Hon är evenemangsansvarig i HBK och
brinner för klubbens CSR-verksamhet. Veckans spelare är Alice
Midbratt, som beundrar gemenskapen inom fotbollsvärlden.
– Jag har sagt det sen jag kom in i fotbollsvärlden och den branschen – jag beundrar den gemenskap som finns runt ett lag och runt en förening och det engagemanget. Jag är också imponerad av hur det kan vara ett engagemang runt en förening, men går man till landslagssammanhang så kan man se alla dessa föreningar heja på landslaget tillsammans. Jag tycker det är roligt att sporten förenar, säger Alice Midbratt.
Hon är en viktig medspelare i HBK, då hon som evenemangsansvarig ser till så att Örjans vall blir så bra som möjligt för publiken när de kommer för att se HBK spela fotboll. Men när Alice var yngre var drömmen att få jobba utomlands.
– Jag ville jobba på ett all-inclusive hotell utomlands. Jag tyckte det hade varit kul att vara lekledare, jag var alltid avundsjuk på dem när jag var på semester, säger hon med ett skratt.
Alice kom in i fotbollsvärlden och in i HBK:s verksamhet genom HBK:s före detta klubbchef Susanne Nilsson som var hennes mentor när Alice studerade i Varberg.
Och Alices bästa fotbollsminne är U21-EM-finalen i Prag, när Sverige tog EM-guld efter ett nervkittlande straffdrama.
– Jag är inte den mest fotbollsintresserade hemma, men vi stack till Prag. Vi tog oss direkt till Camp Sweden och det var första gången jag var på ett Camp Sweden och det var första gången jag kom i kontakt med supporterkulturen på det sättet. Och jag tyckte det var så fantastiskt att så många människor kunde engagera sig i fotbollen på det sättet. Vi gick i marsch genom hela staden till arenan, vi stod vid långsidan – jag ville kunna se den gula väggen och inte vara i den. Och så blev det straffar. Jag kommer ihåg den där sista straffen och man insåg att vi vunnit EM-guld. Man insåg hur stort det var. Då skrek jag som en äkta supporter på läktaren, minns Alice Midbratt.
Midbratt beundrar spelare som engagerar sig utanför plan.
– De som förstår att de är en förebild både på och utanför plan. Jag som CSR-ansvarig träffar jättemycket barn på olika träffar och skolor som har de här fotbollsspelarna som sina största förebilder och jag tycker det är jättekul att se fotbollsspelare förvalta det på olika sätt och det gör många.
Men baksidan av fotbollen är de tunga förlusterna.
– Just nu kan jag inte säga något annat än förluster. Och att jag inte kan göra något åt det. Man känner sig lite hjälplös vid sidan av. Det får en att få väldigt stor förståelse för supportrarna som reser land och rike för laget. För man vill så gärna; men man kan inte göra så mycket.