Jonas Thern var ny tränare i HBK 2002 och från IFK Värnamo tog han med sig Patrik Ingelsten och Magnus Andersson. Där började en elitkarriär för Ingelsten som blev både svensk mästare, allsvensk skyttekung, cupmästare, utlandsproffs och kanske framför allt för alla bollklubbare: han sänkte Sporting Lissabon.
Patrik började spela fotboll i Hillerstorps GoIF hemma i Hillerstorp i Gnosjö kommun. 2000 värvades han av IFK Värnamo. Efter två säsonger i Värnamo var det dags för Patrik att prova på allsvenskt spel i HBK. Han debuterade 2002 i hemmapremiären mot GIF Sundsvall och då som högermittfältare.
Inför 2002 tog Jonas Thern över HBK som tränare och med sig från IFK Värnamo tog han Patrik Ingelsten och Magnus Andersson.
Under 2002 blev det 15 matcher för Patrik men inga mål. Sitt första allsvenska mål gjorde han 2003 i hemmamatchen mot Enköpings SK men det var först under de sista omgångarna han blev ordinarie och då gjorde han tre mål. Silveråret 2004 spelade han sex matcher från start och gjorde 14 inhopp. Det blev tre mål det här året och bland annat räddade han en viktig poäng genom sin kvittering borta mot Elfsborg i den 23:e omgången.
2005 spelade Patrik samtliga matcher, varav 19 från start. Som anfallare gjorde han fyra mål på de sex första omgångarna men sedan dröjde det till hösten innan han gjorde ett mål igen. Under hösten 2005 gjorde han ett mycket viktigt mål när han avgjorde mot Sporting Lissabon i UEFA-cupen och HBK blev då, som första svenska lag, klara för gruppspel i UEFA-cupen.
Mot Enköpings SK 2003 gjorde Patrik Ingelsten sitt första allsvenska mål.
Patrik gjorde sin sista säsong i HBK 2006 och spelade då 14 matcher från start och tolv av dem var som innermittfältare och då oftast tillsammans med Andreas Johansson.
Året därpå blev det övergång till Kalmar FF för Patriks del och där blev han under sitt andra år både svensk mästare och allsvensk skyttekung. Därefter blev det två säsonger i holländska Heerenveen och tre säsonger i norska Viking FK.
2014 var Patrik tillbaka i svensk fotboll för spel i Mjällby AIF. Senare samma år blev han utlånad till Falkenbergs FF och där bidrog han med sina fem mål att Falkenberg klarade sig kvar i Allsvenskan.
Tillbaka på Örjans vall blev han svensk mästare och allsvensk skyttekung efter sista matchen med Kalmar FF mot HBK i november 2008.
Nästa klubb för Patrik var GAIS i Superettan och där stannade han i ett år. I februari 2016 värvades han till IS Halmia och i juni blev han spelande tränare när den ordinarie tränaren fick lämna sin post.
2017 lockades han tillbaka till GAIS och där blev han sportchef och assisterande tränare. Patrik var verksam i GAIS till och med december 2019, medan han under 2020 var tillbaka i IS Halmia som assisterande tränare.
Patrik bor nu i Halmstad och det handlar fortfarande mycket om fotboll i hans liv.
- Jag har väldigt mycket kontakt med fotbollen idag eftersom jag jobbar som fotbollstränare och det har jag gjort sedan 2016. Plus att mina barn spelar fotboll, säger Patrik.
I Heerenveen spelade han tillsammans med Viktor Elm.
Det blev fem säsonger i HBK för Patrik och så här beskriver han HBK och tiden i föreningen.
- Jag spelade i Bollklubben 2002-06 och jag trivdes fantastiskt bra från första till sista dagen! Det var en fin och familjär känsla genom hela föreningen, där alla jobbade hårt för varandra. Vi var ju under den tiden en av de bästa klubbarna i Sverige vilket även innebar att det vid ett flertal gånger var över 10 000 åskådare på Örjans vall! Det är imponerande! Det var över 16 000, om jag minns rätt, då vi tyvärr bara kryssade mot IFK Göteborg i sista matchen och missade SM-guldet 2004. Fortfarande, än idag, är det tufft när man tänker på det. HBK var min första elitklubb och jag har alltid följt klubben genom åren, berättar Patrik.
Vilket är ditt bästa HBK-minne?
- Mitt största HBK-minne är utan tvekan UEFA-cupen 2005! Att som lag få vara med om att spela matcher ute i Europa, först genom kvalmatcher till att sedan nå gruppspel, är en resa som är få förunnat att få uppleva.
2014 var han efter sina utlandsäventyr tillbaka i svensk fotboll. Här i Mjällby AIF:s tröja mot HBK och Joseph Baffo.
Ett exempel är matchen borta mot Steua Bukarest, när det krävdes poliseskort till och från arenan och jag minns också att det var så pass hög ljudnivå de första tio minuterna i matchen att man inte hörde domaren när han blåste i visselpipan, säger Patrik som personligen har ett speciellt minne (se sammandrag
här) från UEFA-cupen 2005.
- Personligen är ju mitt mål i förlängningen borta mot Sporting Lissabon, som tog oss vidare till gruppspelet, något jag aldrig kommer att glömma!
Patrik har ju också spelat ett antal år i utländska klubbar.
- Det var så klart väldigt roligt att få uppleva proffslivet i Holland (Heerenveen) och Norge (Viking Stavanger). Då jag alltid har varit en lojal och hårt arbetande lagspelare, där man lika gärna spelar fram som att göra mål själv, blev det en rejäl omställning, när jag först flyttade till Holland. Det tog mig någon månad innan jag blev mer ”ego”, som jag i princip var tvungen att bli då klimatet var mycket tuffare där än i Sverige. Vi var till exempel spelare från tretton olika nationer, där mer eller mindre alla bara brydde sig om sin egen karriär och inte lagets framgångar, förklarar Patrik.
I Falkenbergs FF:s tröja på Örjans vall mot HBK en oktoberdag 2014 - och HBK tog en storseger med 4-0.
Framgångar i Holland
- Under tiden i Holland fick jag vara med om ett gruppspel i Europa eftersom vi vann den holländska cupen. Det var ytterligare en resa, som var häftig att uppleva. Sedan är ju matcherna borta mot PSV, Ajax och Feyenoord, med fullsatta arenor, något som jag aldrig glömmer.
Skador i Norge
- Jag var fyra år i Norge och den tiden var tyvärr mycket präglad av min knäskada som höll mig borta från fotbollen i 22 månader i sträck. Det var först efter cirka 18 månader, då jag körde hem till Sverige och började träna med Bollklubbens och förmodligen Sveriges bäste sjukgymnast, Simon Bakkioui, under tre månader som det vände.
2015 värvades han till GAIS som spelare. Här jublar han efter ett mål mot Brommapojkarna i Superettan.
- Jag glömmer aldrig när i princip hela Viking Stadion, ca 14 000 åskådare, ställer sig upp och applåderar, när jag gör comeback efter 22 månader. En overklig känsla, som inte går att beskriva. Jag trivdes fantastiskt bra i Stavanger och har fortfarande bra kontakt med spelare och ledare därifrån, berättar Patrik.
Vi kunde i Hallandsposten läsa att Patriks son spelar i Astrio i samma lag som sönerna till Marcus Sahlman, Peter Larsson, Stojan Lukic och Ante ”G” Johansson, så det blir en hel del kontakter med före detta HBK-spelare och nuvarande.
- Jag har idag främst kontakt med Magnus Andersson, som är assisterande tränare i Trelleborgs FF, och Per ”Texas” Johansson. Men det har även blivit lite padel med Peter Larsson, Emil Jensen och Ante ”G”. Eftersom jag bor i Halmstad, sedan sex år tillbaka, så stöter man ju till och från på många gamla lirare och tjötar lite.
Han blev senare både sportchef, assisterande tränare och ansvarig tränare i GAIS, som här vid en match i september 2019.
Vi avslutar med att prata om HBK:s säsong i Superettan och vad han tror om kommande säsong.
- HBK kommer att avancera till Allsvenskan! De har en väldigt trygg och stabil defensiv, som kommer att vara av stor betydelse när man kliver in i allsvenskt spel 2021. De har haft bra målgörare 2020, som inte kräver mängder av chanser för att göra mål. Det är också väldigt positivt. Jag hoppas på många, många allsvenska år framöver, så att alla spelare, ledare, sponsorer och supportrar kan få uppleva lite av den framgång och känsla jag och många andra fick uppleva 2004 och 2005, avslutar Patrik med att säga.
PATRIK INGELSTEN
Född 25 januari 1982
Från IFK Värnamo 2002, till Kalmar FF 2007
Allsvenska matcher/mål: 95/14
UEFA-matcher: 8/1
Royal League-matcher: 6/1
Stort silver 2004
Allsvensk i Kalmar FF 2007-08 (55/26), Mjällby AIF 2014 (12/0) och Falkenbergs FF 2014 (15/5)
Svensk mästare i Kalmar FF 2008 och cupmästare med Kalmar FF 2007