Han har varit med om en cupseger i
Danmark som han sent kommer glömma, kvalbragden på Olympia och
mycket mer under sina år i HBK. Veckans spelare är Alexander
Berntsson, som förutom fotbollen berättar om sitt motorintresse.
– Jag har gått på Örjans vall sen jag var 5-6 år och då var det en dröm att spela på Örjan. Då spelade Peter, Ante och Dulle och då satt man på läktaren och kollade på dem och nu spelar man med dem. Så det är häftigt, berättar Alexander Berntsson.
Mittbacken har varit i klubben länge nu, men han började spela fotboll i Centern när han var i sexårsåldern. Men ungefär ett år senare så började han spela i HBK, eftersom det var där många av hans kompisar spelade. Och sen dess har han varit HBK trogen.
– Min bästa händelse i livet var när jag skrev på mitt första kontrakt. Det var stort och det var nog första gången jag kände mig stolt över mig själv. Då hade man gjort något bra kände man. Det var sommaren 2014, så det är några år sedan nu. Det var ett rum där inne vid toaletten, där satt jag själv. Pappa var i Polen, jag hade ingen agent. Det var när Jens Gustafsson var tränare. Jag kom inte ihåg vilka vi skulle möta, men många mittbackar var skadade. Och så skrev jag på där, det blev 2,5 år, berättar ”Berra.”
Och fler år har det blivit. Berntsson har hunnit uppleva mycket under sina år i HBK – men det är två händelser som sticker ut lite extra. Dels kvalsegern mot Helsingborg på Olympia – som han knappt kan beskriva i ord – men även när HBK spelade cup i Danmark för många år sedan.
– Vi åkte dit och började bra i gruppspelet och går vidare. Sen tror jag vi vinner kvartsfinalen ganska enkelt och sen möter vi Hammarby i semifinalen. Typ en månad innan så hade det laget vunnit SM så de var bäst i Sverige och vi vinner med 1-0. Och sen gick vi till final och mötte Odense. Vi släppte in 1-0 ganska tidigt, men gör 1-1, 2-1 och 3-1 och vann hela cupen. Det var bland annat jag, Andreas Bengtsson, Eric Smith, Valmir Berisha och Tim Erlandsson som var i det laget, så det var ett ganska bra gäng, minns Alexander Berntsson.
Och fotbollen betyder väldigt mycket för ”Berra.”
– Det är ju allting, det har blivit det nu. Man lever fotboll. Man fattade det när man var 19-20 år, då man började ta det mer på allvar. När jag var 18 var det mycket festande, och jag var inte så seriös med vad jag åt och spelade data på natten, men när man blev äldre förstod man att man inte kan leva det livet utan att man måste ta det mer seriöst.
Hade han inte spelat fotboll hade Berntsson kanske fokuserat på ett annat intresse; nämligen motorcross.
– Jag är väldigt motorintresserad och har alltid tyckt att sånt är kul. Jag hade en egen sån liten cross när jag var yngre, den var ganska snabb men kanske inte laglig. Så jag fick kanske inte köra den egentligen.
Vad är det sämsta med fotboll?
– När det är som den perioden vi är i just nu. När det går dåligt för laget och sen för min egen del får jag inte spela just nu, och det är oerhört tungt. Jag försöker bara vara glad och göra mitt bästa alltid, hela tiden och visa att man vill spela. Det är bara att köra på stenhårt och inte vika ner sig. Det är värre om man ska gå runt och vara tjurig och lalla runt. Det är så fotbollen är, det går upp och ner och det är bara att bita ihop och köra på.