I dag har turen kommit till Andreas Johansson, lagkapten i HBK. Han debuterade redan 2002 i HBK och är nu tillbaka efter en utflykt till tyska Bochum och IFK Norrköping. Vi har ställt elva frågor till honom som han nu har besvarat.
Du har varit med länge i elitfotbollen. Vad är den största skillnaden nu jämfört med när du började?
- Känslan är att det går snabbare och sen har det blivit förändringar när det gäller planer, det fanns inga konstgräs när jag började. I dag filmas alla matcher och även träningar, det är videogenomgångar av motståndare, sånt gjorde man inte alls då. Allting har egentligen blivit bättre.
Vad gör du på din fritid?
- Jag är mycket med min familj och barnen, Filip och Signe. Försöker vara med i leken här hemma, samtidigt som jag är med som ledare för Filips lag, som är åtta år, Jag hade ändå varit där och tittat, så då kan jag lika gärna engagera mig lite.
Vem är de bästa spelaren du haft som lagkamrat?
- Det finns många som jag har spelat med som varit riktigt bra och som har spelat i landslag. Men tänker jag tillbaka lite i tiden, så hade jag och Daniel Sjölund (i IFK Norrköping) speciellt bandförhållande. Jag spelade mittback och han på mittfältet. Vi behövde inte säga så mycket till varandra, utan vi tänkte lika och det föll sig naturligt.
- I Bochum spelade jag med Christoph Kramer. Han spelade från start i VM-finalen 2014 när Tyskland slog Argentina.
- Det är alltid svårt att ta ut spelare då jag har spelat med många som varit bra.
Har du börjat fundera på vad du ska göra efter den aktiva karriären?
- Det är klart att frågan kommer ibland vad jag ska hålla på med. Jag har haft fotbollen hela mitt liv och det hade varit kul att få jobba kvar inom den. Samtidigt är jag inte rädd för att börja med något annat, tiden får utvisa, men jag brinner för fotbollen och jag har lite idéer.
Vilken är Sveriges bästa fotbollsarena och varför?
- Visst är det väldigt speciellt med Örjans vall, jag är uppväxt här, och givetvis Parken, som jag kallar den, i Norrköping, efter många år där. Det finns många riktigt fina arenor i Sverige, Malmö är jättebra och där har jag ju ett speciellt minne då vi vann guldet där.
- Med omklädningsrum och faciliteter så kanske ändå den bästa är Tele2 Arena i Stockholm.
Hur är känslan att vara ”hemma” igen?
- Det är jätteskönt, jättehärligt. Vi i familjen har längtat länge och vi njuter av vardagen och livet i allmänhet. Barnen går i skola, vi bor och har hittat hus här. Barnen har många kompisar i området. Det här har vi drömt om, det är härligt att vara hemma.
Vad är din viktigaste uppgift som lagkapten?
- Först är det att få förtroendet och bli accepterad av spelarna. Sen är det att föra spelarnas talan och vara en länk mellan spelarna och tränaren. Ute på planen är jag en förlängd arm från Magnus om han vill ändra något, och då får jag försöka sprida budskapet till alla.
Vilken är din bästa säsong hittills?
- Jag väljer två, 2015-2016. Personligen gick det väldigt bra, jag spelade min bästa fotboll. Åren symboliseras hur det gick för laget och mig själv, jag fick några utmärkelser. Det var två riktigt härliga år bland många andra.
Vad lärde du dig av proffsäventyret i Tyskland?
- Jag lärde mig mycket om mig själv som människa. I början var jag helt själv där nere då frun var kvar i Sverige. Där skulle jag lära mig nytt språk, en ny kultur och förstå olika saker. Första gången som jag fick ta hand om mig själv.
- Fotbollsmässigt lärde jag mig väldigt mycket. Du måste vara tuff, stark och tro på dig själv. Om du inte gör det själv, så gör ingen annan det. Det är lite prestera, leverera, annars skaffar de en ny spelare. Det var ett betydligt tuffare klimat, men det var en härlig tid som jag uppskattar. Det var många duktiga spelare, jag fick spela på de bästa arenorna och det var fyllda läktare, en fantastisk tid.
Du var med och besegrade Spanien i U21-EM 2003 när ni gick till slutspel. Vad kommer du ihåg från den matchen och kommer du ihåg några spanska spelare?
- Inför matchen var det mycket snack om att vi inte hade någon chans. Hemma vinner vi med 2-0 på Örjans vall men där nere är ju matchen rena motsatsen (slutade 1-1).
- Det var häftigt att möta dem och jag kommer ihåg att Pepe Reina stod ena matchen och Victor Valdes den andra. På mitten fick jag tampas med deras lagkapten Mikel Arteta. Det var stora namn där alla spelade i La Liga-lag.
- EM-slutspelet blev sen lyckat, även om vi föll i förlängningen i semifinalen och sen på straffar i bronsmatchen. Det gjorde att vi missade att få spela OS.
Som inbiten Manchester United-fantast, när ska det lossna för dem igen?
- Det är en fråga som jag själv ställer mig, det ser rätt tufft ut. När jag växte upp så var de etta eller tvåa, men nu är det flera lag som är bättre. I dag har de inte lika slagkraftig trupp som de andra lagen men jag hoppas att det kan vända. Jag håller mig alltid uppdaterad med resultaten men jag hinner inte se dem lika mycket längre nu när jag har barn.