De flesta
associerar nog Pelle Olsson med hans många år som tränare för Gefle IF. Med
taktisk smartness och en lojal, väldrillad trupp lurade han trots tajt
spelarbudget brallorna av den ena motståndaren efter den andra. Inte lika många
känner kanske till att Pelle tidigare var en väldigt duktig forward som bland
annat representerade Halmstads Bollklubb.
Redan som 19-åring var skutskärsonen Pelle Olsson med om att sparka upp Gefle IF till Allsvenskan. Tajmingen var briljant. 1982 – 100 år efter att föreningen grundades – gjorde Gefle IF comeback i finrummet.
Efter ett par år styrde Pelle kosan till Malmö FF. Efter bara en säsong där föll han för forne gefletränaren Stefan Lundins, då i HBK, locktoner och skrev på för Halmstad.
1983 - som 20-åring - gjorde Per Olsson allsvensk debut för Gefle IF.
Efter att ha startat samtliga matcher 1986, omväxlande som anfallare och yttermittfältare, med ett flertal mål på kontot blev året därefter tungt för såväl Pelle som laget som helhet. Pelle var skadad i omgångar och laget degraderades från högsta serien. Pelle återvände till Gefle IF och avslutade spelarkarriären där. Men genast inleddes nästa karriär – den som tränare.
Utöver Gefle har Pelle även varit chefstränare för Djurgårdens IF, AFC Eskilstuna samt nuvarande klubben Sandvikens IF.
Vad från tiden i HBK har han kunnat ta med sig och ha nytta av i tränaryrket?
- Framför allt klubbens anda, det familjära klimat som rådde då jag var där och som jag vet ofta har karakteriserat Halmstads Bollklubb. Jag tänker på Stig Nilsson som ständigt befann sig väldigt nära laget och spelarna. Man kände sig alltid som hemma på Örjans vall. Mycket av detta försökte jag ta med mig till Gefle. Man säger att sådant ”sitter i väggarna”, men det stämmer inte. Det sitter hos människor. HBK hade och har fortfarande den typen av människor och jag har själv försökt vara likadan, berättar Pelle.
Pelle om intressanta spelartyper
Vilka av spelarna i dagens HBK skulle Pelle vilja vara tränare åt, och varför?
- Jag gillar Samuel Kroon. Det är också en spelare som jag känner till väl från Sandvikens serie. Han är en bra passningsspelare och avslutare med god spelförståelse. En bra spelare, helt enkelt. ”Ante” Johansson är en annan, såklart. Han har ofta haft rollen som tränarens förlängda arm ut på planen och den typen av spelare är väldigt värdefulla.
Efter Gefles degradering 1984 gick han över till Malmö FF och spelade där under en säsong. Här i en match mot Kalmar FF. Till vänster Martin Holmbergh.
- Men det finns fler. Till exempel Mikael Boman påminner väldigt mycket om den typ av forwards som jag har haft genom åren. Stor, stark. En spelartyp jag tycker om.
Här finns alla artiklar om HBK-profiler.
Vilken typ av spelare letar Pelle efter generellt, finns det några grundläggande egenskaper som han aldrig kompromissar med?
- Sådant beror på många olika faktorer. Jag har lett många typer av lag och varje sammanhang är unikt. Men en sak som är viktig för mig är att spelare ska vara ”coachable”. Alltså att de kan ta in instruktioner, hantera dem på ett bra sätt och även tillämpa dem i praktiken. Detta är ofta intimt förknippat med spelförståelse.
- Utöver detta är en spelares fysiska status viktig. Det går inte att komma ifrån att framför allt elitfotboll ställer vissa baskrav. Den kravställningen tunnas ut när man rör sig nedåt i seriesystemet, men jag är noga med att förbereda framför allt mina yngre spelare i Sandviken på denna kravbild. Om ambitionen är att nå eliten så måste man ha fysiken för det.
Inför 1986 skrev han på för HBK och här ses han tillsammans med autografjägare efter 3-1 seger hemma mot Östers IF.
- En sista viktig sak är att en spelare måste ha en hunger, en stark inre vilja att ständigt utvecklas och förbättras.
Handen på hjärtat, hade Pelle själv dessa egenskaper som spelare?
- Jag var coachable och hade hungern, men nej, min fysik var för dålig. Jag var för tunn. Jag försökte åtgärda detta i hela min karriär men jag fick aldrig upp den styrka som jag hade behövt för att ta ett steg till. En förklaring kan vara att jag var ganska skadedrabbad, det började under mitt andra år i HBK. Istället för att ta det där steget framåt så var jag istället ofta tvungen att kämpa mig tillbaka till den fysiska status jag hade före en skada. Det hämmade min utveckling.
Vilka var styrkorna som spelare?
- Det är så länge sen så jag minns knappt, säger Pelle och skrattar.
- Men jag var nog en ganska bra passningsspelare. Dessutom var jag väl hyfsat målfarlig.
Minnen från Halmstad
Vilket är det bästa minnet från en match med HBK?
- Enkelt! I min allsvenska debut för HBK gjorde jag två mål mot Elfsborg. 1-0 redan efter fyra minuter och sedan 2-0 efter fjorton. Det blev också slutresultatet.
- Det var en rolig grej kopplad till första målet. På den tiden fanns något som hette ”DN-klockan”. Dagens Nyheter delade helt enkelt ut en klocka till årets första målgörare. Med mitt mål efter fyra minuter låg jag såklart bra till. Men Hammarbys premiärmatch var uppskjuten och när den spelades flera veckor senare gjorde deras Hans Eskilsson mål redan efter 45 sekunder. Det räknades då som årets första mål och han fick klockan, inte jag. Det var lite snopet, minns Pelle men skrattar åt minnet.
De tre nyförvärven som var klara inför 1986. Per-Åke Johnsson, från IFK Karlshamn, Gary Locke, från Crystal Palace FC, samt Per Olsson, Malmö FF.
Om vi går vidare till tränarkarriären, vilket är det bästa minnet från Örjans vall som tränare?
- Det måste vara 2005 när vi vann med 4-1. Rene Makondele gjorde ett mål och låg bakom övriga tre. Det var i augusti och vi hade en bra period bakom oss. Vi var nykomlingar i Allsvenskan det året men hade en fin bortasvit. Vi hade slagit Hammarby, Blåvitt och BoIS på bortaplan. Därefter nådde vi oavgjort borta mot Sundsvall inför matchen på Örjans vall. Det var en väl genomförd match.
- Utöver den minns jag en match med Djurgården 2015. Vi tappade en 2-1-ledning i slutet men lyckades ändå avgöra till 3-2 efter att en eller kanske till och med två HBK:are hade halkat olyckligt i situationen som ledde fram till målet. Det var en dramatisk match och en fin seger.
Om Pelle med sin kunskap idag hade varit tränare åt den spelare han själv var på 80-talet, vilka råd skulle han ge sig själv?
- Intressant fråga! Det är också något som jag själv har funderat på. Jag hade förmånen att ha Roy Hodgson som tränare i MFF. Det var väldigt stimulerande, men för mig blev det nog ”för” stimulerande. Jag blev för upptagen av laget som helhet vilket gick ut över mitt fokus på min individuella prestation.
Stilstudie i HBK-dressen. Bakom Pelle syns vänsterbacken Peter Henricsson.
- Givetvis måste det vara en balans mellan perspektiven, att ha spelförståelse innebär bland annat att just förstå helheten och sin egen roll i den, men för mig slog det över. Man är spelare under en väldigt begränsad tid. För att kunna prestera måste man ha fullt fokus, men jag gled mentalt in i tränarrollen redan som spelare vilket nog bromsade mig.
Pelle återkommer till begreppet spelförståelse. Vad är detta egentligen?
- Det är en väldigt bra fråga, svarar Pelle fundersamt.
- Det finns säkert ett teoretiskt svar på det i förbundets utbildningsmaterial, men för mig handlar det om att förstå sin roll och hur den är relaterad till medspelarnas roller. Detta och att uppfatta situationer som uppstår korrekt. De två aspekterna menar jag bildar en spelares spelförståelse.
- En sak som har fascinerat mig ibland är hur rollberoende spelförståelse kan vara. Som tränare kan man bli kontaktad av en agent som lanserar till exempel en ”tia” som sägs ha utpräglad spelförståelse i sin kanske ganska fria, flytande roll i sitt nuvarande lag. Men när man stoppar in den spelaren i ett tydligt sammanhang med tydliga roller, så visar sig kanske inte den spelförståelsen alls. När man skruvar på en som man själv tycker ganska liten detalj i den roll som spelaren är van vid så kan det få avgörande konsekvenser. Detta är ett pussel man ständigt sliter med som tränare…
Spelsystem och taktik
Media och folk i allmänhet har en tendens att stoppa in människor i fack. Pelle har av vissa tyckare placerats i ett 4-4-2-fack. Hur ser Pelle själv på det?
- Ja, jag har fått den stämpeln. Själv ser jag främst två principer jag ofta har haft och fortfarande har som tränare oavsett lag – positionsförsvar och två forwards. Sättet att spela har varierat men dessa saker har jag sällan ruckat på.
När Pelle gjorde allsvensk debut hade han Stefan Lundin som tränare. Likaså i HBK dit han värvades av Lundin och senare även i Gefle igen. Senare var Pelle assisterande tränare för Lundin i Örebro SK. Denna bild från 2004.
- Men man måste kunna situationsanpassa. Det har jag också gjort. I AFC, till exempel, startade vi av olika anledningar med fyra olika spelsystem på åtta matcher!
Ett annat fack Pelle ibland har hamnat i efter åren i Gefle är att vara en defensivt inriktad tränare. Många som följde Gefle närmare menade att detta var en felaktig beskrivning. Hur ser Pelle själv på det hela?
- Ja, det var en lång period då vi med jämna mellanrum fick oss en skopa av media. Visst var det bitvis irriterande, men det var också en sporre och drivkraft.
- Det var delar i vårt sätt att spela som gjorde oss jobbiga att möta. Många hade svårt att ta det. Till exempel tror jag att vi spelade oavgjort borta mot Malmö fem gånger, de hade väldigt svårt mot oss. Dessutom vann vi ofta mot dem hemma och det retade upp vissa. Det där är väl en av de mer otacksamma delarna med att vara en mindre landsortsklubb – man uppmärksammas bara då man möter de stora klubbarna och kanske har man ett lite mer återhållsamt sätt att spela i just de matcherna.
- I Djurgården hade vi förresten perioder då vi spelade djäkligt ”bra” fotboll. Bra som i det som brukar anses underhållande, alltså. Men då kopplades det inte ihop med mig utan med andra faktorer. Jag hade min stämpel från gefletiden. Men fotboll gå ut på att vinna. Man agerar utifrån den situation man är i, och med de förutsättningar man har. Vissa saker, som vad andra tycker och säger, måste man bara låta passera.
Många tränare talar om vikten av att lyckas koppla träningssituation till matchsituation. Hur får man spelarna att leverera det man tränar på i match?
- Det handlar om att så ofta som möjligt sätta spelarna i matchliknande situationer. Själv jobbar jag mycket med att sätta dem i överlägessituationer, situationer där man får ”lyckas” som spelare. Detta bygger självförtroende som man tar med sig till match.
De allsvenska tränarna 2008, varav sex stycken har varit spelare eller tränare i HBK. Bakre raden Magnus Pehrsson (GAIS), Tom Prahl (Trelleborgs FF), Nanne Bergstrand (Kalmar FF), Magnus Haglund (IF Elfsborg), Per Olsson (Gefle IF), Jonas Olsson (IFK Göteborg), Janne Andersson (HBK). Främre raden Roland Nilsson (Malmö FF), Thomas Lagerlöf (AIK), Tony Gustafsson (Hammarby), Sixten Boström (Örebro SK), Peter Gerhardsson (Helsingborgs IF), Mats Jingblad (IFK Norrköping), Dave Wilson (Ljungskile SK), Per-Roar Hansen (GIF Sundsvall).
- I övrigt följer upplägget ett väldigt tydligt schema av ett ganska kompakt antal moment och övningar inom försvar, anfall, omställning. Repetition är kunskapens moder, övningarna upprepas om och om igen tills de verkligen sitter i ryggmärgen. Detta kombineras med analys och videogranskning med spelarna för igenkänning.
- Ska sanningen fram så blir man dj*vligt tjatig. Men det behövs. Spelare är människor och människor får intryck från så många olika håll. Ska saker fastna så måste de upprepas. Så när man är så förbannat trött på sitt eget tjat att man kan spy, då måste man tjata minst lika mycket till, säger Pelle och skrattar.
Värvningsstrategier och spelarutveckling
Pelle har ansetts vara genialisk vad gäller att hitta talanger i lägre divisioner. Hur har han jobbat?
- Jag vill absolut inte hålla med om den beskrivningen, påpekar Pelle blygsamt.
- Men visst, under 00-talet gjorde Gefle många bra värvningar – Johan Oremo, Amadou Jawo, med flera. Detta var spelare som hämtades från fjärde- eller femtedivisioner och senare genererade mångmiljonbelopp till Gefle. Det är en fantastisk utveckling.
- Annars tycker jag själv att vi kanske var ännu mer lyckosamma då vi plockade in spelare som redan varit i elitklubbar men inte riktigt slagit igenom. Jag tänker på Daniel Theorin, Alexander Gerndt, Jonatan Berg, René Makondele, Yannick Bapupa…
- Samtidigt ska man vara medveten om att man måste rätta mun efter matsäck. I Gefle var vi tvungna att ha en lönestruktur som innebar att vissa löner behövde ligga på en realistisk, för att inte säga modest, nivå. Lösningen var ofta att försöka ”suga upp” de bästa i vår region. Antingen fick vi tips eller så sökte vi själva upp spelare, ofta erbjöd vi provspel.
Allsvenska tränare på plats för att följa landslagets januariturné 2016 i Abu Dhabi: Alexander Axén, Jörgen Lennartsson, Per Olsson, Janne Andersson.
- Om spelare har de där ingredienserna, god spelförståelse, bra grundfysik med mera, då finns det något att jobba med och utveckla. Ta en spelare som Johan Oremo. Han kom från division tre men hade en fantastisk fysik från början. Då blir inte steget lika långt. När vi sedan sålde spelare så återinvesterades pengarna i truppen men det är ofta svårt at köpa färdiga spelare med såna kvalitéer, då är prislappen därefter. Att utveckla och förädla passade Gefle bättre.
Har detta blivit svårare idag?
- Ja, att ta steget från lägre divisioner rakt upp i Allsvenskan upplever jag som svårare idag. Idag är det vanligt att den resan tas steg för steg, ofta förbi division ett där jag ju själv är verksam idag. Division ett har en viktig roll inom svensk talangutveckling på det sättet. Det finns totalt 32 klubbar där och för svensk fotbolls skull är det viktigt att dessa har en bra miljö och verksamhet och att man ger unga spelare chansen. Samtidigt måste varje enskild klubb se till sitt eget bästa, alla har såklart ambitionen att nå egen sportslig framgång.
- Det är också svårt att tala generellt om dessa 32 klubbar, alla har olika förutsättningar. Vissa verkar i tättbefolkade, talangtäta områden. I Stockholm inklusive Södertälje finns förvisso hela sju division ett-klubbar men där finns även talang i massor. Vi på landsorten har å ena sidan ofta ”monopol” på all talang, men å andra sidan finns inte lika stort urval. Vi måste därför jobba på ett annorlunda sätt. Vi behöver vara mer aktiva på värvningsmarknaden och vi har också ett par utländska spelare. Det kräver en budget som klarar detta.
- Överlag är det en tuff serie med långa, resurskrävande resor. Men det är också en bra serie. Titta på division ett norra. Det finns flera exempel på lag därifrån som gått mer eller mindre rakt igenom Superettan – Dalkurd, Östersund, Sirius, AFC… Det vittnar om att nivån är bra.
Noggrannhet och förberedelser
En ytterligare sak som har präglat den mediala bilden av Pelle Olsson är den som extremt noggrann och förberedd. Till exempel körde han en gång Gävle-Halmstad tur retur i bil under samma dag för att scouta Halmstad inför en allsvensk premiär.
- Ja, det stämmer! Det var påskhelgen 2007, eller kanske 2008. Jag såg Halmstads genrep mot Elfsborg på Örjans vall. Men det hjälpte inte, vi förlorade premiären mot Halmstad med 0-1 ändå. Men vi var nära, Oremo sköt i ribban!
- Annars när det gäller noggrannhet och förberedelser så har detta alltid varit min målsättning. Jag upplever i och för sig att de flesta tränare är lika noggranna men det som kanske har stuckit ut är att jag alltid har gjort allt analysarbete själv medan många klubbar har egna staber för detta. Jag har alltid lagt ned mycket tid på den delen. Förberedelser är annars något man sliter mycket med i meningen att det också kan bli för mycket av den varan. Om man ger spelarna för mycket information kan det bli hämmande.
- Men i grunden ser jag det som viktigt att skicka en signal till truppen om vikten av rätt förberedelser. Just ”engagemang” är väl också något som ofta kommer upp som en viktig ledaregenskap i organisationers medarbetarundersökningar. För mig har det varit viktigt att vara en förebild och visa det engagemanget.
- Som matchcoach däremot kanske jag inte anses ha det största engagemanget, jag håller mig ganska lugn vid sidlinjen. Men spelarna är rejält matade innan!
Inspiration och motivation i jobbet
Vilken enskild spelare har glatt mest gällande utveckling under Pelles ledarskap?
- Jag måste nämna Johan Oremo igen. Han gjorde en exceptionell resa på väldigt kort tid. Han var bara 1,5 år i Gefle, utsågs till Årets Nykomling, blev uttagen i landslaget. Det var en sån där riktig ”bustersaga”.
- Överlag hade vi bra utveckling på offensiva spelare. En annan speciell resa var Alexander Gerndts. Han gjorde 14 mål på 18 matcher innan han såldes. Dessförinnan hade han varit mållös i 35 matcher. Det bevisar att utveckling kan ske i olika takt och att framgång kan nås på olika sätt.
Sedan några år tillbaka är Per Olsson tränare i Sandvikens IF, där han bl.a. haft den tidigare HBK:aren Hjalmar Öhagen.
Vilka influenser har Pelle haft som tränare?
- Jag precis som alla andra är en produkt av mina erfarenheter, man har påverkats på olika sätt av alla vars vägar man har korsat. Jag har till exempel jobbat mycket med Stefan Lundin genom åren, i totalt elva säsonger tror jag, och det har varit väldigt stimulerande. Roy Hodgson påverkade mig som sagt mycket i Malmö 1985. Stuart Baxter som jag hade i Halmstad var också betydelsefull trots att det bara var i några månader, engelska coacher ger ofta ett starkt intryck. Ja, det finns många men dessa sticker ut, berättar Pelle som faktiskt också har haft självaste ”Svennis” som tränare då han 1978 representerade Gästrikland vid Elitpojklägret i Halmstad och just Sven-Göran Eriksson var ansvarig instruktör för Gästrikland och Halland.
Var hittar Pelle sin motivation för att orka med det krävande tränaryrket?
- Definitivt i gensvaret från truppen och enskilda spelare! Också bara genom att få förmånen att jobba med unga människor som håller med på med något som de tycker är förbaskat roligt – fotboll.
- Sen är det ju själva tävlingsmomentet som alltid kittlar. Visst, matcherna kan ofta vara en ganska plågsam del av tränaryrket, men vad vore fotbollen utan tävlingsmomentet?
- Och så drivkraften att få ett lag att bli bättre. Att se den utvecklingen på nära håll, också hos enskilda spelare, är en enormt härlig känsla!
Tillbakablickar
Vilket år är du mest nöjd med som tränare, när maximerade laget verkligen sin potential.
- Problemet med Gefle var väl att vi aldrig nådde riktigt hela vägen. Vi lyckades inte hålla ihop det över en hel säsong och blev aldrig bättre än nia. Men 2006 var nog den totalt sett bästa med Gefle. Vi var stabila och aldrig nära bottenregionerna. Vi nådde även cupfinal det året. Ja, det var en bra säsong rakt igenom.
- I Djurgården var 2015 en bra säsong med femton raka utan förlust. Men på grund av, vill jag påstå, en hel del otur så slutade vi trots det bara sexa.
Har tränaryrket förändrats under Pelles år?
- Absolut! Förr hade tränare ofta ”större” roller i klubbarna, men idag har sportchefsrollen tillkommit och det är en större uppdelning av ansvarsområden. Samtidigt har varje klubb har sin kultur, alla jobbar olika. Som tränare gäller det att anpassa sig, man måste vara flexibel. Som exempel så var jag med på samtliga styrelsemöten i Gefle, men i Djurgården var jag bara med vid två tillfällen under tre säsonger.
Svenska Cupen i våras. Han leder sitt Sandvikens IF mot Djurgården.
Är Pelle med all sin erfarenhet mentor åt någon ung tränare idag?
- Nej, men visst sker ett utbyte kolleger emellan. För egen del talar jag mycket med Urban Hammar i Örebro. Magnus Haglund är också en av de som jag utbyter tankar med, Jörgen Lennartsson likaså. Jag hälsade förresten på Magnus på Örjans vall så sent som i januari.
Pelles spåkula
I vilken riktning kommer fotbollen utvecklas taktiskt kommande år?
- Klubbar kommer att fortsätta försöka implementera och utveckla de modeller som visar sig framgångsrika, det är en ständigt pågående process. För ett antal år sen var Barcelona föredömet med sin passningsorienterade fotboll. De influenserna spred sig även till Sverige. På senare år tittar många istället på Liverpool som inte drar sig för att spela riktigt långt för att dra isär motståndarna. Det går i vågor. Men det som hela tiden utvecklas på ett extremt sätt är farten. Fotbollen är mer framåtriktad och allt tyder på att det kommer fortsätta så. Men som alltid är det svårt att uttala sig om framtiden.
Blir det någon HBK-match på plats 2020?
- Om det överhuvudtaget blir någon fotboll i år så kommer jag ha fullt sjå att hinna med mitt eget i Sandviken så troligen hinner jag inte åka någonstans alls. Däremot är vi ett gäng kompisar från min tid i Halmstad som brukar träffas en gång om året, det är en tradition sedan 1987. Det är Micke Kaller, Robban Nordström, Stefan Berg, Ola Svensson… Förra året träffades vi i Laholm men jag vet faktiskt inte vad som står på programmet i år.
Fortfarande hungrig
Efter många år i elitfotbollen är Pelle alltså nu i division ett. Känner han sig ”färdig” med elitfotbollen?
- Nej, absolut inte! Däremot ska man vara medveten om att det är en väldigt tuff konkurrenssituation på tränarsidan. På senare år har också många yngre tränare etablerat sig. Men självklart är ambitionen först och främst att ta Sandviken till eliten, alltså Superettan. Om det skulle ske så hoppas jag verkligen att Halmstad har lämnat och klivit upp till Allsvenskan!
Vem vet. Kanske har vi inte sett det sista av Pelle Olsson i Halmstad?
PER OLSSON
Född 1 augusti 1963
Från Malmö FF 1986, till Gefle IF 1988
Allsvenska matcher/mål 39/10
Allsvensk i Gefle IF 1983-84 (43/12) och Malmö FF 1985 (4/0)
Allsvensk tränare i Gefle IF 2005-13, Djurgårdens IF 2014-15, AFC Eskilstuna 2016
Landskamper 18 U, 5 J
Spelarkarriär Skutskärs IF, Gefle IF (-1984), Malmö FF (1985), Halmstads BK (1986-87), Gefle IF (1988-92)
Tränarkarriär Gefle IF (ass, 1993-95), Gefle IF (U19, 1996), Gefle IF (1997-2002), Örebro SK (ass, 2003-04), Gefle IF (2005-13), Djurgårdens IF (2014-16), AFC Eskilstuna (2017), Sandvikens IF (2017-)