Fotbollen tog honom till såväl Camp Nou som till de norska och danska ligorna. Genom sina egenskaper som fotbollsspelare och människa satte han även rejält avtryck i Halmstads Bollklubb den viktiga hösten 2002. Men efter en lång karriär blev skadorna till sist för svåra. Idag är Pascal Simpson tillbaka i det Ekerö där allting började. Med ambitioner om tränaruppdrag på högre nivå.
Sommaren 2002 befann sig HBK i ett prekärt läge i Allsvenskan. Laget parkerade på jumboplats och något behövde göras. Laget behövde stadga och styrka. In kom tre tunga värvningar i form av mittfältaren Magnus ”Turbo” Svenson, backen Tomas Zvirgzdausakas – och forwarden Pascal Simpson. En makalös höst följde och laget slutade sexa. Pascal Simpson ser tillbaka på säsongen 2002.
- Själv hade jag en dialog med tränaren Jonas Thern redan under våren 2002. Jag var ju i FC Köpenhamn då men hade varit skadad en tid och hade svårt att ta en tröja. Jag spelade istället en del i FCK:s b-lag i en serie som även innehöll sydsvenska lag. Vi mötte bland annat Halmstad och jag pratade med Jonas, men det var inte riktigt läge då. Mitt fokus var att komma tillbaka från skadorna och slå mig in i FCK:s startelva.
Här hittar du alla artiklar om gamla HBK-profiler.
- Sen låg Jonas på under sommaren. Då var min situation lite annorlunda. Jag hade inte tagit den där tröjan i FCK. Samtidigt ville jag spela. Så jag sa ja och blev utlånad till HBK under hösten.
- Och precis som du säger, det var tre bra namn som kom in. Det var spelartyper som också behövdes i HBK just då, minns Pascal.
Elitkarriären tog fart i AIK. Här i en match på Örjans vall 1997 och i en närkamp med Fredrik Ljungberg.
- Halmstad hade ung trupp. Kvaliteten fanns, men alla hade kanske inte riktigt klarat av pressen och ansvaret under våren. Vi tre tillförde den rutin och erfarenhet som laget behövde. Och det blev väldigt lyckat. ”Turbo” stabiliserade mittfältet, Tomas hade en väldig styrka defensivt och så jag på topp då.
Vändningen 2002
Men Pascal såg sig aldrig som en ”frälsare” då han kom.
- Nej, jag tänkte inte så, jag kände ingen press. Jag ville bara spela fotboll, det är ju därför man håller på. Och i den mån det kanske var lite press utifrån så motverkades det genom klubbens sätt att vara och ta emot mig. Jag kände mig så välkommen och uppskattad. Det var inte svårt att känna sig hemma på Örjans vall och bland folket inom klubben.
- Sen under hösten bara rullade det på. Det spreds en trygghet och glädje i truppen och det blev en fantastisk tid.
Den sagolika vändningen mot IFK Norrköping. Pascal Simpson jublar efter sitt avgörande mål. Börje Sundvall är på väg fram för att gratulera.
Vändningen 2002 inleddes hemma mot IFK Norrköping, ett annat lag i botten. HBK låg under sent i matchen men vände till seger genom först Andreas ”Ante” Johansson i 89:e och sedan Pascal själv fram till 3-2 i 93:e.
- Det var absolut en speciell match eftersom vi låg under så sent. Vi fick ett härligt go i gänget efter det där, det gav råg i ryggen. Vi fick känslan att vi verkligen kunde vinna, nästan oavsett hur det såg ut eller vad det stod i en match. Känslan späddes på allteftersom under hösten. Vi tre som kom var nog viktiga för att ge de unga det självförtroende de behövde. De kunde slappna av på ett annat sätt och under hösten levererade även de. Det var en djäkligt rolig period, säger Pascal som fortfarande har kontakt med ett par från denna tid.
- Mattias Thylander och jag har kontakt fortfarande. Jag har även haft mycket kontakt med Simon Bakkioui. Jag tillbringade mycket tid på hans brits och vi blev goda vänner. Men nu är det ett tag sen vi hördes av.
Bara 11 matcher, men många minnen
Efter elva matcher och succé var utlåningen till ända. Pascal återvände till FCK.
- Tiden i Halmstad var egentligen det sista jag gjorde fotbollsmässigt på hög nivå. Jag hade bara ett halvår kvar i Köpenhamn sen och problemen med knä och fot ville inte ge med sig. Kroppen orkade inte mer. Men det var fint att avsluta med det där halvåret i Halmstad.
Debuten i HBK-tröjan skedde på Olympia mot Helsingborgs IF. Här i kamp med "HBK:aren" Mikael Rosén.
Så här många år senare vill Pascal särskilt lyfta fram en annan match under halmstadperioden. En match som betydde mycket för honom som människa.
- Ja, det kanske starkaste minnet för mig personligen var den allra första matchen, mot HIF på Olympia. Alla spelarna i FCK hade lånat spelarbussen och kom till Olympia för att se mig spela. Det var en enorm känsla. Jag hade haft stora skadeproblem i Köpenhamn men detta fick mig att känna att jag ändå hade satt avtryck i klubben och hos spelarna. Deras stöd betydde mycket.
Från Ekerö till SM-guld med AIK
Så långt karriärens sista tid. Så hur började densamma?
- Ekerö IK är min moderklubb och jag spelade där till fjortonårsåldern. Jag valde sen mellan BP och AIK men valde BP och deras duktiga 71:or. En rolig detalj är att Ola Danhard var min första BP-tränare. Ola blev senare klubbdirektör i klubben.
- Jag gick hela vägen till BP:s a-lag som spelade i div 1 norra då. Det året jag tillhörde a-truppen gjorde vi en av våra bättre säsonger och kom trea. Jag spelade alla 26 omgångar och gjorde fem mål som mittfältare. Efter den säsongen visade AIK intresse på nytt. AIK:s tränare Tommy Söderberg och jag funkade väldigt bra ihop så flytten dit kändes helrätt.
Väl i AIK 1991 fick Pascal en flygande start.
- Jag tog en tröja ganska omgående och debuten var faktiskt mot just Halmstad. Det jag minns mest från den var att jag var helt slut efter en kvart. Jag bad Tommy byta ut mig men han var lugn och sa; ta det lugnt, kör på! Det var troligen inte det fysiska utan det mentala. Anspänningen. Men Tommy förstod mig. Det var en skön debut.
Målskytt på Råsunda 1991 mot HBK. AIK-segern betydde att HBK missade mästerskapsserien och fick spela kvalsvenskan.
1992 fortsatt framgångarna i AIK. Pascal gjorde tio mål och AIK vann guld för första på 55 år.
- Det var ett speciellt år. Dels ett helt nytt upplägg i Allsvenskan där de sex främsta lagen från en grundserie gick vidare till den så kallade Mästerskapsserien. Jag har för mig att vi kom femma eller sexa i grundserien men upplägget passade oss perfekt. Vi prickade in formen till Mästerskapsserien och vann. Som ung spelare var det en fantastisk upplevelse, inte minst i en så stor klubb som AIK. Det var svårt att ta in, man levde som i ett rus i flera månader.
OS i Barcelona och cupframgångar
Landslagsdebut kom som ett brev på posten 1992.
- Jag gjorde ett avgörande mål mot Holland på Värendsvallen i Växjö, det målet tog oss till OS i Barcelona. Efter att ha spelat mycket i kvalet så fick jag inte mycket speltid i själva mästerskapet, Jonny Rödlund gick lite före mig, men det är fina minnen. Vi hade ett bra lag. Niklas Gudmundsson, Niclas Alexandersson, Jonas Axeldahl och Håkan Svensson från HBK var med.
I OS-tröjan tillsammans med Johnny Rödlund och Niklas Gudmundsson.
Säsongerna -93 och -94 var starka år i AIK för Pascal som bildade fruktat anfallspar med Dick Lidman. Karriären gick fort nu. Men så gick korsbandet i vänster knä av borta mot Örebro 1994.
- Det var min första stora skada. Efter ett inkast så gick jag upp för att nicka. Jag fick en liten knuff och landade fel. Det gjorde inte så ont men jag kände direkt att det inte stämde. Det blev operation och rehab. Jag var tillbaka på plan efter ungefär ett halvår men det tog nog ett halvår till innan jag hittade tillbaka till formen.
Och då rakt in i hetluften igen. 1995/96 vann AIK Svenska cupen och Pascal spelade en avgörande roll i finalen mot MFF.
- Året innan var jag med och förlorade cupfinalen mot Halmstad så jag var revanschsugen när vi mötte MFF. Det stod 0-0 efter full tid. I förlängningen var det Golden Goal. Planen var regntung och jag minns att jag inför förlängningen tänkte att detta skulle bli jobbigt och att jag skulle försöka avgöra tidigt. Sen dök chansen upp och jag lyckades sätta dit den och allt var över. En otroligt härlig känsla!
Pascal Simpson har precis avgjort cupfinalen 1996 mot Malmö FF. Besviken i bakgrunden Jonas Wirmola, senare assisterande tränare i HBK.
- Tidigare hade jag kanske inte riktigt lyckats leverera när det behövdes som mest men under den här perioden började jag få en annan känsla. Det var kanske något som i mitt fall kom med stigande ålder.
Två mål mot Barcelona
Denna egenskap blev betydelsefull inte minst i Cupvinnarcupen 1996 där AIK ställdes mot inga mindre än FC Barcelona i kvartsfinalen.
Mål på Barcelona och stora kramen från Dick Lidman.
- Jag var i bra form och hade gjort en del mål på väg fram till kvartsfinalen. Jag har för mig att Ronaldo, den gamla Ronaldo alltså, ledde skytteligan med mig strax bakom. Och det var rätt fint att få göra 1-0 på Camp Nou efter en minut! Vi förlorade sen matchen med 3-1. I returen hemma gjorde jag också mål. Matchen slutade 1-1 och vi var utslagna. För mig personligen blev dubbelmötet en påminnelse om att det fanns en högre nivå inom fotbollen. Trots två bra matcher av oss och mig så var vi i praktiken chanslösa. Det var en intressant erfarenhet.
1993 var HBK tillbaka i Allsvenskan och vann bortamatchen mot AIK med 3-2. Här Anders Johansson (senare Smith) i kamp med "Pagge".
Utlandskarriären
AIK vann Svenska cupen även året efter. Ett fint avslut innan Pascal flyttade till Oslo och Vålerengen 1998.
- Jag kände att jag var klar i AIK och ville testa något annat. Trots att jag hade haft en bra säsong 1997 var det inte så många klubbar som var intresserade. Blackburn var en av dem men till sist blev det Vålerengen. De hade lagt mycket pengar på mig och förväntningarna var därefter, men jag var halvskadad och därför lite otränad när jag kom. Jag fick en tung inledning. Allteftersom gick det bättre men efter två och ett halvt år så kände väl både klubben och jag att det inte riktigt hade blivit någon succé.
- Roy Hodgson som tidigare visat intresse för mig då han var i Blackburn var nu i FCK och visade återigen intresse. FCK var och tittade på mig i Norge och i just den matchen gick det bra, så de signade mig.
I Danmark blev det ligaguld direkt första året. Det var också den säsongen Pascal fick mest speltid. Därefter kom skadeproblemen slag i slag, vilket slutade med utlåningen till Halmstad hösten 2002.
Sönerna spelar i AIK
Pascal Simpson förknippas mest med AIK och relationen till klubben finns kvar.
- Båda sönerna spelar i AIK så kopplingen finns via dem. Som fotbollspappa ligger jag lågt. Jag vet själv hur tufft det kan vara som tränare och är absolut ingen jobbig förälder. Min roll är att stötta och se till så att de har kul med idrotten. Utöver denna koppling brukar jag se några matcher per säsong, mer hinner jag inte.
Tränarkarriären
Sedan spelarkarriären tog slut har Pascal varit tränare. Som Pro License-utbildad inledde han med många år inom BP:s akademi. I den rollen hade han nytta av de egna erfarenheterna som ungdomsspelare.
- Jag utvecklades själv väldigt sent och var länge en i mängden. Från att jag var femton till att jag blev sjutton växte jag väldigt mycket och det var inte förrän artonårsåldern som alla bitar föll på plats. För fotbollsklubbar handlar det om att ha tålamod. Om att ge alla rätt förutsättningarna. Resten är upp till individen. Man måste ha en passion. Har man det så driver man sin egen utveckling. Så rätt förutsättningar och ett personligt driv. Det är vad som krävs.
Pascal Simpson är numera tränare. Här en bild från 2016 när han tränade Vasalunds IF i div. 1. De fick kvala till Superettan men förlorade i kvalet mot Syrianska FC.
Efter BP:s akademi har Pascal tränat en rad seniorlag i allt ifrån div. 1 till div. 4. Idag huserar han i moderföreningen Ekerö IK.
- Jag bor i Ekerö och har två minuter till vallen. Jag jobbar också halvtid som elevassistent på en skola i Ekerö. Allt är nära, tillvaron är bekväm. Samtidigt triggas jag av tanken på att ta ett elitlag. Jag har ännu inte fått den chansen. Förutsättningarna har inte varit de rätta. Men nu när barnen är större är läget annorlunda och jag är redo om chansen dyker upp. Det är trots allt fotbollen jag brinner för och jag är sugen på en större utmaning där.
Pascal Simpson – spelaren som bara behövde elva matcher för att bli ihågkommen och väldigt uppskattad av alla som följde HBK 2002. Låt oss hoppas att vi snart får se honom på en tränarbänk inom svensk elitfotboll!
PASCAL SIMPSON
Född 4 maj 1971
Lån från FC Köpenhamn 2002
Allsvenska matcher/mål 11/3
Allsvensk i AIK 1991-97 (161/48)
Svensk mästare med AIK 1992
Cupmästare med AIK 1996, 1997
OS-deltagare 1992
Landskamper 2 A, 1 B, 7 U