Valet mellan handbollen och fotbollen
var svårt – men tillslut blev det ändå fotbollen som Nils
Strandahl valde att satsa på.
Den gångna säsongen har Nils Strandahl burit kaptensbindeln för HBK:s U17-lag. Men karriären började långt tidigare, när han var sex år gammal, i Torup/Rydö.
– Och sen gick jag ganska snabbt till Hylte. Jag var intresserad av fotbollen, och pappa var tränare i Hylte. Man var nästan tvungen att hänga på någon gång och sen började man tycka om det. Och sen har mitt intresse bara växt, berättar Nils Strandahl.
När han började på gymnasiet i Halmstad blev det tillslut för krångligt att plugga i Halmstad och spela fotboll i Hylte. Så då lämnade han Hylte och anslöt till HBK:s akademi.
– När man var yngre var HBK väldigt stort. Så när jag fick platsen, för ungefär ett år sen, så var det coolt. Det är en stor känsla att ha HBK-märket på bröstet, säger Nils.
– Vi tittar mycket på vilken karaktär spelarna har och med Nils var det inte mycket att tveka om, eftersom han jobbar så hårt och är så dedikerad så kommer han få svaret på hur bra han kan bli i fotboll säger Robert Nordström som var den som tog Nils till HBK U17 inför årets säsong.
Det var en dröm att få komma till HBK och spela fotboll i klubben, men Nils drömmer om att ta sig ännu längre.
– Jag vill kunna leva på fotbollen och kunna försörja min familj. Jag vill göra mina föräldrar stolta och visa många vad jag jobbat för, att jag jobbat hårt.
Som för många andra fotbollsspelare betyder fotbollen otroligt mycket för Nils.
– Förutom familjer och vänner så är fotbollen allt. Man lägger ner mycket tid och energi på fotbollen. Jag bor i Hylte så jag är inte hemma förrän halv åtta på kvällen och det är fyra, fem dagar i veckan det blir så. Jag spelar inte bara fotboll, jag kollar på fotboll och jag är intresserad av spelare och statistik och ligorna. Så spela fotboll, kolla på fotboll och älska fotboll.
Under åren Nils har spelat fotboll är det några händelser som sticker ut lite extra.
– När jag gjorde mitt första mål i Hyltes A-lag. Det var på Örnvallen mot Lilla Träslöv och det var min första start. Det var kul att visa att man hörde hemma i startelvan. Sen kollade vi på Håkan Hellström på Ullevi på kvällen. Så det var en perfekt dag. En av mina bättre dagar i livet.
Matchen mellan U17 och Malmö FF i våras var också en match som Nils inte kommer glömma bort i första taget.
– Vi var totalt utspelade i första halvlek och det kändes katastrofalt, vi fick knappt röra bollen och kom fel i pressen. I halvtid låg vi under med 0-2. Men så hände det något i andra halvlek. Jag vann två motlägg och så testade jag från typ 25 meter och så gick bollen, på en av mina bättre träffar, rakt upp i krysset. Sen fick vi energi efter att vi reducerat till 2-1. Och vi kom in i pressen, gjorde 2-2 genom Jonathan Wadensten tror jag och då var vi ännu hetare. Och sen fick vi in 3-2, jag tror det var Albin Branting på en retur. Det var bara att springa mot hörnflaggan och skrika av glädje. Det var coolt. Det är någonting man aldrig kommer glömma.