Han har räddat HBK flera gånger denna säsongen, men igår var det han som blev räddad. "Ren och skär glädje", så beskriver Malkolm Nilsson känslan när Oremo nickade in 2-1 igår.
HBK kontrollerade gårdagsmatchen totalt och bortsett från en kort period i andra halvlek hade inte HIF så mycket i anfallsväg.
– Det var ett distansskott som jag fick styra undan, annars var det lugnt. I första halvlek stod jag mer eller mindre sysslolös, konstaterar Malkolm Nilsson dagen efter bragden på Örjans vall.
– Vi visste hur HIF önskade spela och vi styrde dem dit vi ville. Tanken var att styra dem mot en mittback och blocka deras mittfältare så att de fick slå andra typer av passningar än de är vana vid. Hela matchen fungerade planen, man kan räkna deras kontrollerade anfall på en hand.
Det var en fantastiskt laginsats igår, menar Malkolm.
– Vi fick igång vårt eget spel, allting satt igår.
När man står sysslolös länge som målvakt gäller det att ändå försöka hålla uppe koncentrationen. Var det kanske det som gjorde att "Malle" missade vid HIF:s kvitteringsmål?
– Jag var koncentrerad och på tårna, det handlade inte om det. Jag upplever att jag har full kontroll på situationen. Vi vill stå högt med backlinjen på deras offensiva frisparkar och då krävs att jag tar några steg ut för att kunna plocka ner bollen. När frisparken kommer funderar jag på om jag ska boxa, tippa den till hörna eller greppa. Jag väljer det senare alternativet eftersom jag känner att jag har kontroll, men jag kommer fel i balansen och det kändes faktiskt som att knäet gick av.
– Det ser dråpligt och billigt ut, fortsätter Malkolm, men det är så det är att vara målvakt. Det är en utsatt position.
Malkolm lägger sig i målet och tar sig för knät. HBK:s sjukgymnast Simon Bakkioui rusar till undsättning och "försöker skaka liv i mig", som Malkolm uttrycker det.
– Även lagkamraterna kom fram och klappade om mig, så det kändes bra. Det var väl rätt match att göra ett misstag, kanske.
I 95:e minuten så gör Johan Oremo som bekant 2-1 och räddar därmed HBK:s burväktare.
– Där släpper allting för mig. Vi tittade på klipp idag på träningen från matchen och jag konstaterar att jag föll ihop och la mig ner i gräset. Det var ren och skär glädje. All ångest släppte, berättar Malkolm och fortsätter analysera:
– Vi gick för 2-1, medan det kändes som att HIF var nöjda. Vi visste att chanserna skulle komma om vi gick för det. Att Igor gör offensiva byten i slutet av matchen vittnar ju om att vi ville vinna.