Första matchen slutade 1–1 på Örjans vall, vad säger du om den?
– Det var ju sent på hösten, och Örjans vall gräsplan var lite svårspelad, så det blev inte en så snygg match. De gjorde ett snyggt mål som var svårt att försvara sig mot, men även om vi fick en utvisning fortsatte vi pressa på och fick med oss en kvittering till slut. Det kändes rätt bra efter den matchen, vi kände att vi var med, och att de inte var bättre än oss.
Och sen när HIF gör 1–0 i returen på Olympia, vad kände ni då?
– Kollar man på reprisen kan man se att Stojan (Lukic) snabbt skickar upp bollen, för att sätta i gång spelet igen. Vi visste att vi skulle behöva göra mål redan innan, och var inställda på det. Därför gjorde inte det målet så mycket skillnad för oss, utan vi fick snarare lite extra aggressivitet av det, och kände att vi var tvungna att ge allt.
Och när ni får straffen med bara minuter kvar, vad tänkte du då? Var det självklart att du skulle ta den?
– Vi hade faktiskt inte pratat om det inför matchen, jag tror egentligen det var Sead (Haksabanovic) eller (Alexander Ruud) Tveter som skulle ta den. Men på något sätt fick jag bollen i handen, och jag kände att jag hade gjort en bra match, och jag hade en bra känsla. Det var riktigt skönt att dra dit den sedan, man kände hur viktigt det var, och vilken lättnad det gav oss.
Och sedan gör du också 2–1-målet, som ju var en riktig pärla, berätta om det.
– Det är nog ett utav de snyggaste målen jag gjort, faktiskt. Jag hade flyttat upp på mittfältet i slutet av matchen och fick bollen av Sead högt upp i banan. Jag tror egentligen att jag ville ha frispark, för försvararen drar i mig, men sen märkte jag att jag kunde vända bort med bollen i stället. Sedan fick jag en rätt bra träff, haha.
Beskriv vad som gick igenom ditt huvud när du ser bollen gå in?
– Jätteskönt, en otrolig känsla. Jag tror inte jag riktigt fattade då hur sjukt det var.
Hur kändes det sedan när slutsignalen går, och du har skjutit HBK till allsvenskan?
– Jag tror hela laget kände likadant, en väldigt stor glädje. Vi hade kämpat för det en hel säsong, och det betydde så mycket för oss, och vi ville det väldigt mycket. Att sedan få den avslutningen på det, att allt gick vägen, det är nog en av de skönaste känslorna jag haft i livet.
Vad var det som gjorde att ni kunde resa er på det sättet, och komma igen från underläge?
– Tiden efter det blivit klart att vi skulle spela kval så hände något i laget. Vi kom mycket närmare varandra som grupp, och den gemensamma känslan var att vi kunde göra något stort. Vi var redo för att göra allt som krävdes för att lyckas, och jag tror det var den känslan vi hade under de matcherna.
Hur var tiden efter det, när du blivit den stora HBK-hjälten?
– Veckorna efter kvalet var väldigt speciella. Det var väldigt mycket uppmärksamhet, många intervjuer, och folk på stan kände igen en och ville komma fram och prata. Det var jätteroligt, och man kände sig mer som en kändis än tidigare.
Hur rankar du den matchen i karriären?
– Det är utan tvekan den största sportsliga upplevelsen jag har haft, och det kommer den nog fortsätta vara ett bra tag framöver. Det ska mycket till för att slå den matchen tror jag, och jag kommer komma ihåg den för alltid.
Och nu möts ni igen, i premiären. HBK och HIF är ju de två stora favoriterna till Superettan, hur påverkar det inramningen till den här matchen?
– Det ger lite extra krydda. Vi vill visa att vi är det bästa laget, och det gör vi genom att vinna över Helsingborg. Hela laget är jättetaggade för den matchen.
Vad skulle en seger betyda?
– Det skulle betyda otroligt mycket för oss som lag, men också för supportrarna. Vinner vi den matchen tror jag att supportrarna också kommer känna att vi kan ta oss upp igen, och det är väldigt mycket värt.