Hon sprutar in mål i HBK:s damlag,
pratar norska flytande och började med fotboll när hon bara var tre
år gammal. Veckans spelare Zara Jönsson berättar om sin uppväxt i
Norge, favoritlaget Arsenal och hur det är att vara en del av HBK.
– Jag var tre år när jag började spela fotboll. Vi har ett foto därhemma som är taget en septemberdag 2003, berättar Zara Jönsson.
Som dotter till tränaren och före detta spelaren Janne Jönsson har Zara fotbollen i blodet, och växte upp i Norge under åren hennes pappa var tränare i vårt grannland i väst.
– En stor händelse var när pappa tränade Stabekk och de tog ligaguldet där. Det betydde skitmycket för den byn. Det var inte bara elva spelare som tog det guldet, utan hela byn. Jag var bara åtta år då, men jag minns att det var otroligt mycket känslor och jättehäftigt. Vi gjorde det tillsammans. Det var supportrar, spelare på plan, spelare utanför plan, ledare... Det är en stor fotbollsrelaterad händelse som inte berör mitt egna spelande, men som ändå berör mig väldigt mycket, minns Zara Jönsson.
Hon bodde i Norge, i både Oslo och Trondheim, från att hon var fyra år, och pratar norska flytande. Och att hon bott i Norge i så många år har bidragit mycket till att hon är den hon är idag.
– Jag har fått anpassa mig till olika miljöer och jag har fått klara mig mycket själv. Det är inte alltid så lätt att ha en pappa som tränar laget i stan, det är skitkul, men också en utmaning. Speciellt de två sista åren. Då flyttade vi till Trondheim och då tränade han Rosenborg, en av Skandinaviens största klubbar, med en väldigt stark historia. Samtidigt som det var sjukt häftigt, och framgångar med Europa League, var det en väldigt tuff miljö med hårda krav, både det sportsliga och det sociala.
Nu är Zara Jönsson tillbaka i Sverige, och har varit det i ganska många år. Hon är en av spelarna i HBK:s damlag som varit med sen laget startades hösten 2015.
– Jag kände mig beredd på att testa något nytt samtidigt som jag alltid av någon anledning har drömt om att spela i HBK, även när vi bodde i Norge. Dels för att det är största klubben i Halmstad, och för att pappa varit där som spelare och tränare. Jag tyckte det det var så häftigt när de startade ett damlag att få spela med HBK-märket på bröstet. Jag hade drömt om det länge och såg chansen, säger Jönsson och fortsätteR:
– De åren som jag har varit i HBK har det varit så mycket mer än 90 minuters fotbollsspelande, och det är nog därför jag tycker fotboll är så kul och gör att jag kan lägga ner så mycket tid på den – vi är liksom en fotbollsfamilj. Och fotbollsmässigt går det ju framåt hela tiden.
En annan klubb som har en stor plats i Zaras hjärta är Arsenal, en klubb som hon följt så länge hon kan minnas.
– Jag har följt individerna där, och vi har besökt klubben. Jag gillar speciellt deras förra tränare Arsène Wenger, som är en god vän till pappa, så laget under honom har blivit en drivkraft för min fotboll, när det gäller drömmar och målsättning, säger Zara och fortsätter:
– Spelar Arsenal en dålig match och förlorar så kan jag säga att det kan påverka den veckan för mig, det tar så starkt mentalt, fotboll. Och sen när man själv förlorar... Det tär mentalt. Det kan vara kul att skratta åt att man går ner sig så mycket när ens favoritlag förlorar, men det slängs några glas i väggen, det gör det.