När han kom till
HBK inför 1988 var det inte så många som kände till honom. Han skapade sig ett
namn under sina fyra år i HBK och har senare varit tillbaka i Sverige som
tränare i både AIK och HIF. Under de senaste åren har mest Stuart Baxter
figurerar i Sydafrika.
Att det blev fotboll var inte så konstigt med tanke på att hans pappa Bill hade spelat i både Wolverhampton och Aston Villa, och under Stuarts uppväxt var pappan assisterande tränare för Aston Villa och senare även tränare i div. 2 för Råå IF.
Stuart började sin karriär i Preston North End och senare i karriären spelade han både i Australien och USA men även för Landskrona BoIS och Helsingborgs IF i Sverige. Spelarkarriären avslutades med spel i Örebro SK med Roy Hodgson som tränare.
Stuart spelade själv fotboll för Helsingborgs IF, Landskrona BoIS och Örebro SK i Sverige. Här han 1981 gjort mål för BoIS mot IFK Hässleholm.
Roy lämnade ÖSK för att ta tränarjobbet i Malmö FF och Stuart gick direkt från spelare till tränare för Örebro. Det blev en säsong för närkingarna som tränare innan efter en sejour i norska IF Skarp uppe i Tromsö kom till HBK inför 1988. Föreningen hade precis åkt ur allsvenskan och hade dålig ekonomi.
Stuart satsade på egna talanger och spelare från lite mindre klubbar.
- Vad det gäller min tid i HBK så fick jag erfara hur viktig det är att skapa en positiv och ambitiös miljö. Stig (Nilsson), Rolf (Andersson) och resten av HBK-familjen var formidabla på att balansera mellan höga krav och bara göra sitt bästa. Alla delar av klubben var viktiga och spelarna satsade utan onödig rädsla. Som tränare kände man också av den kulturen och man kunde satsa framåt utan handbroms. Vi hade en ung grupp som också mådde bra av HBK andan, menar Stuart.
En HBK-bänk med Janne Andersson, Stuart Baxter och Rolf Andersson.
- Att jobba i den miljön med ett ambitiöst gäng och få bo i en så vacker stad som Halmstad var enbart positivt. Att dessutom spela på Örjans vall inför en bra hemmapublik gör att vi alltid kommer att minnas vår i Halmstad och HBK med värme. Jag har bitvis lite kontakt med Janne Jönsson och Janne Andersson från den tiden men annars tyvärr alldeles för lite.
FIFA-gala 2018 med tre HBK-profiler som alla sprungit på varandra genom åren. Roy hade Janne som sommarproffs 1980 och senare Stuart i Örebro, medan Janne och Stuart jobbade ihop i HBK.
Nya äventyr väntade och resan blev lång. Under sex år blev det japansk fotboll för Stuart. Första tre åren i Sanfreece Hiroshima.
- Det var ett spännande äventyr med Japan. Hiroshima var en blygsam klubb jämfört med många andra men vi vann ändå ligan första året. Jag hade tränat lite budosport, som ni vet, och därför hade jag redan lite kött på benen med det mentala, säger Stuart som sedan bytte till Vissel Kobe.
- Ja, Kobe blev min andra adress och det var naturligtvis tufft efter jordbävningen. Men vi byggde upp klubben och det blev serieseger. Innan vi tog oss hem till Sverige igen köpte vi Michael Laudrup från Real Madrid. Det var en jätterolig erfarenhet med åren i Japan.
Han föll för locktonerna från AIK. En tuff uppgift väntade honom.
- AIK är inte för veklingar och jag tror att det passade mig rätt så bra då. Jag var ganska bestämd som tränare och de ”taktiska principer” som jag såg framför mig satte stora krav på min tydlighet som instruktör.
I AIK var han tränare för sonen Lee Baxter, som numera arbetar som målvaktstränare för Kaizer Chiefs i Sydafrika.
- Det var en rutinerad och krävande grupp spelare som jag mötte med en ännu mer krävande publik. Det var min tändvätska och faktumet att vi bodde våra första tre månader på hotell kunde inte dämpa min entusiasm, säger Stuart som redan första året fick vara med om att lyfta SM-guldet med sitt AIK.
Detta medförde spel i Champions League och härliga upplevelser.
- Till slut hade vi tillsammans gjort någonting som vi kunde vara stolta över tycker jag. Champions League med spel mot Barcelona, Arsenal och Fiorentina var självklart en mäktig resa. Kniven på strupen hela vägen, det var skitkul!
Efter AIK var han ett år i norska Lyn och senare förbundskapten för Englands U19, innan han för första gången kom till Sydafrika.
- Jag hade en sejour i Sydafrika som förbundskapten för Bafana Bafana (smeknamn för landslaget) och sen en snabbis för att hjälpa min gamla Kobe-president att föra laget tillbaka högsta ligan.
Glädje efter en seger i Kobe.
Därefter blev det flytt tillbaka till Sverige och Helsingborg, först och främst av familjeskäl och han fick ta över HIF mitt under säsongen 2006.
- HIF hade tagit hem Henke Larsson och det hade inte börjat som alla hade hoppats på. Så när jag landade var det för att vända på skeppet så att säga. Henke blev bara bättre och bättre i takt med att laget blev mer och mer tryggt. Det slutade med en fjärdeplats och cupvinst.
Stuart samtalar med sin assisterande tränare i HIF; Hasse Eklund, numera i Falkenbergs FF.
- Det blev ett fantastiskt Europa League, där vi slog Heerenveen i kvalet med 5-1 och slog sen Galatasaray borta i Istanbul och vi tog oss vidare från gruppen, minns Stuart, men i sextondelsfinalen blev PSV Eindhoven för svåra.
Därefter väntade tre säsonger som förbundskapten för det finska landslaget.
- Jag tog förbundskaptensjobbet i Finland och måste säga att det var en mycket intensiv, intressant och givande tid med Soumi, med VM-kval mot Ryssland och Tyskland, EM-kval mot Holland och många tutta vänskapslandskamper. Med landslag samlar man spelare som ofta inte känner varandra, inte heller motståndarna. Man har fem dagar på sig att förbereda för kamp med hela nationen som jury och alla kan solklart mycket bättre än förbundskaptenen själv.
Stuart pekar ut riktningen för det finska landslaget där han bl.a. hade förre HBK:aren Tim Sparv.
- Förre HBK:aren Tim Sparv var en av dem som kom fram under min tid i Finland, en bra spelare och proffsig ut i fingerspetsarna. Temmu Puuki är en annan spelare som fick debutera mot Japan och han har verkligen utvecklats måste man säga.
Därefter blev det Kaizer Chiefs i Sydafrika för Stuart i hans fotbollsgärning.
- Kaizer Chiefs har en supporterklubb med tolv miljoner registrerade och har samma kravbild som AIK. När jag kom dit hade dem inte vunnit någonting på åtta år. Vi vann två ”doubles” och en cup och en andra plats på tre år, hyfsat!
Som förbundskapten i Sydafrika fick han tillfälle att hälsa på Nelson Mandela.
Han har senare återigen varit förbundskapten för Sydafrika och det är en skillnad mot att vara i ett klubblag.
- I rollen som förbundskapten saknar man byggnadsprocessen, regelbundna träningar och kontakten med spelare. När man har ett landslag som Sydafrika så har spelarna ibland förvånansvärt lite grund att stå på. De har mycket talang och lite struktur.
-Å andra sidan kan jag knappast säga att jag saknar den situation som jag upplevde i Turkiet med Genclerbirligi. Efter sju raka segrar med noll insläppa mål, och med en 5-0 seger mot FC Twente, under försäsongen, startade säsongen med två uddamålsförluster i inledningen. Det var tillräckligt för presidenten att sparka fyra spelare och hela tekniska teamet. Då spelar jag hellre afrikanska mästerskapet i Kairo mot Egypten och slår dem med 1-0 med ett ungt lag inför 80 000, ganska arga, egyptier.
Under två sejourer har Stuart varit förbundskapten i Sydafrika för "Bafana Bafana". Här ger han instruktioner vid en match 2017.
Stuart Baxter har verkligen satt avtryck i fotbollen där han har verkat. Ett av de första avtrycken var i Halmstad där han släppte fram spelare som senare var bärande i lagen som senare blev både cup- och svenska mästare. En viktig tränare i vår förenings historia.
STUART BAXTER
Född 16 augusti 1953
Tränare 1988-91
Spelarkarriär Preston North End (1973-75), Morecambe (1975), Dundee United (1975), Stockport County (1976-77), Helsingborgs IF (1977), South Melbourne FC (1978-79), Landskrona BoIS (1980), Helsingborgs IF (1981), South Melbourne FC (1982), San Diego Sockers (1983), Örebro SK (1983-84)
Tränarkarriär Örebro SK (1985), IF Skarp (1986-87), Halmstads BK (1988-91), Sanfrecce Hiroshima (1992-94), Vissel Kobe (1995-97), AIK (1998-2000), Lyn (2001), England U19 (2002-04), Sydafrika (2004-05), Vissel Kobe (2006), Helsingborgs IF (2006-07), Finland (2008-10), Kaizer Chiefs (2012-15), Genclerbirligi (2015), SuperSport United (2016-17), Sydafrika (2017-19)