Ante på G igen – längtar tillbaka till Örjans vall

Efter en period i tyska VfL Bochum och sju säsonger för IFK Norrköping återvänder den sympatiske 36-åringen till Örjans vall och väljer att avsluta sin aktiva bana där elitkarriären startade med allsvensk debut, 2002. Sedan dess har det blivit totalt närmare 400 allsvenska matcher med SM-guldet med ”Peking” och Janne Andersson som pricken över i:et, 2015. Nu vill Ante G vara med och lyfta HBK tillbaka upp i fotbollens finrum.

1. Vad fick dig att vilja sluta cirkeln i HBK?

– För oss har Halmstad alltid varit ”hemma”. Här är Kristin och jag uppvuxna och här har vi våra föräldrar, syskon, släkt och många vänner. Att återvända till hemstaden har liksom hela tiden funnits i vårt medvetande. Det passade särskilt bra nu när Filip (sonen) är i skolåldern och Signe också börjar bli stor. Frugan och barnen har faktiskt bott i Halmstad sedan i somras.

2. Känner du kravet som”frälsaren” som ska lyfta HBK tillbaka till Allsvenskan?

– Nej, det gör jag inte. Visst har jag höga ambitioner och känner att jag har mycket kvar att ge på planen, men fotboll är som bekant ett lagspel och det krävs många faktorer, gemensam styrka och fina prestationer för att lyckas. Kanske kan jag med min rutin och erfarenhet bidra till att höja standarden och samtidigt utveckla laget. Jag har verkligen längtat efter att få spela för HBK igen. Det ska bli kul att få dra på sig den blå matchtröjan!

3. Vilken är din främsta styrka?

– Svårt att svara på, men jag har ganska goda ledaregenskaper, bollskicklig med god speluppfattning. Folk brukar säga att jag är bra på att göra andra spelare bättre…

4. Du har skrivit ett treårskontrakt med HBK – hur ser framtidsplanen ut?

– Jag känner mig pigg och fräsch i kroppen och har fortfarande kvar motivationen och viljan att vinna matcher. Tanken är att jag ska spela minst två år och sedan, beroende på fysisk status eller om jag inte längre håller måttet, kliva in i någon form av kombinerad ledarroll.

5. Har du ambitioner att bli elittränare?

– Jag är inte alls främmande för att fortsätta inom fotbollen efter den aktiva karriären. I vilken roll vet jag inte, men jag går just nu en tränarutbildning, Bosön, där jag tillsammans med Marcus Pode (Trelleborgs FF) är de enda som fortfarande är aktiva. Exempel på andra namn på samma tränarkurs är Alvaro Santos, Martin Eriksson, Andreas Johansson (Djurgårdaren) och Lolo Chanko.

6. Hur har du följt HBK under åren du varit ”borta”?

– Så gott jag kunnat, alltid resultatmässigt och så ofta jag kunnat antingen live eller på tv. Minns att jag satt med IFK-kompisarna i Düsseldorf och följde HBK:s allsvenska kvalmatch mot HIF för två år sedan. När segermålet kom jublade jag och hoppade så att jag slog huvudet i en lampa…

7. Vilket är ditt bästa minne från HBK-tiden?

– Jag har många fina minnen från förra sejouren. 2004 var speciellt, när vi var snubblande nära att vinna SM-guld men tappade efter straffmål av Göteborg, samtidigt som MFF satte en straff mot Elfsborg. Allsvenska debuten mot Örgryte, 2002, minns jag förstås liksom mitt första allsvenska mål som kom när vi vände 0-2 till 3-2 hemma mot just Norrköping…

8. Vad betyder Örjans vall för dig?

– Det är en av Sveriges finaste arenor och ger mig bra vibrationer. Förr brukade vi cykla till träningarna, Emil Jensen, Peter Larsson och jag. Örjans vall var också arenan där vi tog oss vidare till U21 EM-slutspelet efter seger mot Spanien. Vi vann gruppen i slutspelet, som avgjordes i Tyskland, men förlorade tyvärr semifinalen efter straffsparkar och bronsmatchen efter förlängning. Om vi lyckats bli trea hade Sverige fått en plats till OS-turneringen i Aten. Det kändes lite snopet att vara så nära men missa chansen att få bli olympier.

9. Hur är din relation med förbundskapten Janne Andersson?

– Mycket bra, som alltid. Han hade koll på mig redan när jag kom från Getinge IF till HBK:s ungdomssektion och har följt mig under hela min karriär, både som mentor och som tränare. Det var delvis Janne som slussade in mig i HBK:s A-lag och det var Janne som plockade hem mig från Bochum till Sverige och Norrköping, där han då var tränare. Vi har fortfarande kontinuerlig kontakt och snackar mer än bara fotboll. Han är en bra människa med bra värderingar och som på ett positivt sätt har format mig till den person jag blivit.

10. Vad fick dig att lämna HBK sommaren 2009?

– Jag hade ett utgående kontrakt och ville gärna prova på lyckan i en utländsk liga. Bundesliga har alltid haft hög status i mina ögon. Tyvärr blev det en ganska stökig period i Bochum. Under första året hade jag fyra olika tränare och vi åkte ur högsta serien. I zweite division gick det ganska bra och vi nådde kvalplats uppåt men förlorade med uddamålet mot Borussia Mönchengladbach.

11. Hur hamnade du i Norrköping?

– Det berodde på Janne som då alltså tränade Norrköping och flera gånger försökte få mig att skiva på för IFK. Till slut blev det också så. Under transferfönstret vintern 2012 föll alla pusselbitar på rätt plats. Egentligen var jag just den dagen på väg till Turkiet på träningsläger med Bochum. Vi stod i avgångshallen på flygplatsen i Dortmund och jag minns att jag placerades sist i kön av alla i truppen eftersom förhandlingarna mellan klubbarna pågick in i det sista. Precis när jag skulle checka in mitt bagage blev allt klart. Jag fick behålla mitt bagage och istället ta ett flyg till Sverige, någon dag senare. Lyckligtvis fick jag lov av flygplatspersonalen att tillfälligt ta mig förbi säkerhetskontrollen, så jag kunde säga adjö till mina tyska lagkompisar.

12. Bästa minnet med IFK?

– SM-guldet, förstås. En bedrift med tanke på hur nära det var att vi åkte ur Allsvenskan året innan. Jag blev ”omplacerad” från defensiv mittfältare till mittback, vi fick in en vinnarmentalitet och hade ett flertal spelare som fick sina personliga genombrott. Det var en magisk säsong som toppades med att vi fick lyfta pokalen i Malmö. Bussresan hem kan vara den roligaste jag upplevt.

13. Hur kändes det att lämna Norrköping?

– Det var med blandade känslor, sju år är en ganska lång tid, men min familj och jag är laddade för hemkomsten. IFK-gänget tog jag avsked från i samband med en avslutningsresa till London för ett tag sedan där vi bland annat såg Tottenham möta Chelsea på Wembley.

14. Vilket är ditt favoritlag, utöver Getinge, HBK och Norrköping?

– Svaret får bli Manchester United. Tror det beror på indoktrinering från någon släkting…

15. Apropå ingenting, varför kallas du Ante G?

– Andreas blir ofta Ante och G:et kommer sig av att jag ursprungligen kommer från Getinge. En annan grabb med samma namn i HBK vid den tidpunkten bodde på Vallås och kallades följaktligen Ante V.

16. Var i Halmstad bor ni?

– Just nu bor vi i lägenhet och letar efter ledigt hus i Söndrum med omnejd.

17. Vilket tröjnummer får du i HBK?

– Vet inte. Jag tar ett nummer som är ledigt. Förra gången hade jag nummer 13. På senare år har jag haft nummer 4.

18. Vad kör du för bil?

– V70.

19. Favoritfärg?

– Blå.

20. Följer du någon serie på tv?

– Jag kollar en del, senaste serien jag följde, via SVT Play, var Springfloden.

21. Har du någon favoritpryl i hemmet?

– Nä, men apple-tv är något jag uppskattar.

22. Hur firar du julen?

– Äntligen får vi chansen att bjuda tillbaka, eftersom vi numera bor i Halmstad, och vi tänker fira hemma hos oss ihop med våra föräldrar och släktingar.

••

Andreas Johansson
Smeknamn: Ante G
Ålder: 36
Familj: Kristin och barnen Filip, 6,5 år och Signe, 3,5 år
Bor: Söndrum
Moderförening: Getinge IF

Elitklubbar: Halmstads BK 2002-2009, VfL Bochum 2009-2012, IFK Norrköping 2012-2018, HBK 2019-

Meriter: SM-guld med Norrköping 2015, SM-silver med HBK 2004 och Norrköping 2018, Årets allsvenska försvarare 2015 och 2016, Årets mest värdefulla spelare 2016, 12 U21-landskamper samt 1 A-landskamp (Mexiko) samt en inofficiell landskamp.