBK:s tränarbänk våren 2011.
Säsongen efter var det spel i Superettan och det var tufft att slå sig in i startelvan, då han konkurrerade med Johnny Lundberg och Richard Magyar om mittbacksplatserna.
- Jag tror att jag spelade en 8-10 matcher och det kändes bra. Vi hade ett bra gäng och två andra bra mittbackar som jag konkurrerade med men vi hjälpte varandra samtidigt. Jag hade en liten annan roll nu och försökte se till att hålla upp fokuset i laget, och det kändes bra.
I den avgörande matchen uppe i Sundsvall fick han göra ett inhopp i slutet och året därpå blev det ett allsvenskt inhopp i september i hemmamatchen mot IFK Göteborg.
- Jag minns att jag då blev den äldste spelaren som spelat för HBK, men det har ju Andreas Johansson slagit nu.
Michael njöt av att kunna komma tillbaka till fotbollsplanen. Här i en match mot Assyriska FF 2012 i Superettan.
- Jag njöt av varje tillfälle att åter få spela fotboll, älskade att komma till träningarna, och har försökt att visa andra hur viktigt det är att ha tålamod och fokus.
Det blev senare tre år som tränare för HBK:s U19-lag.
- Det var en oerhört nyttigt för mig som gammal spelare att få jobba med ungdomar, vilket var utvecklande för mig. Jag gjorde en del misstag på vägen men det gör vi alla. Det var otroligt duktiga spelare och ledare som jag fick arbeta med och är väldigt tacksam över denna tid.
Sedan fyra år är han heltidsanställd tränare för Vinbergs IF och kommer så också att vara kommande år.
- Jag har haft fyra fantastiska år i Vinberg där jag har fått jobba heltid som tränare och även på senare år som klubbchef. Det är en liten klubb med stor verksamhet och som har många ideella ledare. Div. 2 är en ganska bra nivå, säger Michael, som under sin i Falkenbergsklubben haft en sju, åtta gamla HBK-ungdomar hos sig.
Tidigare lagkamrater i HBK och i landslaget. Numera har de även Vinbergs IF som gemensam nämnare. Magnus "Turbo" Svensson startade sin karriär i den förening som Michael Svensson nu är anställd i.
Som heltidsanställd tränare och med ett publikfritt Örjans vall har han under året fått följa HBK från tv-soffan.
- Jag har sett en del matcher såklart. Har varit kul att se deras framfart och är väldigt glad över detta. Det känns lovande och jag hoppas att de kan knyta ihop det snart, säger Michael Svensson, avslutningsvis.
Han är en av HBK:s stora profiler genom tiderna och han bevisade alla att med stort fokus och en rejäl inställning kan man komma långt. Han kom längre än många andra…
MICHAEL SVENSSON
Född 25 november 1975
Spelarkarriär Skillingaryds IS -1993, IFK Värnamo 1994-96, Halmstads BK 1997-2001, Troyes 2001-02, Southampton 2002-09, Halmstads BK 2011-13.
Tränarkarriär Southampton (ass) 2009, Halmstads BK (ass) 2010-11, Halmstads BK (U19) 2014-16, Vinbergs IF 2017-ff.
UEFA-matcher/mål 13/4
Allsvenska matcher/mål 86/5
Kvalmatcher/mål 1/0
Superettan-matcher/mål 8/0
SM-guld 2000, lilla silver 1999, brons 1998
HP-Dribblern 1999, Årets Kvast 1999, Årets Back 2000
Ingick i VM-truppen 2002 (0/0)
Landskamper 25 A