Martin Fribrock var tidigt lovande och gick igenom ungdomslandslagen. Han blev allsvensk i Helsingborgs IF men när utvecklingen stagnerade lite tog han steget över till HBK. Efter en skada direkt kom han tillbaka och började leverera. Efter exakt 100 allsvenska matcher lämnade han för spel i Esbjerg. Där satte stora skadeproblem stopp på karriären och han lever i dag i Stockholm med sin familj.
Martin Fribrocks karriär började som femåring i Askeröds IF i centrala Skåne.
- Jag spelade i en briljant ålderskull där vi vann många turneringar genom åren och spelade Skåneserien de sista åren innan jag lämnade. Jag lyckades med att slå något form av rekord när vi var 12-13 år då jag lyckades med att göra 103 eller om det var 105 mål under en tävlingssäsong. Har för mig att det var vår första säsong på 11-manna så det var stort då, säger han leende.
Martin Fribrock längst till vänster i P16-landslaget.
Efter att ha fått förmånen att få provspela hos alla stora klubbar i Skåne så föll valet på Helsingborgs IF, dit han gick när jag var femton år. I HIF blev han skolad som fotbollsspelare.
- I Helsingborg så fick jag min första riktiga fotbollsskolning då jag blev värvad till U-laget som 15-åring. Där var åldern upp till 21 så det var en ny, organiserad och tuff verklighet att komma in i. Men otroligt lärorik. Jag hade Peter Swärd som tränare när jag kom dit men hade personer som Nisse och Jörgen Lennartsson som agerade stöd och brygga uppåt i leden. Jag flyttade hemifrån samtidigt som jag flyttade till Helsingborg så omställningen var stor på många sätt.
2003 spelade Martin med HIF. Här försöker Torbjörn Arvidsson stoppa ett inlägg i matchen mellan HIF och HBK på Olympia.
- Jag spelade i drygt ett år i U-laget innan jag började få chansen att träna med A-laget och när det senare gått ett par månader till så kom Sören Cratz på plats som tränare för A-laget. Han valde att ge mig mer och större chanser och jag fick sedermera debutera för A-laget som 16-åring under ett träningsläger på Kanarieöarna. Minns att debuten gjordes mot Bayer Leverkusen och att jag fick mig en rejäl omgång av Michael Ballack under senare delen av matchen. De gick och vann Champions League det året.
Den allsvenska debuten kan ske i många olika slags matcher men för Martin blev det ett klassiskt Skånederby direkt.
- Jag fick förmånen att debutera i Allsvenskan, det skedde på hemmaplan i Helsingborg mot Malmö. Minns inte hur matchen gick faktiskt, minns bara att jag var otroligt nervös, glad och tacksam efteråt, berättar Martin.
En ung Martin Fribrock (8) längst till vänster. Övriga Peter Graulund (11), Jesper Jansson (24) och Erik Wahlstedt (23).
Martin fick mycket förtroende av Sören Cratz men när denne fick lämna senare så påverkade detta.
- Efterföljande tid i Helsingborg gick bra och jag fick spela mycket under Sörens tid som tränare. Men han fick lämna senare under det året under rätt omtalade omständigheter samtidigt som min egen form sviktade en del. De båda sakerna gjorde att mina kommande säsonger tyvärr blev lite halvdana, både vad gäller speltid och min kvalitet på det jag levererade när jag fick spela, tycker Martin.
Här finns alla artiklar om HBK-profiler.
Hans kontrakt gick ut och det blev ett besök hos HBK.
- Mitt kontrakt närmade sig sitt slut hösten 2004 när HBK kom in i bilden och valet var lätt att göra när det väl hettade till efter ett besök på Örjans vall med Janne och övrig stab, minns Fribrock.
- Jag kom till Halmstad med förnyad energi och stort sug på att spela fotboll. Det var såklart en omställning att komma till ny klubb och allt vad det innebär. Jag blev otroligt väl omhändertagen av både klubb, spelare och stad när jag kom till Halmstad så det var otroligt olyckligt och tråkigt när jag drabbades av en korsbandsskada ett par veckor innan premiären 2005.
Under tiden i HBK kom han med i U21-landslaget med tre kompisar från HBK; Joel Johansson (nu: Anell), Marcus Sahlman och Peter Larsson.
- Det var många olika känslor som träffade en då, jag minns dem alla jobbigt tydligt även idag. Men det var bara att anpassa sig efter den nya verkligheten man hamna i och jag bestämde mig snabbt för att det skulle bli en bra och snabb rehabilitering för att kunna komma tillbaka starkare än jag var innan skadan. Med otroligt fin och bra hjälp från klubb, lagkamrater och framförallt Simon Bakkioui, så lyckades jag vara tillbaka på planen ca sex månader senare och fick även glädjen att representera Halmstad i UEFA-cupen det året, som laget kvalificerat sig till under min tid på sidlinjen. Ett tungt, lärorikt år som slutade med stor glädje i att få spela igen och dessutom göra det emot storlag från Europa.
Match på Örjans vall 2007. Martin i närkamp med förre HBK:aren Niclas Alexandersson i IFK Göteborg.
2007 började bra men slutade sämre och där HBK inte vann en match efter mitten på augusti.
- Ja, det var en säsong som var tung på många olika sätt, vi som lag presterade inte så bra och jag själv levererade inte enligt min egen eller övrigas förväntan så när säsongen 2008 drog igång så var motivationen högre än någonsin innan.
Jubel efter mål mot Gefle IF 2006. Han är omfamnad av Magnus Arvidsson medan Andreas Johansson (13) och Dusan Djuric (14) är på väg fram för att gratulera.
- Vi hade en bra försäsong där jag själv kunde gå igenom hela försäsongen utan några skadebekymmer och inför premiären så var jag i min bästa form rent fotbollsmässigt någonting. Det var med stor glädje som Allsvenskan drog igång och jag fick förmånen att avgöra premiären med ett vänsterskott i bortre krysset. Den känslans glömmer jag aldrig, myser Martin Fribrock när han tillbaka på matchens enda mål när HBK besegrade Gefle IF på Örjans vall.
- Dagarna innan så hade jag som sagt tränat och spelat väldigt bra så att kunna få utväxling på match sen var otroligt skönt och kul.
2008 slog Fribrock två perfekta inlägg till Anselmo i matchen mot Malmö FF (2-2).
Våren 2008 blev sista tiden i HBK för den sympatiske skånepojken.
- Efter premiären följde ett gäng matcher där vi spelade väldigt bra och där jag själv fick göra något mål till och ett gäng assist. Alexander Prent spelade sin första säsong i klubben och gjorde det med bravur och i backlinjen stod Peter Larsson stark, men även han lämnande Halmstad den sommaren för Danmark.
I HBK-tröjan mot sitt gamla lag. Med på bilden syns också Sebastian Johansson och Marcus Lantz. Den senare är numera tränare för Mjällby AIF.
För det blev Danmark och Esbjerg för Fribrock.
- Jag valde att ta steget till Esbjerg sommaren 2008, det skedde av många olika anledningar. Den främsta var att de hade en tydlig plan för mig när jag kom dit och pratade med dem. Det var en plan och idé om framtiden som jag snabbt instämde i, tyvärr så blev det inte alls som någon av oss tänkt, suckar Martin.
- Efter ca 6 veckor på plats i Esbjerg så skadade jag mitt andra knä så pass allvarligt att jag var borta från tävlingsmatcher i 2,5 år. Det var en tid som jag fick testa mig själv, mitt psyke och min kapacitet många gånger om innan jag fick stå på planen igen. Det var en hemsk men samtidigt väldigt lärorik tid för mig, det blev tyvärr starten på slutet för min fotboll.
Martin Fribrock reste sig igen efter alla skador och lever i dag ett familjeliv i Stockholm och arbetar med IT-säkerhet.
Det blev till slut 3,5 år i Danmark för Martin innan han gav upp.
- De första 2,5 åren spenderade jag som sagt med att rehabilitera en knäskada och de fyra operationerna som jag var tvungen att genomgå p.g.a. den. Många bakslag och tunga tider, men efter 967 (något sånt) dagar skadad så fick jag fick jag spela ordentlig match igen och det var en fantastisk känsla att kunna bevisa för sig själv att man kunde ta sig igenom en sådan tid och ta sig tillbaka till planen igen. Jag spelade sedan mig i form igen och var med och slogs om plats i startelvan när säsongen 2012 skulle starta när skadan vara framme igen.
- Jag fick en allvarlig hjärnskakning och en whiplashskada på en träningen och var borta i sex månader p.g.a. den. Efter den tiden så bestämde både jag och klubben att vi skulle bryta kontraktet för att få starta om med ny energi på annat håll.
- Min tid i Esbjerg var kantad med tuffa motgångar men jag hade laget och ett gäng människor runt klubben som stöttade mig hela vägen och det är jag otroligt tacksam för idag. Utan den hjälpen hade jag aldrig lyckats ta mig igenom mina rehabiliteringar. Så tack för allt stöd jag fick och kände under den tuffa tiden om någon av dem läser detta, framför Martin.
- Efter det att kontraktet bröts så flyttade jag till Stockholm för att starta om karriären. Men i stället för att göra det så fann jag mig i ett läge där jag inte tyckte fotboll var kul längre och valde istället att sluta spela som 27-åring.
- Jag gjorde ett mindre gästspel under en säsong i Andrea Doria. Jeppe Hussfelt (TV-reportern) med övriga som drog runt det projektet ska ha all heder för det och allt kul och bra de lyckades med i klubben. Jag var tyvärr kvar på samma ställe och kunde inte känna samma glädje till fotbollen längre så det blev en kort säsong för mig i slutänden, berättar Martin.
Tillbaka efter korsbandsskadan i HBK och Royal League. Här i en match borta mot Malmö FF i februari 2005. Till vänster Hasse Mattisson och till höger Louay Chanko.
Fotbollskarriären var nu definitivt över för spelaren med din fina vänsterfoten som i stället numera jobbar inom IT.
- Idag bor jag med min fru, som jag träffade under min tid i Halmstad, och son i Stockholm och har gjort det sedan jag flyttade hit efter tiden i Danmark. Jag jobbar i IT-säkerhetsbranschen där jag efter 4,5 år hos ett amerikansk bolag nyligen börjat i ett dansk bolag som heter LogPoint. Där jobbar jag i dag och är ansvarig för den nordiska marknaden och organisationen. Jag har hållit på med IT hela mitt liv och det var det jag ville göra efter mitt fotbollsliv. Att det skulle bli inom IT-säkerhet var en slump som så mycket annat i livet men jag är glad och trivs otroligt bra med det jag gör idag, säger Martin Fribrock.
Vad var det bästa med åren i HBK och Halmstad?
- Det bästa med HBK och Halmstad var utan tvivel alla människor jag fick möjligheten att lära känna och komma nära under tiden i stan och klubben. Jag har många fina minnen med supportar och fotbollen över lag också, men alla spelare, tränare och alla hjältar runt klubben, som jag fick lära känna, är det allra starkaste jag tar med mig från mina 4,5 år i staden, menar Martin.
MARTIN FRIBROCK
Född 28 augusti 1984
Från Helsingborgs IF 2005, till Esbjerg Fb 2008
UEFA-matcher 2/0
Allsvenska matcher/mål 55/6
Allsvensk i Helsingborgs IF 2002-04 (45/0)
Landskamper 10 U, 12 J, 18 P
Klubbkarriär Askeröds IF (-1999), Helsingborgs IF (2000-04), Halmstads BK (2005-08), Esbjerg Fb (2008-12), FC Andrea Doria (2013)