HBK var det bättre laget i derbyt mot HIF, men det mesta talade ändå för oavgjort resultat. Inhopparen Johan Oremo ville dock annorlunda!
Vi skrev innan matchen att det har spelats många minnesvärda möten mellan HBK och Helsingborgs IF. Vi frågade oss retorisk om vi skulle få uppleva ännu en klassiker. Det fick vi.
HBK började bäst och hade mest boll i första halvlek. Hemmalaget skapade en del chanser och trillade boll bra på mittfältet, framförallt var Pontus Silfwer tillbaka i gammalt gott slag. Han sprang runt på planen som smekte bollen, det kändes som han trivdes i det typiska försommarvädret på Örjans vall.
Marcus Mathisen hade fått en ny position av tränare Krulj som defensiv mittfältare och även Gabriel Gudmundsson användes på ett sätt som motståndarna förmodligen inte såg framför sig när de vaknade i morse – vänsterytter.
Peter Larsson och Jesper Westerberg var tillbaka i backlinjen och skänkte sedvanligt lugnt till defensiven. HIF hade inte mycket i första halvlek och Malkolm Nilsson hade en lugn afton. Så långt.
I andra halvlek kom så utdelningen från HBK:s fyndiga passningsspel. Gabriel Gudmundsson hämtade bollen på sin kant och avancerade in i straffområdet, höll bort sin motståndare och skyfflade in bollen snyggt i bortre krysset. Från läktarplats såg den ett tag ut att gå över, men istället borrade den in sig i klykan. Eufori bland hemmaspelarna och fansen på läktarna.
Glädjen skulle dock bli relativt kortvarig. Plötsligt började det namnkunniga motståndarna skapa chanser och Malkolm i hemmamålet fick sträcka ut några gånger. Dock grundlurades han i den 66:e minuten av en frispark från långt håll av Darijan Bojanic. Om Malkolm hade fått göra om sitt ingripande hade han nog försökt lyfta bollen över ribban till hörna, istället bestämde han sig för att försöka fånga bollen och föll helt sonika in över mållinjen med densamma. 1-1 var ett faktum.
De dryga 5.000 på Örjans vall var nog säkra på att lagen skulle dela på poängen, för klockan rullade på snabbt. Oavgjort var nog dessutom ett resultat som båda lagen hade varit hyfsat nöjda med. Men efter 93 minuter och 40 sekunder hände något.
Det är som att HBK:arna har bestämt sig för att Malkolm Nilsson inte ska få bli syndabock. Minns bakåtpassningen och den indirekta frisparken mot GAIS hemma.
Med bara en minut kvar att spela slog Jonathan Svedberg ett vänsterinlägg och framför mål fanns måltjuven Johan Oremo, som byttes in i den 76:e minuten. Han höll sig framme i luftrummet mellan två HIF-backar och nickade in segermålet. Stort jubel i hemmalaget!
– Det öppnade upp sig fint i straffområdet och jag var på rätt plats. Det var bara att sätta dit den, konstaterade den ödmjuke Oremo efter matchen.
– Vi gör en väldigt fin första halvlek men tappar lite i andra. Det fanns chanser åt båda hållet i slutet, men vi lyckades sätta dit den, fortsatte han.
HBK vann välförtjänt efter 6-4 i avslut på mål och 9-2 i hörnor.
Nu väntar ett annat topplag – AFC Eskilstuna – på söndag kl 17:30 på Örjans vall.