Dida ber en bön för HBK i toppen

Han är född i Kongo Kinshasa och kom till Sverige som åttaåring. Fotboll – men även futsal – tillhör hans största passioner. Som troende muslim ber han till Allah varje dag och inför varje avspark. På planen vill han gärna ha bollen och servera målgivande passningar till sina lagkompisar. I den här 22-intervjun möter vi mittfältaren och spjuvern Dida Rashidi, ett av nyförvärven i Halmstads Bollklubb.

1. Hur hamnade du i HBK?

– Jag vet inte (skratt)… Skämt åsido, min agent berättade för mig i höstas att HBK kunde tänka sig att skriva kontrakt med mig. Vi bestämde oss för att träffas och efter ett positivt möte i Stockholm med tränare och ordförande, Igor Krulj respektive Tony Karlsson, kom vi överens. Jag uppskattar ärliga människor och känner att det är i HBK-miljön som jag kan utvecklas, bli en bättre fotbollsspelare och förhoppnings göra Halmstads BK till ett ännu bättre lag.


2. Hur trivs du i Halmstad?

– Bra. Det är en lugn och ganska liten stad. Åtminstone jämfört med Stockholm och Vårberg där jag bott större delen av mitt liv. Första tiden kändes det lite ensam, att bo i en ny stad, utan föräldrarna och mina gamla kompisar. Men nu känns det bättre. Jag och min flickvän har funnit lugnet i tillvaron och kommer att hitta nya vänner.


3. Vilka umgås du mest med i laget?

– Man försöker ju umgås med alla, vi träffas ju praktiskt taget varje dag och kämpar för samma sak, men hittills har jag mest umgåtts med Thomas Boakye, som också är ny i truppen, och Alexander Berntsson och Marcus Mathisen.


4. Flera anser att du är stor glädjespridare? Hur vill du beskriva dig själv som människa?

– Öppen och trevlig, gillar att snacka och skämtar gärna med folk. Jag vill att alla i min omgivning ska trivas och må bra.


5. Varför blev det just fotboll för din del?

– Jag har alltid älskat fotboll, precis som alla andra i min familj. Min pappa spelade fotboll och jag har fem syskon som också gillar fotboll. Min lillebror, Heradi (Rashidi), spelar i allsvenska Dalkurd. För egen del är jag väl något av en ”latebloomer”, som inte fick mitt genombrott förrän i relativt hög ålder. Som ungdom har jag spelat för bland annat Djurgården och Hammarby. IFK Stockholm är min moderförening.


6. Vilket är ditt hittills lyckligaste ögonblick som fotbollsspelare?

– Det var när jag var med och spelade upp IFK Stockholm till division 3.


7. Vad har du för egenskaper på planen?

– Jag är kvick och teknisk, tvåfotad och jobbar för laget, numera även i det defensiva spelet…


8. Berätta om din karriär inom futsal?

– Tja, vad ska jag säga? Min teknik kommer bra till användning i 4-4-spel på små ytor. Futsal är kul men ”riktig” fotboll ännu roligare. Det går inte att jämföra, det är stora skillnader i spelet. Jag gjorde några landskamper i futsal, bland annat i EM-kvalet 2016, men vi nådde aldrig till slutspelet.


9. Vilket var ditt drömyrke som liten grabb?

– Jag ville gärna bli idrottslärare. Vi hade en suverän lärare på Lillholmsskolan, Vårberg, när jag gick i grundskolan. Han var från Kuba och visste hur man hanterar unga människor på rätt sätt. Han blev en förebild och inspirationskälla till idrottens värld.


10. Om du inte varit fotbollsspelare, vad hade du ägnat dig åt då?

– Vet inte. Jag är privilegierad som får syssla med det jag tycker bäst om. På gymnasiet pluggade jag på byggprogrammet och jobbade därefter, ungefär ett år som målare, men det var inte riktigt min grej, att stiga upp klockan sex på morgnarna…


11. Vem var din fotbollsidol, som liten?

– Ronaldinho! Jag har alltid haft Barcelona som mitt andra favoritlag, utöver det som jag själv representerar. Idag tycker jag att Iniesta är nummer ett.


12. Hur förbereder du sig inför en match?

– Med en hemmakväll, dagen innan match, bra mat och god sömn. Det är viktigt att komma väl förberedd till träningar och matcher.


13. Är du nervös inför matcherna?

– Ja. Mycket. För mig är nervositeten ett tecken på att något stort är på gång. Jag mår inte dåligt av att vara nervös inför avspark. Det triggar mig. Har bara matchen kommit igång släpper nervositeten.


14. Är du skrockfull?

– Ja, lite. Som troende muslim ber jag en bön inför varje match, ja det gör jag förövrigt varje dag. För mig är det ett naturligt inslag i vardagen.


15. Vilken är din favoritfärg?

– Röd.


16. Bästa prylen du äger?

– Bästa och bästa, men jag bär ett armband som jag fått av min lillebror, det har en religiös innebörd och betyder mycket för mig.


17. Vilka serier tycker du är bäst?

– Jag gillar Blacklist och Power.


18. Vad gör du en ledig dag?

– Umgås med flickvännen eller kompisar, spelar kanske FIFA eller så.


19. Vad vill du jobba med efter fotbollskarriären?

– Vet inte ännu. Just nu är det fullt fokus på fotbollen och HBK. Jag är intresserad av design och heminredning. Kanske blir det något av det, typ.


20. Det vankas seriepremiär, hemma mot Helsingborg. Hur ser du på möjligheterna till tre poäng?

– Vi går för seger, vi har jobbat bra hela uppbyggnadsperioden och försäsongen, bland annat haft ett lyckat träningsläger på Irland, som sammansvetsat gänget. Får vi bara hålla oss skadefria tror jag vi har chansen att både vinna premiären och hänga med och fajtas i toppstriden. Det gäller även för HIF, som har ett starkt lag.


21. Vad tror du om Sveriges chanser i VM-slutspelet?

– Chansen att överleva gruppspelet ökar markant, om vi får med Zlatan Ibrahimovic till Ryssland. Han är en världsspelare. Utan honom i laget blir det tufft.


22. Till sist: Vem är din förebild?

– Min lillebror Heradi. Han betyder mycket för mig och jag önskar honom verkligen lycka till i Allsvenskan, med Dalkurd FF. Lyckas de hänga kvar i högsta serien, ses vi på planen, nästa säsong!


Fakta

#30
Dida Rashidi
Ålder: 25
Längd/vikt: 168/65

Tidigareklubbar: IFK Stockholm, Djurgården, Hammarby, Boo FF, Nacka FF, IK Frej

Civilt:Sambo med ”Bella” och vovven Zero (border matsis)