"Ante" Smith släpper inte sina gamla kollegor

Som 15-åring valde Anders Johansson, senare Smith, att lämna sin moderförening Genevads IF för spel i HBK:s ungdomssektion. Redan första året blev han ”svensk mästare” när laget, födda 1968, vann riksfinalen av 70-iaden.

- Vi spelade först i Västervik och sen riksfinal i Luleå. Jag tror att det var Mölnlycke IF som vi vann mot i finalen. När vi väl kom hem blev vi hyllade på Örjans vall under en allsvensk match, minns ”Ante”.

1988 gjorde "Ante" och Jonas Dahlgren ett varsitt mål när HBK besegrade Markaryds IF på bortaplan.

Minnen från ungdomsåren är att han hade Hansi Hinic som tränare, men även att han var med om en utbildningsresa till Rom tillsammans med Stefan Lindqvist.

- Sven-Göran Eriksson var tränare för Roma och vi fick träna med en ung trupp, som var typ deras B-lag. Där fick vi bl.a. träna med Totti, några andra namn minns jag inte. Då betydde resan fantastiskt mycket, det var en bekräftelse på att man var på rätt väg, en fin uppmuntran, säger Anders, som också då fick se ligamatchen mellan Roma och Juventus. 

Fler artiklar om gamla HBK:are finns här.

1987 fick han äntligen göra sin allsvenska debut efter många fina insatser i B-laget.

- Vi mötte Örgryte hemma (0-0) och Mats Jingblad blev skadad. Jag fick ersätta honom på darriga ben.

I sista omgången mötte HBK återigen Örgryte, nu på Nya Ullevi. Vid vinst hade HBK klarat kontraktet men nu blev det storförlust i stället. På övertid fastställde ”Ante” slutresultatet till 7-3 för ÖIS. 

Anders, då Johansson, på fall i en match borta mot IFK Göteborg.

- Det var någon från Lappland som hade spelat på oddset med slutresultatet 7-3. Han hade trott att det var bandy och det gav den största utdelning dittills med 7 500 gånger pengar och han hade satsat en tia. Jag har för mig att han skickade en tusenlapp och någon slags docka som var värdefull däruppe. Vi höll kontakt ett tag, minns Anders.

Efter degraderingen blev det generationsskifte och Stuart Baxter kom in som tränare.

- Stuart är den som betydde mest för mig rent fotbollsmässigt. Han satsade på många unga och vi var nästan som ett kompisgäng, det var speciellt. Stuart satsade på att utbilda oss och fixade att jag och Peter Wallentin kunde åka och träna med Tottenham. Senare var även jag och Stefan Lindqvist nere i Porto och tränade. Han såg till att vi fick bra utbildning.

Under 1988 var Anders ordinarie i laget och gjorde åtta mål, flera av dem väldigt viktiga. Han avgjorde borta mot Markaryds IF i 84:e minuten, och mot toppkonkurrenten Kalmar AIK gjorde han matchens båda mål. Även i slutomgången mot Myresjö IF gjorde han ett viktigt mål i 4-0 matchen.

- Ja, jag satte trean på frispark. Vi var ju långt efter, det var nästan ointagligt, minns ”Ante”, och tänker på efter förlusten mot Häcken i början på augusti var HBK på fjärde plats och sex poäng efter Mjällby AIF och hade spelat en match mer.

I början av sin karriär var han yttermittfältare men flyttades sen in i planen och dirigerade spelet därifrån.

- Så det var häftigt inför sista omgången att vi hade avgörandet i egna händer. Det blev en enorm glädje när vi lyckades ta oss tillbaka, i stort sett med ett halmstadgäng, det var väldigt speciellt.

De fyra åren med Stuart innebar en helt annan träningsmängd och även en filosofi där det kom in styrketräning. Dock åkte HBK ur Allsvenskan 1991, efter ett väldigt konstigt seriesystem, och inför 1992 tog Mats Jingblad över.

- Första året var det han och med Janne Andersson som assisterande. Det var inte så stor skillnad på träningen jämfört med Stuart, men vi hade ett riktigt bra lag, vi var ganska självspelande.

Match mot AIK och Pascal Simpson 1991. Elva år senare var "Ante" lagledare när "Pagge" kom till HBK.

Många unga och egna talanger hade växt sig in i laget och detta ledde till slut till cuptiteln en majdag 1995.

- Jag kommer ihåg att vi mötte AIK på Gamla Ullevi. Det är ungefär samma känsla att vinna serien som cup, det är en riktigt häftig känsla. Då visste vi inte det, men det betydde ännu mer med tanke på att vi senare ställdes mot Parma.

Under 1996 kom Tom Prahl in som ny tränare och ”Ante”, som sedan sommaren före bytt efternamn till Smith, var ordinarie på mittfältet. Första året avgjorde han två hemmamatcher, dels mot Djurgårdens IF och dels mot Trelleborgs FF, genom att göra matchernas enda mål. När det kom till guldåret 1997 blev det inga matcher i Allsvenskan för HBK, utan blott två matcher på bänken.

Smith i kamp med Parmas Hristo Stoichkov i den där underbara matchen på Gamla Ullevi 1995.

Han fick dock göra inhopp i en internationell match, som blev hans sista.

- Vi mötte Bastia i en Intertoto Cup-final där nere. Då skickade Prahl ut mig för att värma upp direkt när matchen började, så jag sprang hela första halvlek. Jag fick fortsätta värma upp och med tjugo minuter kvar fick jag hoppa in, men då hade knäet blivit som en medicinboll, så det var inte så lyckat, säger Anders Smith, om inhoppet i matchen där HBK förlorade i förlängningen.

Efter tio år i A-laget fick han inte vara med när det blev guld.

- Det var en besvikelse, för det var då som jag skulle vara som bäst, men det är fotbollens baksida, säger ”Ante”, som lade av efter säsongen efter domen av landslagsläkaren Lasse Pettersson.

- Jag har opererat höger knä en sex, sju, åtta gånger, har tappat räkningen. Det var brosk från början och sen blev det en förslitningsskada, säger han, och tror att om det hade varit idag hade han kunnat spela längre.

Tom Prahl dricker champagne efter guldvinsten 2000 med lagledare Anders Smith, med sonen Eric i famnen, jämte sig.

Precis 30 år fylla fick han inte vara med om 1998 års säsong, men året efter var han med runt laget igen.

- Det var egentligen Janne Anderssons fel. När han skulle bli assisterande till Tom Prahl så ville han att jag skulle vara med som lagledare. Det blev ett sätt för mig att vara i nära kontakt igen med fotbollen, en ren bonus.

Tillsammans med Janne, och några andra, har han åkt runt på alla möjliga arenor och ätit korv med bröd.

- Ett år hade vi en tabell med Korvallsvenskan. Jag minns att Kalmar var bra, liksom Söderstadion, men ingen var i närheten av Örjans vall. Korvpojkarnas korv var alltid bäst, berömmer Anders.

Som lagledare i inte mindre än sjutton säsonger fick ”Ante” vara med om en hel del.

- De internationella matcherna och SM-guldet är ju speciella. Vi slog ut Benfica där nere och var nära att slå ut Anderlecht och kvalificera oss för Champions League.

- Men jag glömmer inte vardagen att komma ner till Örjans vall och träna där, helt fantastiskt. Vi hade en fantastiskt bra vardagsmiljö.

2015 var hans sista säsong i HBK och därefter har han flyttat upp till Stockholmsregionen.

- Vi köpte ett hus förra året i Trosa för att komma närmare havet. Jag har trettio minuter till mitt jobb som idrottslärare i Rönninge, som ligger tre mil söder om Stockholm.

Vem ska man lita på? Kanske inte så lätt när tre personer instruerar samtidigt. De tre är Janne Andersson, Jonas Wirmola och Anders Smith.

Men hans gamla tränarkollegor kan han inte vara utan. För sedan i höstas är han massör för svenska landslaget under Janne Anderssons ledning.

- Ja, det är märkligt hur det kan bli. Vi skulle haft samling i Båstad nu, men pandemin ställde till det. Det är roligt att arbeta med Janne och Lasse Jacobsson igen och vara med på fotbollsdelen.

Sonen Eric, som tidigare spelat i HBK, har spelat i IFK Norrköping men gick sen till Belgien. I veckan blev det klart att han återigen ska spela i Norrköpings färger som utlånad spelare.

- Det är jätteroligt, och återigen blir jag involverad i fotbollen. Förra gången han var där, var jag nere många gånger och tittade, men även för att träffa både Eric och Jens Gustafsson.

Fotbollen har hela livet legat Anders Smith varmt om hjärtat, och ännu finns kontakten, närheten och kärleken kvar till den där lilla runda saken som han började sparka på en gång i tiden hemma i Genevad.

ANDERS SMITH  

(till 1995 Johansson)

Född 19 januari 1968

Från Genevads IF 1983, slutade 1998

UEFA-cupmatcher 9/0

Allsvenska matcher/mål 158/16

Kvalsvenskan matcher/mål 26/3

Div.1-matcher/mål 40/11

Cupguld 1995

Lilla silver 1995

HP-Dribblern 1994

Landskamper 2 U

Lagledare 1999-2015, kanslist 1992-2004

Klubbkarriär Genevads IF (-1982), Halmstads BK (1983-97)