Meste HBK:aren "Fidde" Andersson

Vem hade kunnat tro att den lille parvel som i femårsåldern följde med några grannpojkar till sin första HBK-träning senare skulle göra 500 a-lagsmatcher och bli dubbel sm-guldvinnare, det senare som lagkapten? Och inte nog med det. Fredrik har haft i stort sett alla roller man kan tänka sig inom föreningen. Styrelseledamot, klubbchef, valberedningens ordförande, ungdomsledare och nu damlagets tränare. Har vi glömt något..?

- När det gäller antalet matcher så räknade Matz Ljungkvist ut en gång att med alla pojk- och u-lagsmatcher så har jag spelat 1200-1300 matcher för HBK. Det är nog ganska svårslaget faktiskt, säger Fredrik med stolthet i rösten. 

Fredrik Andersson i action 1990 i avslutningsmatchen mot Hammarby.

- Och jag har också suttit i Gamla Bollklubbares styrelse och valberedning och även i valberedningen för HBK-Ringen. Så jag har en del på HBK-cv:t! 

Men det finns några ”plumpar” i protokollet. Efter avslutad elitkarriär representerade Fredrik faktiskt även andra klubbar.
- Haha, ja det stämmer! Först gjorde jag en halv säsong i Snöstorp/Nyhem, sedan en i Örnia och till sist en i Simlångsdalen. Min fru är från Simlångsdalen och hennes far är den som har gjort flest matcher och mål för klubben, tror jag. Så jag hade inget val, han tvingade mig, säger Fredrik och skrattar.

HBK – det finaste som finns
Efter alla dessa år, alla dessa matcher. Går det att bryta ut enskilda händelser eller matcher, utöver de uppenbara, som har betytt extra mycket?
- Det är svårt för mig att sätta ord på alltihop, säger Fredrik eftertänksamt.

"Fidde" har även varit med i svenska OS-landslaget. Här i en bild från 1990.

- Jag har fått uppleva stora stunder i HBK. Jag har fått vara med om stora segrar, jag har varit med och vunnit titlar. Jag är så oerhört glad över dem, men ännu större är… ja, helheten. Jag har fått förmånen att ta på mig den där tröjan så många gånger under så många år. För mig är HBK det finaste som finns och varje gång jag har burit tröjan har jag varit så stolt och tacksam, fortsätter Fredrik, och det är tydligt att han menar varje ord han säger. 

- Jag tänker på alla matcher jag har spelat på Örjans vall... Varenda gång har det varit en underbar känsla, jag har verkligen njutit varje gång. Känslan att springa in på arenan, den är så dj*vla skön, rent ut sagt. Jag skulle offra ett ben för chansen att få uppleva det bara en enda gång till.

Premiärmatch 1991 hemma mot AIK där det blev förlust med 0-1.

- Jag började följa HBK runt 1978/79, och sen min första träning har HBK varit min förening. Om jag inte hade blivit spelare själv så skulle jag stått där på läktaren, kanske i klacken, precis varje gång. Att då ha fått uppleva allt jag har upplevt, det är obeskrivligt. Varje år i oktober när guldstriden ska avgöras så kommer det över mig, och jag tänker; ”Jag har själv två guldmedaljer där hemma. Som jag har vunnit med HBK.” Det är fortfarande knappt jag kan tro att det är sant. Det ger perspektiv och man känner en sådan tacksamhet och vördnad inför den här föreningen.

- Och bortsett från det sportsliga så tänker jag också på alla fantastiska människor i och runt HBK. Alla jag har fått lära känna och vara nära genom åren. Och fortfarande är nära. Det går inte att beskriva på annat sätt än som en familj. Ja, HBK och alla människor kring föreningen är som en familj för mig och det betyder så enormt mycket.

Milstolpar
Men om man ändå ska plocka några minnesvärda matcher utöver nämnda titlar, vilka är dessa matcher?
- Jag kommer att tänka på en match på Råsunda min första säsong. Jag skulle göra ett inhopp och sprang och värmde upp framför deras klack. Det haglade snusdosor och andra saker som de kastade in mot mig. Det var en stark upplevelse för mig som ung spelare. Det var stort, det var viktigt. Det var allvar. ”Välkommen till Allsvenskan”, liksom.

"Fidde" var lagkapten under guldåret 2000.

Cupsegern 1995 – början på en storhetsera
Det har nu gått 25 år sedan HBK:s första titel sedan guldet -79, cuptiteln 1995. En titel som markerade inledningen på HBK:s kanske bästa period genom tiderna.
- Det jag minns från 1995 var att vi gick väldigt bra det året, även i Allsvenskan där vi slutade trea, tror jag. Men cupen avgjordes tidigare, finalen mot AIK spelades i maj om jag inte minns fel. Så cuptiteln var ju egentligen frukten av att vi hade spelat väldigt bra även året före och slagit ut flera fina lag på vägen till finalen.  

Alla artiklar om HBK-profiler finns här.

- Jag har inte så klara minnesbilder från de andra matcherna men finalen minns jag tydligt. Att spela om en titel var en stor sak, något man kanske aldrig trott man skulle få uppleva. Och det blev ju också startskottet för att vi senare skulle kunna bli svenska mästare. Det var barriärbrytande för föreningen, det var mentalt viktigt att förstå att HBK är en förening som kan och kanske till och med ska vinna titlar. Som spelare går man alltid in i en match med en tro på att man kan vinna, men det blev en annan känsla för mig och föreningen efter cupguldet.

- Matchen i sig var speciell. Vi låg under 0-1 och där kunde vi vikit ner oss, men laget hanterade det helt rätt. Vi knöt näven och tänkte ”nu djävlar!”. Vi öste på, vände och vann.   

Cupsegern ledde till det som skulle bli en av föreningens mest legendariska matcher någonsin, den mot dåvarande världslaget Parma i Cupvinnarcupen. Hemmamatchen slutade med fullkomligt osannolika 3-0.
- Jag var tyvärr avstängd i den matchen men visst var det otroligt. Och det var säkert en otrolig match även för parmaspelarna. Grunden till det hela var nonchalans från deras sida. De tänkte väl att de skulle åka till Sverige, gå på halvfart och ta med sig ett oavgjort resultat eller liknande för att sedan köra över oss på hemmaplan. Men vi hade sån kvalitet i laget, vi straffade dem. 

Guldjubel 1997 med Björn Nordberg, Mattias Hed, Tommy Andersson, Artim Sakiri, Stefan Selakovic, Peter Vougt, Fredrik Ljungberg, Magnus Svensson, "Fidde" själv och Jesper Mattsson.

- De hade nog nästan gett upp inför returen som jag spelade. Vi fick en bra start. Håkan Svensson gjorde en frilägesräddning tidigt och jag räddade en boll på mållinjen, det kändes som att marginalerna var på vår sida. Sen kom 1-0 olyckligt och 2-0 precis före paus. I andra tappade vi till 4-0 och vi var utslagna. Men vi hade lägen i matchen, Peter Vougt hade en nick i ribban till exempel. Marginalerna är små, om den hade suttit så skulle vi varit vidare.

Baxter gjorde honom till back
De flesta av oss minns Fredrik som vänsterback. Har han alltid varit en defensiv spelare?
- Nej, jag var mer offensiv i yngre år. Min HBK-debut från start, borta mot Öster, var som central mittfältare. Jag skulle främst vara offensiv men hade också till uppgift att ha ett öga på deras Ulrik Jansson. 

- Jag har också varit anfallare en del under junioråren. Det var väl runt 1990 som jag hamnade i backlinjen mer permanent. Stuart Baxter satte mig som vänsterback en gång och tyckte att det funkade bra. En period därefter växlade jag mellan backlinjen och mittfältet, men jag var allt oftare backlinjen och till sist blev det permanent.

När kände unge Fredrik Andersson att fotbollen kunde bli allvar, att det skulle kunna bli ett yrke?
- Det var nog när jag som 14-åring blev uttagen till det som kallades Halmstadlägret. Jag tror att det var spelare från alla Hallands kommuner som blev uttagna. När jag kom med där och såg hur duktiga alla andra i laget var så tänkte jag, om jag platsar här bland alla dessa duktiga, då måste även jag vara ganska duktig. Året efter var det dags för Elitpojklägret. Folk i min omgivning såg det som självklart att jag skulle bli uttagen, men själv var jag inte alls lika säker. Men när jag sedan blev uttagen så blev det ännu ett kvitto. Och strax därefter blev jag kallad till ett landslagsläger. Mitt självförtroende växte och därifrån och framåt var det full satsning mot eliten.

Minnen från första tiden i a-laget
Åter till Fredriks första år i HBK:s a-trupp. Vilka var de största profilerna i laget då?
- Störst var absolut Tommy Frejd. Ulf Sjölin var en annan som tog väldigt bra hand om mig. Även Björn Nordberg, Janne Jönsson. Överhuvudtaget blev jag väldigt väl emottagen. Det var en fin, familjär känsla i truppen. 

Premiärmatch 2001 borta mot Häcken. Här är han och Tommy Jönsson i kamp med Mikael Göransson.

Minns Fredrik sitt första mål?
- Nej, det gör jag faktiskt inte. Men mitt kanske viktigaste mål var i en match mot AIK då jag avgjorde på nick i 93:e. Magnus Hedman stod för AIK då och strax därefter blev han uttagen till vm-truppen -94. 

- Det blev 13 mål totalt för mig. Och tittar man i statistiken så är det inte så våldsamt många som har gjort fler. Om man dessutom tänker på att jag mestadels spelat back så är det helt okej, faktiskt. Det kan inte finnas någon annan vänsterback som ligger bättre till i alla fall, säger Fredrik och skrattar. 

Två fötter – en del av framgången
Med två fina fötter så var Fredrik ofta ansvarig för fasta situationer.
- Ja, jag slog många hörnor och frisparkar. För mig var det en väldig fördel att vara tvåfotad. Jag kunde välja fot utefter bollens läge och hur motståndarna ställde upp. 

- Det är konstigt det där med fötterna… När jag var yngre så var jag nog lite vassare med högerfoten men det är nästan tvärtom nu. Men det är inga stora skillnader och självklart har det gynnat mig som spelare, jag har aldrig begränsats oavsett situation. Jag har kunnat hantera situationer snabbare. Dessutom gav det mig alltid en extra chans vid laguttagningar, jag har kunnat spela på båda kanterna. 

- Att vara helt tvåfotad är ju ganska sällsynt. Sigge Johansson var helt enorm med båda fötterna, han var precis lika bra med båda, men jag var nog inte så långt efter just vad gäller den biten.

Vilka var Fredriks styrkor utöver fötterna?
- Min spets var nog förmågan att alltid göra mitt yttersta. Det har tagit mig förbi gränser, jag har aldrig accepterat hinder, jag gav mig aldrig. Den kanske viktigaste talangen har man i huvudet och jag hade den talangen. Utan den skulle nog ha gett upp många gånger längs vägen. Det fanns de som var bättre än jag när jag var ung, men jag gnuggade på, fortsatte kämpa, slet på varje träning. Det gav resultat. Till sist var jag ikapp och förbi de som förut var före mig.

- Robban Nordström sa en fin sak till mig en gång för länge sen. Han tränade U19 då och jag körde ett pass med dem. Jag minns inte varför, jag var kanske avstängd eller kanske hade jag varit småskadad. Hursomhelst, jag gick in för det passet på samma sätt som jag gick in för alla pass – med 100 %. Jag satsade och smällde på. Efteråt sa Robban att det var det yttersta beviset för professionalitet, att utnyttja varje situation till max, oavsett. Det gjorde mig stolt. Jag har alltid satt en ära i att göra mitt bästa i alla lägen.

Tillsammans med Samuel Wowoah vandrar han av planen efter en match 2001.

Utlandsmöjligheterna
En spelare som Fredrik var såklart intressant för andra klubbar än HBK.
- Ja, det stämmer. Wolverhampton var nära. West Ham också. Men detta var före bosmandomen och HBK släppte mig inte. Utöver detta var det olika spanska lag, bland annat ett i La Liga, jag minns faktiskt inte vad det hette, de spelar inte i La Liga längre. 

- Mitt sista år i HBK fick jag ett anbud från en fransk klubb också. Vi var på träningsläger i La Manga samtidigt som de och deras vänsterback blev skadad och de behövde få in en spelklar vänsterback snabbt. Vi förhandlade ett tag men det rann ut i sanden. Det blev en konstig situation för mig också, jag hade egentligen bestämt mig för att sluta och var väl inte riktigt ”där” i huvudet, tajmingen var inte rätt. 

- Sen har det varit olika norska och danska klubbar genom åren, men det var aldrig intressant. HBK var ledande i Skandinavien under de här åren och att gå till Norge eller Danmark skulle inte ha varit en sportslig utmaning. Och om jag skulle välja bort halmstadtröjan för något annat så behövde det vara något alldeles extra. 

- Förresten, Stefan Lindqvist ville ha med mig till Kina en gång också, men jag tackade nej. Det kändes som en obskyr liga på den tiden. Jag minns att Mats Jingblad avrådde mig. 

Minnesvärda HBK:are
Vilken är den bästa HBK:are Fredrik har spelat med?
- Stefan Lindqvist, utan tvekan. Han var så dominant på våra träningar. Han kunde göra precis vad han ville. Fredrik Ljungberg fick en större karriär såklart men var aldrig så dominant i HBK som Stefan.

Vem är den bäste HBK:aren någonsin?
- Sigge Johansson. Ingen tvekan där heller. Alltså, det var en sån show att titta på Sigge när han körde med alla dessa stackars högerbackar som han har fördärvat nattsömnen för så många gånger. Inläggsfinterna, tunnlarna, Sigge lurade bokstavligen upp folk på läktaren, han var briljant! Detta kombinerat med att han vann guld gör honom störst för mig. 

- Som jag sa innan, den känslan han hade i fötterna… Jag har aldrig sett nåt liknande, det var fullt i klass med de bästa i världen. Om Maradona hade den bästa vänsterfoten i världen så hade Sigge samma känsla, men i båda fötterna! En lirare som Sigge kom kanske fram i fel tid. Fotbollen var annorlunda då, idealen var annorlunda. Det var en mer fysisk fotboll. Dessutom var det ovanligt att gå till utlandsklubbar på den tiden. Om han hade kommit fram idag så skulle han bli en spelare på högsta europeiska nivå.

Om Fredrik fick bestämma, vilken person skulle stå staty på Örjans vall?
- Stig Nilsson. Han var en av de finaste mänskor jag nånsin stött på. Han var en unik personlighet på så många sätt. Ja, han var egentligen flera olika personer i en och samma kropp. Han kunde vara den ömma, snälla fadersgestalten ena stunden för att i nästa ta en rejält i örat. Men det som var genomgående var värmen och omtanken. Han såg alltid till människan. Han var tuff internt, men utåt skyddade han alltid laget och spelarna. Stig var fantastisk.

Vilken är den bästa tränare Fredrik har haft?
Tom Prahl, definitivt. Hans sätt att bygga ihop truppen var så makalöst imponerande. Mycket av det jag själv gör som tränare idag är stulet från Tom. Kanske framförallt grunderna i hur man spelar försvarsspel, det försöker jag tillämpa i HBK Dam idag.

Fredrik var under några år Klubbchef i HBK.

Tränarfilosofi
Vilka är Fredriks käpphästar som tränare i övrigt?
- Det är detta att alltid göra sitt bästa, att aldrig ge upp, att kämpa om varje boll och varje millimeter på plan. Grunden i det är att jag hatar att slösa bort tid. Jag och alla andra har annat att göra i livet. När vi samlas för fotbollsträning så måste alla vara där 100 %. Annars slösar vi tid. Detta är viktigt för mig inom HBK Dam och gensvaret är fantastiskt, tjejerna ställer upp på detta helhjärtat.

- En annan sak vi jobbar mycket med är att få upp tempot i allt vi gör. Fotbollen blir hela tiden snabbare. Det blir färre bolltouch, kortare tid med bollen, lagen flyttar bollen snabbare.  

Ser Fredrik en tränarkarriär framför sig även bortom HBK Dam?
- Jag stänger inte den dörren. Ett antal år hade jag definitivt siktet inställt på en tränarkarriär, sen hamnade det lite i skymundan ett tag men nu finns nyfikenheten åter där. Jag kan inte säga att det är en uttalad målsättning för mig att träna fotbollslag på högsta nivå, men det är definitivt något som kittlar och som skulle vara intressant. 

Dam- och herrlagen 2020
Vad är status på damlaget annars? Vilka är lagets målsättningar?
- HBK är en förening med elitfotboll i sitt DNA, och det är så jag tänker angående HBK Dam också. Det är och måste vara en målsättning på sikt. Men det är inte bråttom, vi måste bygga från grunden och ta ett steg i taget igenom hela ”trappan”. De exakta målsättningarna ska vi faktiskt sätta tillsammans väldigt snart. Jag tycker det är viktigt att det är något man gör tillsammans i hela truppen. Vi är nykomlingar i division 1 nu och är ödmjuka inför det, men vi ska definitivt hänga kvar och etablera oss på den nivån. Sedan tar vi nästa steg. 

Vad behövs i dam- respektive herrtrupperna nu, är trupperna balanserade eller finns några ”hål”?
- När det gäller damerna så är vi som sagt nykomlingar vilket gör det lite svårt att veta exakt vad vi kan förvänta oss eller om vi räcker till. Vi har aldrig ens mött ett division 1-lag förr. Men vi har tränat oerhört hårt för att vara förberedda. Och om jag ska säga något om en enskild spelare så de som inte vet vem Emma Nielsen är idag kommer definitivt veta det efter säsongen!

- Herrlaget har en välbalanserad trupp, tycker jag. Förra säsongen kom det lite för få poäng från kanterna men det är förhoppningsvis åtgärdat nu och jag tror att en spelare som Samuel Kroon kan tillföra dessa poäng.

I år är han ny tränare för damlaget som är nykomlingar i div. 1.

Är det några särskilda skillnader mellan dam- och herrfotboll eller kan de egna erfarenheterna tillämpas rakt av?
- Jag har valt att inte se till skillnader. För mig är man inte kille eller tjej, utan fotbollsspelare. Och som fotbollsspelare är det vissa saker man måste träna på, oavsett kön och oavsett nivå. 

- Generellt kan sägas att jag fäster stor vikt vid den fysiska statusen. De flesta av mina spelare tränar nu hårdare än vad de troligen någonsin gjort. Och det ger resultat. Jag har sett enorma framsteg under de månader jag varit tränare. De klarar saker i gymmet nu som ingen trodde var möjligt så sent som i november. Det är verkligen helt fantastiskt!

Vilka är framgångsfaktorerna för HBK som helhet framöver?
- När det gäller damsidan så är vi på god väg och spelar ju just nu på en högre nivå än nånsin förr, så där pekar pilarna uppåt. När det gäller herrsidan så tror jag att många byggstenar är på plats nu. Det finns en grundtrygghet. Magnus Haglund har återinfört mycket av det som har gett oss framgång historiskt. Att systematiskt arbeta mot ett mål. HBK var ledande inom svensk fotboll från kanske 1995 till 2001 och dit kommer vi kanske aldrig igen, det kan man inte förvänta sig, det var något unikt. Men jag är övertygad om att HBK är ett etablerat allsvenskt lag inom några år. Och då är jag ändå ganska försiktig. 

Mikael Kaller en unik person för HBK
Fredrik har varit klubbchef i HBK, men idag har klubben ingen klubbchef alls. Den ekonomiska verkligheten är en anledning. Klubbens förflyttningar mellan första och andradivisionen underlättar heller inte långsiktigt arbete. Hur ser ”Fidde” på den situationen?
- Vilka roller som finns i en klubb är inte det viktiga. Det viktiga är vilka människor som finns. Och HBK har Micke Kaller. Så länge HBK har honom så behövs inget annat. Han är bättre för HBK än vad någon annan person i världen någonsin skulle kunna vara. Så länge HBK får ta del av hans unika kunskap och huvud, så länge han är en del av besluten, så ska vi vara tacksamma. Han är verkligen Mr. HBK.

Samlarbild 1999.

- Jag nämnde förresten att om någon person ska stå staty vid Örjans vall så är det Stig Nilsson. Micke Kaller borde definitivt stå bredvid. Kanske en lite mindre staty strax bakom Stig, säger ”Fidde” med värme om sin HBK-kollega.

Har Fredrik förresten något jobb vid sidan av tränaruppdraget i damlaget idag?
- Jag hade företag tillsammans med Tommy Frejd i många år, men idag jobbar jag på Vallåsskolan, årskurs 4-9. Jag gör allt möjligt. Jag har lektioner och hjälper elever med särskilda behov. Jag tycker om att arbeta med ungdomar och tror att jag har en del att tillföra. Jag ser stora likheter med mina erfarenheter som fotbollstränare. Pedagogiken, att skapa ordning och reda. Jag är ganska bestämd och jag tror att ungdomarna uppskattar det. 

HBK:s styrelse välsammansatt
Man brukar prata om att en klubb byggs ”uppifrån”, från styrelsen. Vilka kompetenser anser Fredrik med egen erfarenhet behövs i en styrelse?
- Det viktigaste är den totala sammansättningen. Att styrelsen består av olika delar och kompetenser för att ha rätt bredd. Detta är mycket viktigare idag än för kanske 20 år sedan och dessförinnan. På den punkten anser jag att HBK är väldigt väl rustade idag. I dagens styrelse finns personer med fotbollsbakgrund, det finns juridik, ekonomi, marknad. Det ser bra ut. 

- Ordföranden är också viktig, såklart. Och Pelle leder styrelsen på ett utmärkt sätt. Han har många fina egenskaper och en av dem är hans prestigelöshet vilket jag tror är väldigt viktigt. 

Örjans vall en unik fotbollsarena
Under Fredriks tid i styrelsen var inte minst arenafrågan het. Sedan dess har den legat på is. Hur ser Fredrik på den idag?
- Det som var spännande under den tiden var tanken på en helt ny arena, att bygga ett nytt ”hem” från grunden. Men samtidigt så finns all historik på Örjans vall, och det har ett stort, stort värde. Och efter ombyggnaden av Örjans vall så är det en annan arena än förr. Från nissansidan är framtoningen en helt annan, det liknar mer en modern arena. Samtidigt har vi den magiska huvudentrén som gör Örjans vall helt unik i fotbollssverige idag.

Delar av truppen 1990. Bakre raden Nordberg, Lundgren, Hed (Karlsson), Jönsson, Fidde, Gudmundsson, Alexandersson, Sjölin. Främre Smith (Johansson), S.Lindqvist, R.Lindqvist, Johansson, Arvidsson.

- Det som kanske saknas lite är profileringen av arenan. Att lyfta fram just historiken tydligare än idag. Kommer man till exempel till Swedbank i Malmö så går det inte att missa. I spelargången ser man bilder från MFF:s framgångar vart man än tittar, då känner man sig ganska liten. De har till och med ett MFF-museum på Swedbank. Vi borde kunna tillämpa lite av detta även på Örjan. Men förutsättningarna är annorlunda, Örjans vall är inte bara HBK:s arena utan även Halmias. 

Kan det bli fler rundor i styrelsen för Fredrik själv?
- Det är ju så att när det gäller HBK så säger jag aldrig nej. Så man ska aldrig säga aldrig. Men jag är väldigt nöjd med det jag gör idag, att vara på planen mitt i verksamheten, mitt i fotbollen. Det är där jag trivs allra bäst! 

Står till föreningens tjänst - alltid
Styrelseordförande, i ledarstaben för herrlaget… Vilka ytterligare roller ska han bocka av framöver? Med klubblegenden ”Fidde” Andersson kan man inte säga något säkert. Det enda man vet är att han alltid finns där när klubben kallar. Med ett bultande blått HBK-hjärta.

FREDRIK ANDERSSON

Född 18 februari 1971
Egen produkt, till Snöstorp Nyhem FF 2002
UEFA-matcher 29/1
Allsvenska matcher/mål 246/13
Kvalsvenskan matcher/mål 23/3

Div.1-matcher/mål 10/1

SM-guld 1997, 2000, lilla silver 1995, 1999, brons 1998

Cupguld 1995

HP-Dribblern 1996

Landskamper 1 B, 2 U
Styrelseledamot 2007-10, 2013
Adjungerad i styrelsen/klubbchef 2014-16

Damtränare 2020

Klubbkarriär Halmstads BK (-2001), Snöstorp Nyhem FF (2002), IS Örnia (2003), Simlångsdalens IF (2004)