Fotbollen har alltid varit en stor del
av Alexander Arvidssons liv, men fotbollskarriären har varit krokig
och långt ifrån smärtfri då han haft och fortfarande har stora
skadeproblem. Nu drömmer Arvidsson om att ta sig tillbaka till
fotbollen – oavsett nivå, och att bli en bra ungdomstränare inom
HBK:s verksamhet.
– Jag började med fotboll när jag var fyra. Det var väl pappa som tvingade med mig till Trönninge if och deras fotbollsskola. Jag grät och grät och ville därifrån men andra dagen fick jag hoppa upp till en årskurs äldre, och då fick jag intresse för det. Det är något som jag vill hålla på med för resten av mitt liv. Tänk att man kan gråta för att man inte vill spela fotboll, och nu gråter jag för att jag inte kan spela fotboll, säger Alexander Arvidsson.
Han var tidigt en lovande talang, och fick chansen i HBK:s herrlag. Men skadeproblematiken har förföljt Arvidsson.
– Mitt bästa fotbollsminne är när jag fick starta mot Värnamo. Men det är mitt sämsta också, när jag blev skadad i typ 30:e minuten. Det var en otrolig känsla att få starta, efter att jag varit skadad en gång tidigare också. Det var overkligt kan man säga. Det kändes inte som att man stod där och kollade ut på publiken, när man varit killen som suttit i publiken och kollat på HBK. Och att få representera HBK i a-laget är mäktigt. Då var jag väldigt glad.
Skadorna har varit något Arvidsson tampats med under en lång tid, men han hoppas fortfarande att han ska kunna ta sig tillbaka och få spela fotboll igen.
– Jag hoppas och tror på det. Jag kan inte säga att jag kommer eller inte kommer för ingen har någon aning om det. Men om det finns det minsta lilla hoppet om att jag kan komma tillbaka ska jag göra allt som krävs för att komma tillbaka. Det är det jag jobbar för.
När skadorna satte käppar i hjulet för en fotbollskarriär som spelare blev Alexander Arvidsson allt mer involverad som ledare för HBK:s ungdomslag.
– Det hjälpte mig väldigt mycket, och jag är tacksam för att HBK gav mig den chansen, säger Alexander.
Och nu har han gått tränarutbildning och har ännu större ansvar i HBK:s ungdomslag, bland annat tillsammans med Morgan Ljungkvist.
– När man väl tänker efter så betyder det att jag gör ett bra jobb eftersom jag får mer ansvar. Att jag har den tilliten och kunskaperna som jag kan förmedla vidare till ungdomslagen. Jag kan tänka att det uppskattas bland ungdomarna, att de får en förebild och att de lyssnar på någon. Så någonstans tänker jag att jag har visat tacksamhet till HBK och detta är ett tack tillbaka från HBK; att de har sett att jag har gjort allt jag har kunnat för att hjälpa dem också. Vi har hjälpt varandra.
Vad är fotboll för dig?
– Fotboll för mig är passion, kärlek och blod, svett och tårar. När man väl är inne i själva fotbollstänket är det det enda man tänker på, när ditt liv kretsar runt fotbollen, då hänger hela livet på det. Förlorar man är det som att livet är förstört, och vinner man är det jättebra. Hur det går i fotbollen påverkar ens liv utanför fotbollen. Jag har ägnat så många timmar åt fotbollen, det är mer än fotboll på planen, utan massa utanför planen också, säger Alexander och fortsätter:
– Men nu när jag har blivit skadad har jag fått en annan bild av fotbollen. Fotbollen är inte det viktigaste i livet. Det är ett yrke, men det finns så mycket mer man ska bry sig om. Sin familj och att själv må bra och att se att man utvecklas som person.
Som ung drömde Alexander Arvidsson om att få a-lagskontrakt med HBK – vilket han också fick. Nästa steg var att få en startplats. När han var ännu yngre ville han bli proffs i England.
– Men sen sket det sig med skadorna. Nu har jag drömmar om att komma tillbaka till fotbollen, oavsett vilken nivå. Att kunna spela fotboll igen. Och att bli en duktig ungdomstränare inom HBK.