Han tränar HBK:s U13-lag, minns
tillbaka på tiden i Djurgården och härliga golfrundor mitt ute i den
egyptiska öken. Lär känna Adam Kihlman, som gått från spelare
till tränare och som beskriver sig själv som lojal, lång och
lustig.
– Jag började spela fotboll när jag var fem eller sex år. Det var som för alla andra, man satte sig i olika idrotter och testade, för att man gillade att röra på sig och för att man gillade sport. Jag provade både fotboll, hockey och innebandy. Sen var det fotbollen jag fastnade för tillslut. Men jag tror inte jag hade en dröm om att börja med fotboll när jag var liten, utan jag fick prova på för att se vad jag gillade, säger Adam Kihlman.
Han spelade för Djurgården som ung, men när han var 22-23 och skadorna började göra sig påminda var fotbollen inte lika rolig. Han tog ett uppehåll, spelade i division IIII på skoj och slutade definitivt när han var 27 år.
– Då kändes det färdigt. Det var inte lika kul att träna och sådär. Jag brann inte för det, minns Adam.
Han flyttade från Stockholm och hamnade i Halmstad för att studera på högskolan. Det var då han kom i kontakt med HBK:s ungdomsansvarige Stefan Mildaeus.
– Han berättade att han behövde ledare, så då mailade jag honom och så blev det Halmstads BK.
Nu tränar Adam Kihlman HBK:s U13-lag och berättar att det har varit kul att hitta tillbaka till fotbollen, i en annan roll än som spelare.
– Att få komma ner till en idrottsplats och vara i ett lag även fast man är ledare. Jag försöker göra det så bra som möjligt hela tiden och se till så spelarna man har hand om kan bli så bra de kan bli.
Och bästa fotbollsminnet? Ett av dem var i alla fall när han vann ett junior-SM-guld med Djurgården för ungefär 15 år sedan.
– Det var jäkligt roligt, kommer jag ihåg. Jag var målvakt. Vi var ett jävligt bra lag, vi vann och det var kul som fan. Det var coolt att vinna SM-guld med Djurgården som var mitt favoritlag.
Vad är fotboll för dig?
– Fotboll är det roligaste som finns. Ett spel som både är lätt och svårt samtidigt. Det är svårt att beskriva, det är det roligaste som finns kort och gott.
När det inte är fotboll på agendan är golfen ett av Adams intressen, och han minns tillbaka på en speciell golfrunda i Egypten för många år sedan.
– Vi hade faktiskt en rolig golfrunda i Egypten med min pappa. Mitt ute i öknen så var det bara en golfbana med grönt gräs från ingenstans. Det var jäkligt roligt, och konstigt. Jag var 14-15 år och funderade på hur det kunde vara en golfbana där. Det borde inte gå. Det var jäkligt häftigt att spela den rundan.