Även om han mest av allt förknippas med moderklubben
Östers IF, där karriären både startade och avslutades, spelade han en central
roll i HBK under ett par år mitt i klubbens mest framgångsrika period hittills,
och startade alla matcher under det senaste guldåret.
Han kom till HBK som en kreativ innermittfältare, men kom att huvudsakligen att bli känd som både trixare och arbetshäst till höger på mittfältet för HBK:s kanske bästa årgång någonsin, guldåret 2000.
- Idag driver jag eget inom försäkringsförmedling. Precis som före detta HBK-kaptenen ”Hacke”, men på annat håll…
Och liksom Hacke sitter du i styrelsen för dinmesta klubb?
-Nej, jag har faktiskt precis klivit av! Jag har suttit som fotbollsansvarig i Östers styrelse sedan 2015, men jag tackade nej till omval inför 2020. Jag satt faktiskt i styrelsen ett tag efter att jag just hade avslutat min aktiva karriär.
En illuster karriär kantades av skadeproblemrelaterat till vänstra knäet. Strax innan han skulle fylla 31 fick Fredrik tillslut kasta in handduken.
- Totalt blev det sex operationer på mitt vänstra knä, två gånger för avslitet korsband. Jag drog av det första gången -99. Jag opererades i Göteborg och därefter blev det rehab i Halmstad med Simon Bakkioui. 2000 startade jag samtliga matcher för HBK både i Allsvenskan och Europaspelet, men när man efter säsongen gick in och tittade i knäet upptäcktes att korsbandet aldrig hade fäst ordentligt efteroperationen, vilket betyder att jag hade spelat hela 2000 utan korsband!
Till HBK kom Fredrik inför 1999, som en av treetablerade värvningar – de andra var ÖIS-duon Henrik Bertilsson och Stefan Vennberg.
- Jag var 22 år när jag kom till HBK. Öster hade just åkt ur Allsvenskan, och trots min ålder hade jag redan gott om allsvensk rutin. Jag hade tagit plats i Östers A-trupp-94, och var ordinarie från -96.
- Jag värvades till HBK som central mittfältare, och fick en väldigt bra start på min debutsäsong. Jag hade en mer offensiv, kreativ roll på mitten, bredvid Torbjörn Arvidsson.
I kamp med IFK Norrköpings Jonas Wallerstedt. Domaren i bakgrunden är Martin Hansson.
Fredriks första tid i HBK var sensationellt bra. För HBK-publiken var spelartypen bekant – under det tidiga 90-talet firade Anders Johansson, sedermera Smith, stora triumfer i den rollen.
- Anders var en förebild. Det var precis den spelartypen jag ville vara. Kunna sätta tempot för hela laget och vara kreativ i offensiven. Och med Tobbe som mittfältspartner gick det lätt – han köpte mycket tid åt mig att göra det jag var bäst på.
- Det gick fint ända till matchen mot Örebro hemma. Efter en dryg halvtimme vände jag fel och korsbandet rök – och där tog säsongen slut för min del. Dagen innan hade jag fått veta att representanter för fyra olika proffsklubbar skulle vara på läktaren för att titta på mig…
Alla artiklar med HBK-profiler finner du här.
HBK slutade ändå trea -99, och inför 2000 var förväntningarna i laget mycket höga.
- Vi hade en fantastisk känsla i laget. Nu kanske jag sårar någons ego, vilket inte är meningen, men jag tycker att vi egentligen hade ett lag utan stjärnor, men nivån var otroligt hög, och jämn. Tom Prahl hade kunnat ge kaptensbindeln till vem som helst av kanske åtta olika spelare.
- Vi kände ju själva tydligt att vi skulle göra en bra säsong, men det var först fram på vårkanten som media började inse det och skrev upp oss som en toppkandidat. Och sedan ledde vi serien i 25 omgångar av 26. Vi slog ut Benfica ur Uefacupen, och spelade jämnt med 1860 München och förlorade med uddamålet över två matcher.
- Tittar man på spelarna som kom fram i det här laget ser man tydligt vilken enorm utvecklingspelarna hade fått i HBK. Petter Hansson, Micke Svensson, Micke Nilsson, Selakovic… alla hade kommit till HBK från lägre divisioner och sedan utvecklats enormt i Halmstad. HBK var inte intresserade av att köpa stjärnor – man utvecklade sina egna, och kunde sälja dem dyrt.
- Två minnen sticker ut från min tid i HBK. Jag gjorde ju inte så många mål, men när vi säkrade guldet 2000 på Ryavallen i Borås avgjorde jag till 2-0, efter att först ha fått en straff som Tommy satte.
"Vi avgjorde mot Benfica". Målskyttarna efter matchen; Selakovic och Fredrik.
- Det andra är förstås när vi slog ut Benfica på Estadio da Luz samma höst. Även där gjorde jag mål. Henrik Bertilsson sa efter matchen att han hade bytt tjugo av sina allsvenska mål mot att få sätta en boll i den matchen… Youtube-klipp från matchen.
Efter tre år i HBK gick flyttlasset inför 2002 till Molde i den norska Elitserien. Där fick Fredrik och hans lagkamrater uppleva både himmel och helvete.
- Första året låg vi i topp nästan hela året. På den tiden vann Rosenborg serien varje år och vi hade chansen att bryta deras svit. Men i näst sista omgången fick vi stryk borta mot Stabaek, och sedan gick Rosenborg om.
- Året därpå började vi dåligt och fortsatte dåligt. Det blev bottenstrid hela året och vi säkrade till slut kontraktet med bara någon omgång kvar.
- Strax eftersäsongen satt jag i bilen på väg hem när telefonen ringde. Det var Öster som ville ha hem mig, och snart hade jag skrivit på ett femårskontrakt med dem.
Match mot 1860 München.
I Öster spelade Fredrik i ett tremannamittfält, och var med och tog klubben tillbaka till Allsvenskan 2005. 2006 var han en av veteranerna i laget, och tog ett kliv nedåt i banan som mittback. Tyvärr åkte Öster ur direkt.
- Jag hade spelat mittback några matcher redan året innan, men 2006 flyttade jag ned mer eller mindre permanent. Vi hade ett bra lag och det känns som att vi slarvade bort vår allsvenska plats. Och mot HBK gick det som det brukar mellan lagen – vi vann på Värendsvallen men fick stryk på Örjan…
2006 spelade han sin sista säsong i Allsvenskan för Östers IF. Här i kamp med HBK:s Magnus Arvidsson.
Efter avslutat styrelseuppdrag för Öster har Fredrik för närvarande inga uppdrag inom fotbollen, men sporten fortsätter att vara en stor del av hans liv.
- Jag följer ju mina grabbar och har varit med och tränat dem under deras yngre år. Oliver, min äldste – född i Halmstad, förresten – är nyuppflyttad till Östers A-lag, och även mina båda yngre grabbar, födda 03 och 08, har jag varit med och tränat där.
- Och även som ledare stöter man ju på gamla polare – senast var det Selakovic här om sommaren. Och det är kul att få vara med och ge tillbaka. Fotbollen har gett mig så mycket.
Fredrik ser flera likheter mellan sina gamla klubbar Öster och HBK.
- Det finns en personlig anknytning. Precis som i Öster var det lätt att känna sig hemma i HBK. Då behöver man inte ha 40 000 pers på läktarna, det är en härlig stämning ändå. I Halmstad blir folk lyckliga när HBK vinner, men man går inte och räknar med att det ska bli succé varje år.
-Det som skilde Öster och HBK mest under min tid var att HBK var så duktiga på att få betalt för spelarna som gick vidare. HBK håvade in miljoner på 90-talet medan Öster blev hovleverantörer till Helsingborg – bröderna Jansson, Peter Wibrån,Hasse Eklund – i princip gratis. I övrigt är klubbarna väldigt lika.
Gamla klubbhövdingar vid namn Stig…
-Ja, det är nästan kusligt!
FREDRIK GUSTAFSON
Född 5 juni 1976
Från Östers IF 1999, till Molde FK 2002
UEFA-matcher/mål 7/1
Allsvenska matcher/mål 49/3
SM-guld 2000
Allsvensk i Östers IF 1995-98, 2006 (91/4)
Landskamper 7 U
Klubbkarriär Östers IF (-1998), Halmstads BK (1999-2001), Molde FK (2002-03), Östers IF (2004-06)