"Gudis" kommer alltid att förknippas med Parma-matchen

Cupguldet ledde ju till matcherna mot Parma och om det är någon som förknippas mer än någon annan med dessa, så är det NiklasGudmundsson. Hela cupresan började på Hjällbovallen en augustidag 1994 när HBK slog Gunnilse IS och första målskytten i den matchen var just ”Gudis”, som minns vägen till cupguldet.

- Inför 1995 satte vi för första gången upp ett riktigt mål, att vi skulle gå för cupguld och topplacering. Vi hade tidigare besegrat de stora lagen, AIK, MFF och IFK, i enstaka matcher men vi ville bli bättre. Säsongen var en start på väldigt många goda år för HBK. Vi hade ett lag som hade spelat ihop i flera år, vi kände varandra och trivdes ihop, samtidigt som nya spelare som Jesper Mattsson och Peter Vougt kryddade truppen.

I sista omgången 1990 besegrar HBK Hammarby med 4-3 och säkrar nytt kontrakt. Här jublar Gudmundsson med Jonas Axeldal och supportrar efter matchen.

- Jag minns att vi i semifinalen mot HIF spelade otroligt bra nere på Olympia och att vi inför finalen hade börjat serien bra, bl.a. vunnit borta mot Göteborg, och flera spelare hade kommit med i landslaget. Vi hade fått en bra start både för laget men även individuellt.

Från matchen på Gamla Ullevi mot AIK har han en del minnen, som t.ex. att han fick spela vänsterback en stund under matchen.

- ”Fidde” tappade sin lins i början av matchen och han kunde inte hitta den, så jag fick gå ner på hans plats och vikariera under några minuter och vi spelade med en man mindre. Jag kommer ihåg att ”Hacke” skrek: ”håll linjen och ge dig inte i väg”.

- När vi väl vann var det en eufori för både spelare, ledare och supporters, då det var första titeln sedan 1979. Vi var väldigt glada denna varma dag som slutade med bankett tillsammans med AIK. Mina gamla landslagskompisar Pascal Simpson och Jesper Jansson var inte så glada att äta middag med oss.

1992 tog Mats Jingblad över HBK som tränare och han håller om de unga talangerna Niclas Alexandersson och Niklas Gudmundsson.

Annars var det hemma i Trönninge och på Tuvasvallen som det började för Niklas. Det var nära och bra från hemmet på Sparrisvägen men när han skulle fylla 14 år så tog han steget över till HBK. Han minns de första åren i HBK väldigt bra.

- Det var trevliga år med 71:orna som leddes av ”Svennis”(Sven-Arne Andersson) och ”Gates” (Erik Johansson). Vi vann Pojkallsvenskan två år i följd, det första året i Halmstad och andra i Norrköping, det var ett annat sätt att kora mästarna. 

Här är alla artiklar om HBK-profilerna.

Han blev tidigt uppflyttad i U-laget, med Alf Peterson och Jan Johannesson som ledare, men ganska snabbt blev han och Niclas Alexandersson uppflyttad till A-laget. Och redan första hösten fick han göra debut i A-laget som 16-åring.

- I sista hemmamatchen 1988 fick jag hoppa in mot Oddevold, innan den sista matchen i Myresjö. Där var jag inte med men jag var på plats, minns Niklas.

Under några år var Niklas och Henrik Bertilsson anfallspar i HBK.

1989 blev det allsvensk debut för Niklas som spelade en del i A-laget och även i reservlaget, men han var bara 17 år. Under Stuart Baxter fick han en bra utbildning.

- Stuart hade en helhet som ingen haft tidigare stött på hade. Han fick mig att träna för att vilja bli bättre och jobbade med den fysiska biten, som han också hade hand om. Han hade hand om allt och var professionell, och det smittade av sig.

Niklas Gudmundsson blev 1990 ordinarie i A-laget och blev efter hand även landslagsman både i A-landslag men fick även delta i OS 1992. 

En vecka före Parma-matchen 1995 är de lagkamrater i landslaget, för att sedan bli konkurrenter. Här syns Niclas Alexandersson, Tomas Brolin och Niklas Gudmundsson inför landskampen mot Skottland. Alla spelare från start när Sverige vann med 2-0.

Sista säsongen i HBK blev 1995 och sista allsvenska matchen i HBK-tröjan blev den avbrutna matchen mot Djurgården när en supporter slog ner domaren Anders Frisk. Det slutade med en tredje plats och lilla silver. Målsättningen hade infriats – cupguld och topplacering.

- Vår målsättning var att vi är tillräckligt bra och inte bara under enskilda matcher. Tidigare hade vi haft för låg lägsta nivå men nu hade vi en starkare trupp.

Säsongen avslutades med UEFA-cupspel mot Parma, något som ingen HBK-supporter glömmer.

- Det var en jättestor grej som vi alla såg fram emot. Jag hade spelat mängder med allsvenska matcher och det var sådana här matcher man ville spelare. Jag hade bra form under hela året och var även med i landslaget, berättar Niklas, som under den hösten hade problem med sina ljumskar och som krävde behandling varje dag av sjukgymnasten Simon Bakkioui.

Stor glädje efter ett av målen mot Parma.

3-0 hemma (på Gamla Ullevi) skulle följas upp av en förlust med 0-4 nere i Italien.

- Det tråkiga är att jag inte fick spela nere i Parma, då jag hade fått en andra varning i cupspelet på mittplanen i hemmamatchen. Det var väldigt tråkigt då jag var i fantastisk form och tror att jag skulle kunna ställa till det för dem där nere. Även Torbjörn Arvidsson saknades p.g.a. ryggproblem så vi var försvagade. Det hade smakat mumma att slå ut Parma, som var ett av Europas bästa lag då, menar ”Gudis”.

Jubel efter mål mot Parma tillsammans med Robert Andersson, Magnus "Turbo" Svensson och Torbjörn Arvidsson.

Efter sina två mål i hemmamatchen blev han ett intressant namn på spelarmarknaden och det hela slutade med att de regerande mästarna i Premier League, Blackburn Rovers, skrev kontrakt med honom.

- Jag hade en bra tid där men hade en del otur med skador och tränarbyten. Ray Harford var manager när de signade mig och jag fick en del speltid i början. Jag höll på att göra mål både mot Manchester United och Liverpool, men så fick jag en höftskada borta mot Southampton och så blev det inte mer spel den säsongen.

Efter Parma-succén blev det övergång till de regerande mästarna Blackburn Rovers i Premier League.

Han fick ny tränare och blev utlånad till Ipswich i näst högsta serien, och där fick han kvala mot Sheffield United om en plats i Premier League. Gudmundsson gjorde ett mål i hemmamatchen men laget förlorade på mindre gjorda mål på bortaplan.

- Jag ville dit och acklimatisera mig i engelsk fotboll, men det föll på att varken Blackburn eller Ipswich var nöjda med det ekonomiska, säger Niklas, som kom tillbaka till Blackburn och där fick gamle HBK-profilen Roy Hodgson som manager.

- Han tog med sig Martin Dahlin dit och jag var beredd på att ta upp kampen, men sen blev det ett byte med Malmö FF där jag och Anders Andersson var inblandade.

I stället blev det allsvensk fotboll igen för de himmelsblå under några säsonger.
- Det var turbulenta år och det kändes som jag spelade på alla positioner. Jag lärde mig att kontinuitet är viktigt och det hade det varit under mina år i HBK, säger Niklas, som i Malmö FF fick uppleva tränarbyten och även en degradering till Superettan för MFF. 

Tillbaka i Sverige och hans första skånederby 1997. I bakgrunden HIF:s Ulrik Jansson, som han senare skulle bli lagkamrat med i Ängelholms FF.

Efter att ha skjutit upp MFF igen till Allsvenskan flyttade han till Borås för spel med IF Elfsborg. Precis som i Blackburn och Malmö drabbades han av skador och många tränarbyten.

- Efter tiden i HBK har det varit mycket små skavanker hela tiden på mig, och så var det även i Elfsborg. Det känns som att jag kunde få ut mer, tycker att jag hade det i mig, men jag är inte den ende som har drabbats av detta.

I Elfsborg fick han första året åter vara med om att vinna ett cupguld.

- Det var världens längsta cupfinal där det avgjordes först i andra rundan i straffläggningen. Det hela avgjordes av att Fredrik Mohlin gav oss ledningen innan AIK:s Stefan Ishizakis straff räddades av Johan Wiland. Jag skulle slagit nästa straff men jag slapp det, minns Niklas, som redan satt sin första straff i straffsparksläggningen.

- Det var mycket nerver och många usla straffar. Jag kommer ihåg att jag träffade både mark och boll men tryckte ner den för att inte skjuta över. Det var Elfsborgs första titel på många, många år.

Sista allsvenska föreningen blev IF Elfsborg och för boråsarna vann Niklas sitt andra cupguld.

Familjen längtade hem till Halmstad och det slutade med att han skrev på för Ängelholms FF. Och där träffade han återigen Mats Jingblad, som var tränare under hans första år.

- Jag fick en del erbjudande efter Elfsborg men jag var trött på att resa runt och hade inte den där gnistrande motivationen längre, så vi flyttade hem. Jag spelade för ÄFF i fyra år till tränaren Roar Hansen och ortopeden Lasse Wahlström till slut sa, det är dags för dig att lägga av.

Kroppen hade tagit stryk efter många år på högsta nivå och under tiden i Ängelholm hade han börjat som säljare. I februari i år bytte han bransch.

- Jag började på LF Halland nyligen och arbetar på försäkringssidan för privatpersoner. Jag trivs väldigt bra och deras värderingar stämmer väldigt bra med mina.

Fotbollen finns ju kvar i familjen, då äldste sonen Gabriel spelar i Holland med Groningen, medan Johan är med i HBK:s U19-lag. Han har varit tränare för båda, både i Snöstorp Nyhem FF och HBK, och har med sin erfarenhet försökt ge sina råd.
- De ska försöka att ha skoj, men det är det inte varje dag. Då måste de lära sig att ha viljan, intresset och brinna för att utveckla sig. Det är träna, träna, träna på ett gynnsamt sätt för kroppen. Det finns hela tiden något som man kan förbättra.

Niklas Gudmundsson, som i dag har blivit 48 år, kommer alltid att bli ihågkommen hos HBK-supporters, och framför allt är det från cupåret 1995, då det först blev cupguld och som ledde till den fantastiska segern mot Parma den 19 oktober 1995. 3-0 vann HBK med och Niklas gjorde två av målen.

NIKLAS GUDMUNDSSON

Född 29 februari 1972

Från Trönninge IF 1986, till Blackburn Rovers 1995

UEFA-matcher/mål 3/2

Allsvenska matcher/mål 117/32

Kvalsvenskan matcher/mål 28/11

Div.1-matcher/mål 14/8

Lilla silver 1995, cupguld 1995

HP-Dribblern 1990

Allsvensk i Malmö FF 1997-99 (51/5) och IF Elfsborg2001-02 (19/2)

Cupmästare med IF Elfsborg 2001

OS-deltagare 1992

Landskamper 7 A, 1 B, 28 U, 23 J, 21 P

Klubbkarriär Trönninge IF (-1985), Halmstads BK (1986-95), Blackburn Rovers FC (1995-97), Ipswich Town FC (lån, 1997), Malmö FF (1997-2000), IF Elfsborg (2001-02), Ängelholms FF (2003-06)